Enade vi stå, söndrade vi falla!
I detta håller jag helt med dig, Anders Bergstedt. Men har du tänkt på att vi finns i Sveg, Karlshamn, Höör, Uppsala, Lidingö, Arvika… också och inte bara i Stockholm. Stockholm är en viktig del av vårt förbund och där finns många medlemmar. Men snabbt räknat finns det ca 13.000 medlemmar till som inte bor i Stockholm. Alla 17.000 medlemmarna är lika viktiga.
Viktigt att påpeka är att ingen sitter i Förbundsstyrelsen på lokalt mandat. På Representantskapet väljer vi, valda ombud från hela landet, in de personer som vi tillsammans anser bäst kunna företräda oss. Dessa förtroendevalda verkar sedan för medlemmarna i hela landet på lika villkor. För varje enskilt val krävs ett majoritetsbeslut och inget Förbundsområde kan självt välja en Förbundsstyrelse.
Jag håller gärna med dig om att Gunno var en stark Förbundsordförande. Han valdes till Förbundsordförande efter ett majoritetsbeslut av dåvarande kongress. Inte på grund av eller trots att han var stockholmare utan för att majoriteten ville företrädas av honom. Så är det och så skall det vara!
Vad gäller DVD-filmen och annat är det värt att påpeka att Stockholm sitter med i samma Förhandlingsledarnätverk som övriga landet, deltar i samma Representantskap och har samma möjligheter att få motioner diskuterade, som vi andra. Tag chansen att vara med och påverka för alla medlemmars bästa. Det är inte alltid som man får som man vill – det får inte jag heller. Men det kallas demokrati!
Sedan får man naturligtvis tycka vad man vill om den aktuella DVD filmen. Gillar man den inte kan man till exempel låta bli att visa den.
I september är det Representantskap. Då skall vi välja en styrelse som skall representera oss alla i fyra år framåt. Dessa förtroendevalda skall tillsammans med oss andra föra Förbundet framåt i många viktiga frågor. Lön, pension, försäkringar, arbetsmiljö, yrkespolitik med flera svåra frågor. Detta kräver att vi /somliga höjer oss/sig över sandlådenivån och ser till sakfrågorna och Förbundets, dvs medlemmarnas, bästa. Naturligtvis skall vi ha en levande debatt med högt i tak, men låt inte den ene eller andres privata ambitioner eller privata trampade tår, få styra debatten.
Internt käbbel och intrigerande gagnar bara arbetsgivarsidan och försvårar för oss att nå framgång i våra viktiga frågor.
Så ni medlemmar i Stockholm (förhoppningsvis rätt få av alla ) som inte kan skilja på sak och person: håll isär vad som är riksfrågor och vad som är Stockholms interna frågor. Kom till Representantskapet med alla medlemmars bästa för ögonen. Vi andra tycker att alla medlemmar i Stockholm är viktiga. Därför vill vi gärna att ni skall se oss andra som lika viktiga!
Så skall vi kunna vara starka i en gemensam facklig kamp.
Enade vi stå, söndrade vi falla!
Ingrid Ljunggren, kriminalinspektör
