Om en polis gifter sig är chansen stor att det sker med en kollega. Polistidningen har träffat tre par som berättar om för- och nackdelar med att leva tillsammans med en arbetskamrat.Om en polis gifter sig är chansen stor att det sker med en kollega. Polistidningen har träffat tre par som berättar om för- och nackdelar med att leva tillsammans med en arbetskamrat.
Enligt Polisförbundets undersökning från 2004 har 25 procent av gifta och samboende poliser valt sin partner bland andra poliser. Förutom att få de vanliga bitarna i livspusslet på plats måste polispar tänka ett steg längre. För dem gäller det inte bara att sammanfoga två scheman med nattjobb och oregelbundna tider och att få barnhämtning, helger och julaftnar att fungera. De riskerar dessutom att hamna i situationer där förhållandet påverkar arbetet och tvärtom, situationer då kanske professionalitet och kärlek ställs mot varandra.
Oväntad date
– För oss har det alltid fungerat bra, säger Lottie Jeppsson.
När hennes nuvarande sambo, Mats Andersson, ringde hem till henne för 15 år sedan missförstod hon först situationen. Då arbetade de tillsammans på rytteriet i Malmö och Lottie Jeppsson misstänkte att samtalet gällde övertid, några mer romantiska intentioner anade hon inte att kollegan hade.
– Men han ville bjuda ut mig. Det var oväntat, men med facit i hand får man konstatera att det funkade, säger hon.
Numera är Mats Andersson närpolis i Sjöbo och sedan ett år är Lottie Jeppsson lokal brottsplatsundersökare i Ystad. Under den största delen av sitt förhållande har de arbetat samma tider på samma arbetsplats. Nu är situationen förändrad.
– Det var rationellt, vi skötte jobbsnacket på vägen hem. Nu tar det en himla tid på kvällen istället, säger Mats Andersson.
Det senaste dygnet har de återigen arbetat nära varandra i samband med ett misstänkt mord i Skåneidyllen Tomelilla. Mats kom först till brottsplatsen, Lottie senare i egenskap av brottsplatsundersökare. Men det är sällan de träffas på fältet. För åtta år sedan tillbringade de tio dagar på Gotland med ett annat polispar under en hästkommendering.
– Och vi körde radiobil tillsammans under den där branden, det var dramatiskt, påminner Lottie.
Ingen av dem kan komma på några nackdelar med att dela yrke, men de har diskuterat att det kan finnas människor som inte tycker att det är lämpligt. Sedan två polischefer i Skåne anmälts för jäv på grund av att de har ett förhållande är frågan aktuell.
– Jag tycker tvärtom att det är bra, en trygghet. Man känner mindre oro för den andra. Vi vet ju vad som gäller, säger Mats Andersson.
Han tillägger:
– Ingen av oss jobbar ju speciellt utsatt. Lottie har sitt och själv är jag sheriff i en liten by.
Pysslande för att få ihop vardagen
Men oro kan vara en påfrestande del av ett polisförhållande. ”Sofia” och ”Kalle” blev ett par under utbildningen för ett tiotal år sedan. Nu jobbar de som utredare respektive hundförare i Ystad.
– När ”Sofia” hade yttre tjänst i Malmö kände jag obehag. Vad man än säger är det farligare än inre och många tankar sätts igång. Jag blev väl beskyddande.
Tidigare, när båda ibland arbetade kväll samtidigt, gick deras dotter på nattdagis. Trots att det fungerade var det pusslandet med barn och oregelbundna arbetstider som till slut gjorde att ”Sofia” bytte till inre tjänst.
När de fattade beslutet att söka sig till samma arbetsplats talade de igenom för- och nackdelar. Båda var först skeptiska men säger nu att det inte har varit några problem. De tycker dessutom att vinsten i att alltid ha någon att anförtro sig åt, någon som förstår utan långa förklaringar, är värd enormt mycket.
– Jag minns när du var ny och en man hade hoppat framför tåget. Du kunde prata av dig med mig på kvällen, säger ”Sofia”.
”Kalle” nickar och förtydligar:
– Samtidigt som det aldrig är problem att prata med varandra är vi noggranna med att inte släpa hem en massa skit.
Förståelse för varandras vardag
Lotta och Mikael Lindh understryker också vilken stor fördel det är att leva med någon som förstår polisyrket.
– Det är skönt att prata om ett ärende utan att behöva förklara varje term. Många ickepoliser förstår inte hur det är att vara med om olyckor, till exempel då barn skadas eller dör, säger Mikael.
De träffades som nyblivna poliser i Lund för drygt tio år sedan. Mikael arbetar kvar där som yttre befäl och Lotta är sedan en tid utredare på krimjouren i Ystad där de bor med sina barn. Båda jobbar skift och har bara en ledig helg tillsammans var sjätte vecka – det var priset för att flytta tillbaka till småstaden vid havet – deras hemtrakt.
– Nu är det tufft eftersom vi inte har så många fridagar tillsammans. På sikt vill vi få ihop det smidigare. Samtidigt underlättar det att ha släkten nära.
För att inte ha med varandra att göra 24 timmar om dygnet bestämde de tidigt under karriären att de inte skulle jobba i samma utsättning. Samtidigt kretsar mycket ändå kring polisyrket. De umgås en del med andra poliser men lägger stor vikt vid att även träffa ickepoliser privat. Samtalen handlar en hel del om arbetet och de märker allt oftare att de numera har samma åsikter och en liknande syn på livet.
– Vi är olika som människor men delar vissa grundvärderingar. Speciellt känns det nu när vi uppfostrar barn, säger Lotta.
