Många svenska poliser är inte förberedda på att hantera en situation där de tvingas skjuta mot en annan människa. Det menar flera personer som har god inblick i polisens kompetens på skjutområdet. Framförallt handlar det om att det satsas för lite på fortbildning.Många svenska poliser är inte förberedda på att hantera en situation där de tvingas skjuta mot en annan människa. Det menar flera personer som har god inblick i polisens kompetens på skjutområdet. Framförallt handlar det om att det satsas för lite på fortbildning.
Idag använder svenska poliser sina tjänstevapen mycket sällan. I mellan 25 och 30 ingripanden om året skjuter de med tjänstevapnet, men då ingår både varnings- och vådaskott. Det ska jämföras med att polisen gör drygt en och en halv miljon ingripanden varje år. I snitt skjuter man ”på riktigt” ungefär tio gånger. Ändå måste alla poliser vara beredda på att vapnet faktiskt kan komma att användas, inte bara sitta i hölstret.
Alla poliser får ungefär 120 timmars vapenutbildning under grundutbildningens två år. Det är då de bygger upp den grundläggande motoriska färdigheten att hantera vapnet på ett säkert sätt. Dessutom handlar det om taktik; hur, när och om man ska använda sitt vapen.
Myndigheterna satsar inte på utbildning
Efter grundutbildningen är det de enskilda polismyndigheterna som är skyldiga att se till att poliserna får fortbildning. Hur mycket är dock inte reglerat, vilket gör att det varierar mellan myndigheterna. Det finns allt från att man skjuter en till två gånger om året, inklusive det obligatoriska kompetensprovet, till att man skjuter någon gång i månaden. B-O Johanson, som är ansvarig för vapenutbildningen på Polishögskolan, tycker inte att myndigheterna sköter det så som de borde.
– I många myndigheter är det ganska eftersatt. Det ligger kanske på tre skjuttillfällen om året, kompetensprovet inräknat, och det är alldeles för lite. Som vapeninstruktör tycker jag att tre dagar är ett minimum, men myndigheterna får göra som de vill. Och de prioriterar inte den här frågan, säger B-O Johanson.
Anneli Bergholm Söder är enhetschef för polisavdelningen på RPS. Enligt henne är svenska poliser generellt väl förberedda för svåra situationer där de kan behöva använda sitt vapen. Men hon är också medveten om att det finns svagheter.
– Om det är så att omfattningen på vidareutbildningen är för liten så är det förstås inte bra. Det är ju en lokal företeelse, där myndigheterna bestämmer själva. Vi tittar över hela frågan just nu, bland annat utrustningen och vilken kompetens den ”vanliga” utryckningspolisen har, eftersom det är de som oftast hamnar i situationer där de måste skjuta, säger Anneli Bergholm Söder.
Poliserna inte förberedda
Men B-O Johanson på Polishögskolan är kritisk till att det inte satsas mer på vapenutbildningen. Visserligen anser han att bastaktikutbildningen, som bland annat handlar om att förbereda poliserna så att de kanske inte ska behöva skjuta, är ett steg framåt. Men det räcker inte.
Betyder det att svenska poliser inte är förberedda på att använda sina vapen på riktigt?
– De är definitivt inte förberedda och det tycker jag är riktigt dåligt. Vi har monopol på våldsanvändning i Sverige och ändå läggs det ner så lite på att vi ska vara kompetenta. Jag tycker att det är oansvarigt, säger B-O Johanson.
Att det trots bristen på fortbildning är väldigt ovanligt att polisen skjuter ihjäl en gärningsman beror på att de flesta poliser har stort förnuft och gott omdöme, tror B-O Johanson.
– Det handlar om hur situationen ser ut i kombination med polisens förmåga att hantera sitt vapen. Om han bara har skjutit för att klara sitt kompetensprov är han dåligt förberedd i situationen.
Vapenträning närmare verkligheten
Den slutsatsen stämmer väl överens med vad Ulf Petersson, ansvarig för vapenutbildningen i Skåne, har kommit fram till. I flera år har han intervjuat alla poliser i Skåne som har använt sitt tjänstevapen. Efter att ha sammanställt och analyserat resultatet tonade en tydlig bild fram: polisens vapenträning låg alldeles för långt från verkligheten.
– Det man kan se är att de gånger polisen skjuter så är det ofta mörkt, tiden mellan hot och skott är väldigt kort – ungefär tre sekunder, man skjuter ofta med en hand och i rörelse. Så ser det inte ut på skjutbanan. Snittavståndet är dessutom kort, lite drygt fyra meter. Det är ingenting om någon kommer emot dig med en yxa, säger Ulf Petersson.
Det här har gjort att polisen i Skåne har anpassat sin fortbildning mer efter hur verkligheten ser ut.
– Nu utbildar vi efter vad som händer och försöker skapa verklighetstrogna situationer. Inte så som vapeninstruktören tror att det går till, säger Ulf Petersson.
Läs mer om hur det är att skjuta en människa
Om polisskott
- Sedan 1995 har 13 personer dött efter att ha blivit skjutna av en polis.
- Det är ovanligt att poliser skjuter överhuvudtaget. De senaste tio åren har det skett sammanlagt ungefär 300 gånger. Det ska jämföras med att polisen i Sverige gör ungefär en och en halv miljon ingripanden per år.
- De allra flesta skjutningar sker i nödvärn. Ofta har polismannen först upplevt att han eller hon haft kontroll på situationen, kanske kunnat föra en dialog med gärningsmannen. Men i de flesta fall har situationen sedan utvecklas till att bli panikartad, kanske genom att gärningsmannen gör ett plötsligt utfall mot polisen. I det läget blir de flesta poliser så stressade att de glömmer det mesta de har lärt sig.
- De poliser som använder sitt vapen och skjuter någon har i snitt drygt tio tjänsteår bakom sig.
- Det är vanligare att män skjuter än att kvinnor gör det.
- Det är vanligast att skjutningarna sker på uppdrag av rutinkaraktär, där det inte går att förutse att situationen ska utvecklas så att polismannen blir tvungen att skjuta. Det innebär att de som skjuter oftast inte har varit mentalt förberedda.
Efter skottetÖ
- När en polis har använt sitt vapen och skjutit mot en person sker alltid en utredning som är ledd av åklagare. Utredningen ska göra klart om det finns skäl att misstänka att ett brott har begåtts.
- Både den polis som har skjutit och den eller de kollegor som har varit med förhörs och bör ha ett juridiskt ombud. Det är antingen arbetsgivaren eller facket som står för den kostnaden.
- Att poliser döms för att ha skjutit ihjäl någon i tjänsten är väldigt ovanligt. Senast det skedde var när en polisman sköt ihjäl en båt- och biltjuv utanför Norrköping år 2000. Polismannen som sköt ihjäl en ung man i Lindesberg förra året åtalades, men friades av tingsrätten. Vid dödsskjutningen i Falkenberg i juni fanns det ingen misstanke om brott.
- Några enhetliga regler för hur polismyndigheten ska ta hand om den som har skjutit finns inte. Men idag har de flesta myndigheter rutiner för ett psykosocialt omhändertagande med exempelvis debriefing för den som har varit med om traumatiska händelser.
- Hur lång tid det tar innan en polis som har skjutit någon kommer tillbaka och jobbar i yttre tjänst varierar. Det beror både på individen, myndigheten och på hur skjutningen gick till.
- En del går över till att ha helt andra arbetsuppgifter, exempelvis som utredare eller spanare. För andra är det viktigt att känna att de kan klara av att jobba i yttre tjänst igen. Det finns också exempel på poliser som bytt yrke efter att ha skjutit ihjäl någon.