Annons

Annons

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Kvinnomorden i Ciudad Juarez, Mexiko, har väckt en omvärlds raseri och bestörtning. I området kring norra Mexiko har 470 kvinnor mördats, våldtagits och försvunnit på tretton år. Polisens arbete beskrivs som ett medvetet fiasko. Nu har människorättsorganisationer kallat in den rättsmedicinska gruppen EAAF från Argentina för att få hjälp med arbetet att lösa Mexikos värsta kriminalfall någonsin.Kvinnomorden i Ciudad Juarez, Mexiko, har väckt en omvärlds raseri och bestörtning. I området kring norra Mexiko har 470 kvinnor mördats, våldtagits och försvunnit på tretton år. Polisens arbete beskrivs som ett medvetet fiasko. Nu har människorättsorganisationer kallat in den rättsmedicinska gruppen EAAF från Argentina för att få hjälp med arbetet att lösa Mexikos värsta kriminalfall någonsin.

De borde vara vana, rättskriminalarna och forskarna i den argentinska rättsantropologiska gruppen, EAAF. De har identifierat offer i sydamerikanska diktaturstater, utrett folkmord i Afrika och grävt efter bevis i områden kraftigt drabbade av inbördeskrig. De borde vara vana, men det de ser i norra Mexiko är något som de aldrig har sett förut.

– Vi brukar alltid veta vem avsändaren är, men här har vi ingen aning om vem eller vilka som har mördat alla de här människorna och något sådant har vi aldrig varit med om, säger Mercedes Doretti.

 Vi träffar chefen för insatsen på Campo Bonera, en öppen plats i utkanten av Ciudad Juarez centrum. En plats som är fylld av damm, små brungröna grästuvor och elva rosafärgade kors. Korsen har satts upp av anhöriga, för att minnas och för att påminna staden om att någonting har gått fel. Här gick en kvinna på sin morgonpromenad för åtta år sedan, såg ett ben som stack upp ur marken och larmade polisen. Dagen efter hade man hittat elva kroppar, åtta på framsidan och tre på baksidan.

– Här började vårt arbete, berättar Mercedes Doretti. Kropparna som grävdes upp för åtta år sedan undersöktes aldrig ordentligt, nödvändiga bevis gick förlorade och nästan inga av kropparna kunde identifieras, så här fick vi börja med att ta DNA-prover och andra tester bara för att få fram namn på kropparna.

Året 1993 hittas en flicka vid namn Alma Chavira Farel i Ciudad Juarez. Hon hade blivit våldtagen vaginalt och analt, misshandlad och strypt. Kort därefter hittade man en kropp till, och en till, tills i år då man hittills har hittat åtta kroppar, “ett lugnt år”, enligt Mercedes Doretti. Alma Chavira Farel var det första offret och med de åtta i år får vi en sammanlagd siffra av 470 mordoffer. Alla som hittats har kidnappats, våldtagits och dumpats. Och i dag har morden fått ett namn – Femicide – kvinnomord.

Staden Ciudad Juarez i norra Mexiko är dammig, fattig och för kvinnor med låglönejobb livsfarlig – det är bland fabriksarbetande unga kvinnor de flesta offer hittas. Som en av Nordamerikas största genomfartsled för narkotika och människosmuggling lever människor här under ett ständigt latent hot från maffian, drogberoende och kriminella gäng. Alla gör de livet i Ciudad Juarez osäkert och otryggt. Alla skapar de ett hot som avfolkar gatorna så fort mörkret faller, ett hot som gör att kvinnor på väg till nattskiftet i de stora låglönefabrikerna är rädda för att bli kidnappade, ett hot som polisen inte har gjort något åt.

Hon är diplomatiskt lagd Mercedes Doretti, många års arbete i regimer som med oblida ögon sett på hennes arbete har gjort att hon pratar tyst om kritik.

– Låt oss säga att polisens arbete här har varit oorganiserat, säger hon. Det fanns väl lite kvar att önska men vad det beror på vet jag inte och det vill jag inte spekulera i heller.

Hon visar resultat på ett papper, de har lyckats få fram 14 positiva identifikationer – 46 kroppar är ännu oidentifierade av de kroppar som de hittills har att arbeta med.

– Vi arbetar mest i laboratoriet nu, vi tar prover och testar DNA. Vi får också fram hur de har blivit mördade men vissa kroppar har blivit så illa däran av tiden och våldet att vi knappt kan veta om det är en man eller kvinna som vi undersöker.

Kan du berätta om morden skett på specifika och liknande tillvägagångssätt?

– Det tänker jag inte svara på, säger Mercedes Doretti. Vi lämnar över resultaten till polisen och så får de utreda vidare, men de har ett enklare arbete nu i alla fall.

Hon måste vara diplomatisk, för EAAF är här med statens goda öga, de arbetar nära åklagarmyndigheten och gör än så länge inget annat än identifikationsarbete. Brottsutredningarna ligger på myndighetens bord.

Teorierna om vem eller vilka som ligger bakom morden är många, konspirationsteorierna nästan fler. Författaren och journalisten Diane Washington Chavez är en av de journalister som har grävt djupast i kvinnomorden. Enligt henne är det knark och korruption som är huvudingredienser i kvinnomorden.

– Knarkmaffian betalar polisen för att de inte ska göra någonting och många knarkaffärer styrs av stora företagsägare i Ciudad Juárez, säger hon. Några av de företagarna kidnappar kvinnor och de gör det för att roa sig, för att visa sin makt.

 Och eftersom polisen inte utreder knarkmaffian på grund av korruption utreder de nästan inga fall av kvinnomorden.

– Det betyder det att det är fritt fram för massmördare, pedofiler och andra kriminella gäng att göra samma sak, säger Diane Washington Chavez.

Vi träffar Adriana Peinado Ordaz utanför den lokale åklagarens lokaler, hon känner sig obekväm. Vi ser hur vakten i entrén försöker hindra henne från att komma in, trots att det är offentliga lokaler och trots att han inte har rätt att stoppa någon medborgare som har ett ärende hit. Det har Adriana.

För två veckor sedan försvann hennes 24-åriga syster Maria Peinado Ordaz utanför ett diskotek i centrum. Vittnen har sett ett killgäng dra in henne i en stor bil, klockan var ett på natten och sedan dess har man inte hört någonting från henne. Polisen gjorde några inledande förhör med vittnena men har inte informerat Adriana om resultaten. Det finns nämligen inga utskrifter av förhören.

– Förra veckan fick jag inte ens komma in, säger hon. De körde bara ut mig, men nu har jag tagit hjälp av organisationen Nuestras Hijas de Regreso (våra döttrars väg hem) och de har lärt mig om vilka rättigheter jag har.

Organisationen hon pratar om bildades av mödrar till försvunna flickor och var en av dem som gjorde så att EAAF fick en inbjudan till Ciudad Juarez. Frågor till åklagarmyndigheten eller till poliser i Ciudad Juarez från internationella journalister, eller lokala för den delen, besvaras inte längre. Morden har svärtat ner Mexikos rykte i omvärlden och svaret är tystnad.

– Ni måste vända er till åklagarmyndighetens pressinformatör i delstaten Chihuahuas huvudstad för att få svar på hur vi arbetar med de här fallen, säger chefsåklagaren Alicia Elena Pérez Duarte när vi tagit sällskap med Adriana Peinado Ordaz till åklagarens kontor. Jag säger ingenting, men vi arbetar på Marias fall, det gör vi.

För det arbetas, utåt sett i alla fall. Amnesty riktar varje år kritik mot Mexiko för att de inte kommer framåt i sina utredningar. Och varje år svarar myndigheterna i Mexiko. Fler poliser, mer resurser och mer kraft. När den senaste Amnestyrapporten kom 2005 tillsattes en ny utredningsgrupp i delstaten Chihuahua och i dag arbetar 30 poliser med att granska fallen ända tillbaka till 1993. Fram till förra året hade utredningarna enbart skötts av den lokala polisen som anklagats för korruption och för slarv. Samtidigt har den mexikanska regeringen tillsatt en ombudsman för mänskliga rättigheter i Chihuahua.

Men när det gäller faktiska resultat står det ändå stilla, trots alla eftergifter, för det är eftergifter det handlar om. Inga insatser hade troligtvis kommit till utan internationell påverkan. Fram till för bara några år sedan var myndighetens hållning att det bara var prostituerade kvinnor som försvann, som själva utsatte sig för risker och som – mellan raderna – fick skylla sig själva. Inget var sant.

Men de snabba insatserna har också betytt nya lagbrott. Flera av de personer som gripits för några av morden och sedan erkänt har blivit utsatta för tortyr. När Amnesty uppmärksammade saken tvingades polisen släppa männen och siffran på ouppklarade mord steg igen.

Men nu har det hänt någonting. EAAF har brutit igenom dödläget och fått fram resultat, nu vet man mycket mer om vilka kvinnokroppar man har hittat och hur de har dödats, ett steg på en lång väg mot rättvisa.

– Det allra viktigaste har varit att få förtroendet från anhöriga, säger Sofia Egana.

Hon är en av fyra kollegor till Mercedes Doretti som är på plats i Ciudad Juarez.

– Litar de anhöriga inte på oss, och många litar inte på några myndigheter eller institutioner, så hade vi inte kunnat göra någonting alls med alla de DNA-prover som vi får fram. Därför är allt vi får fram belagt med strängaste sekretess och bara familjerna och myndigheterna får veta vad vi hittar.

EAAF arbetar just nu uteslutande med identifieringsarbete, många kroppar saknar namn och många mammor letar efter en kropp till sina försvunna döttrar. Släktingar till de saknade tas in på provtagning och ibland får Sofia Egana bege sig flera dagars bilfärd söderut till andra delstater. Många av kvinnorna som har försvunnit kommer långväga ifrån, jakten på jobb åderlåter flera fattiga stater i Mexiko på bondefamiljer eller deras barn. Sökandet efter släktingars DNA kan vara ett digert arbete.

– Men det måste göras grundligt, säger Sofia Egana. Familjerna har rätt att få en riktig prövning av vad som har hänt deras saknade döttrar.

Hon vet inte hur länge de får arbeta med fallen i Ciudad Juarez, men både hon och Mercedes Doretti vet att de behöver all tid de kan få, för kropparna bara växer till antal och de jobbar i motvind.

– Så länge morden fortsätter är det svårt att se ljust på det, säger Mercedes Doretti, därför är det här bland de svåraste jobb vi har gjort.

Utanför åklagarmyndigheten i ett Ciudad Juarez i skymning står så Adriana Peinado Ordaz äntligen där med en utskrift av förhören. Hon hoppas att hon aldrig kommer i kontakt med Mercedes Doretti.

– Det finns ingen kropp att leta efter, för min syster hon är inte död, säger hon. Vi måste bara ta reda på var hon finns men det måste vi göra fort. Den här staden är inte rätt, den är inte rätt mot kvinnor.

Fakta/EAAF

Sedan 1984 har EAAF arbetat i mer än 30 länder runt om i världen, till exempel Guatemala, Kongo, Irak och Zimbabwe. Organisationen bildades efter en förfrågan av Mormödrarna på Plaza de Mayo i Buenos Aires – kvinnor som varje dag protesterade utanför Argentinas regeringsbyggnad för att de inte fick veta sanningen om deras försvunna släktingar. Direktören för den amerikanska föreningen för vetenskapsutveckling, AAAS, Eric Stover, samlade då ihop en grupp av rättsmedicinska experter som började med egna undersökningar och som hittade hundratals kroppar, dumpade av argentinska diktaturregimen. Sedan dess har organisationen växt och arbetar i dag över hela världen, mestadels i regioner drabbade av inbördeskrig eller katastrofer.

EAAF består av antropologer, fysiker, arkeologer och kriminologer. Deras största arbete runt om i världen består i att identifiera kroppar men är också behjälpliga i rättsutredningar, men bara om staten där de arbetar begär det.

Fakta Ciudad Juarez

Stad i norra Mexiko i delstaten Chihuahua, huvudstad i staten heter också Chihuahua.

Invånarantal: 1,5 miljoner.

Gränsar till staden El Paso i USA.

Staden växer med 67 000 invånare varje år, många kommer hit för de lågavlönade jobben på fabrikerna.

Sju av tio barn blir utsatta för övergrepp såsom misshandel eller sexuella övergrepp.

Det finns 497 kriminella ungdomsgäng i Ciudad Juarez.

75 procent av alla familjer uppger att de har minst en familjemedlem som är drog- eller alkoholberoende.

Ingen annanstans i Mexiko använder man så mycket kokain eller heroin som i Ciudad Juarez.

Statistik över offer:

14 procent av de mördade kvinnorna är mellan 10 och 14 år.

38 procent mellan 15 och 19 år.

20 procent mellan 20 och 24

13 procent mellan 25 och 29

13 procent mellan 30och 34

13 procent är över 35 år

Per Ek

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser