Annons

Annons

“Vi har börjat prata
på ett annat sätt”

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

‘- Jag var skeptisk först och tänkte “shit, det är en massa tid som går till handledning när vi kan vara ute och jobba”. Men sedan märkte jag att vi började prata på ett annat sätt, med mer djup, berättar Magnus Hänström på gatulangningsgruppen vid Uppsalapolisen.– Jag var skeptisk först och tänkte “shit, det är en massa tid som går till handledning när vi kan vara ute och jobba”. Men sedan märkte jag att vi började prata på ett annat sätt, med mer djup, berättar Magnus Hänström på gatulangningsgruppen vid Uppsalapolisen.

Det var för drygt tre år sedan som Magnus Hänström och hans arbetskamrater på gatulangningsgruppen började med yrkeshandledning. Enligt Magnus var det en period då det var lite rörigt i hela organisationen, så han minns inte riktigt om det var gruppen som frågade efter att få handledning eller om de blev erbjudna det. I vilket fall som helst var det något som gruppen ville ha.

Gatulangningsgruppen i Uppsala ska bestå av ungefär tio personer. Just nu är de sju. Arbetsuppgifterna växlar mellan planerade tillslag, som vid reggaefestivalen i Uppsala, information om narkotika och spaning. Det är en tajt grupp, med personer som gillar sitt jobb.

– Men många av oss behöver stanna upp och reflektera ibland för att inte köra slut på oss. Då är det bra med handledning, säger Magnus.

Magnus beskriver handledningen som ett djupare samtal. Gruppen sitter inte i sitt vanliga, småröriga arbetsrum mitt i polishuset, utan i ett konferensrum i en annan korridor. Det är viktigt att inte vara i den vanliga miljön, där skulle man bli alldeles för mycket störd. Ungefär var tredje eller var fjärde vecka har de handledning.

Den första tiden var handledaren en helt utomstående person. Sedan har en annan civilanställd person från myndigheten varit handledare, tillsammans med polisprästen.

– Handledaren ska absolut inte vara en av medlemmarna i gruppen. Det finns alltid band mellan folk och handledaren ska vara så neutral som möjligt, säger Magnus.

Hur handledningen går till kan variera. I början byggde den på att de kunde ta upp olika ärenden de arbetade med, svårigheter de stötte på i det dagliga arbetet och reflektioner kring det. Nu senast fick de nyckelord av handledaren att reflektera och diskutera kring. Magnus säger att det är viktigt att alla är med, ingen kan sitta tyst.

Att det händer saker med den grupp och med de människor som får handledning är Magnus övertygad om. Själv tycker han att han har blivit bättre på att se och registrera händelser och reaktioner, både hos sig själv och andra.

Tveksamheten från den första tiden, när Magnus tyckte att handledningen kom in och störde och tog bort värdefull tid, finns inte kvar nu. Däremot säger han att känslan kan komma tillbaka ibland, när de har mycket att göra.

– Men det har inte med handledningen att göra, utan med tiden. Det blir lite “shit – är det redan idag, vi som har nåt bra att jobba på”. Men på det stora hela upplever jag det som väldigt bra och utvecklande. Jag hoppas att vi kan gå vidare och komma in mer på hur vi är som individer i gruppen. Det känns både skrämmande och lockande på samma gång.

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser