Tekniska bevis värderas allt högre inom rättsväsendet. De senaste åren har en mängd uppmärksammade brott klarats upp med hjälp av framförallt DNA och intresset för kriminalteknik är stort. Kanske har det också något att göra med de populära tv-serierna om kriminalteknikerns flashiga arbete.Tekniska bevis värderas allt högre inom rättsväsendet. De senaste åren har en mängd uppmärksammade brott klarats upp med hjälp av framförallt DNA och intresset för kriminalteknik är stort. Kanske har det också något att göra med de populära tv-serierna om kriminalteknikerns flashiga arbete.
Peter Blomquist har jobbat som kriminaltekniker i över femton år. Hans arbetsplats är polishuset i Nacka utanför Stockholm, där han är en av fem tekniker. Just den här höstkalla tisdagen ska han tillbringa inomhus, i labbet. Igår var han ute med sina kollegor och säkrade spår i en bil full med stulna båtmotorer. Motorerna var noggrant inslagna i papper med brun packtejp runt. Nu ligger allt emballage i stora, svarta plastsäckar bakom en steril, rostfri bänk i det glänsande labbet i väntan på att Peter och hans kollegor ska sätta igång.
– Det finns nästan alltid fingeravtryck på tejp, förklarar Peter Blomquist och drar på sig den vita laboratorierocken. I just det här fallet, där det är mycket tejp, ska vi börja med att undersöka ändarna, för där är det mest sannolikt att de har satt avtryck. I andra fall undersöker vi all tejp, om det till exempel skulle ha varit en mördad person som hade varit inlindad och tejpad. Då hade varje fingeravtryck och varje fiber varit viktiga att hitta.
CSI lockar fler till yrket
Intresset för kriminalteknik är stort, både i Sverige och utomlands. En av orsakerna kan vara tv-serien om brottsutredarna på ”CSI”, som finns i flera varianter från flera amerikanska städer. De sänds i flera kanaler och finns numera också som både tv- och dataspel. Trots att arbetet i CSI ligger långt från verkligheten för en svensk kriminaltekniker, så har fiktionen bidragit till att många tycker att kriminalteknik verkar spännande. På minst två orter i Sverige finns det gymnasieutbildningar med inriktning mot kriminalteknik. Det främsta syftet med ämnet där är att få upp intresset för naturvetenskapliga ämnen.
På en helt annan nivå ligger den alldeles nystartade magisterutbildningen i forensisk vetenskap vid Linköpings universitet. Där utbildas personer som redan har en naturvetenskaplig grundutbildning i bagaget. Bakom utbildningen står också SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium.
– De som utbildas där blir en ny kategori med rätt profil för att möta de krav som kommer att ställas framöver, säger Tore Olsson, tillförordnad laboratoriechef vid SKL. Däremot kan vi förstås inte garantera att de får jobb hos oss, vi har ingen svårighet att hitta personal.
Identifieringsarbete efter tsunamin
Det är inte bara tv-serierna som har gjort kriminalteknik känt och populärt hos allmänheten. Efter tsunamikatastrofen spelade kriminalteknikerna en viktig roll i identifieringsarbetet, tillsammans med bland annat rättsläkare och tandläkare. Så gott som alla kriminaltekniker i landet arbetade med katastrofen på ett eller annat sätt. Antingen på plats i Thailand, i Uppsala för att ta emot avlidna, eller för att säkra fingeravtryck hos familjer med saknade barn i hemmamyndigeten. Peter Blomquist jobbade med att ta emot avlidna i Uppsala.
– Det var ingen som såg vårt jobb, men det var ändå värdefullt. Vi kom inte i direkt kontakt med anhöriga. De som gjorde det fick ta de riktigt tuffa bitarna. Men jag blev väldigt berörd av arbetet i alla fall. Särskilt en gång, när det var en tonårsflicka. De anhöriga ville att vi skulle klä henne och sätta på henne örhängen, då rann tårarna innanför masken.
Jobbet som kriminaltekniker rör sig över ett brett fält. Man måste både kunna göra helhetsbedömningar av brottsplatser och hitta detaljer som är så små att de inte syns. Och det blir inte mindre att göra, tvärtom. I och med att både teknik och lagstiftning förändras så förändras också arbetet. Den nya DNA-lagstiftningen, som gör att man kan ta DNA-prov på alla som är skäligen misstänkta för brott som kan ge fängelse, har inneburit en stor ökning av antalet träffar.
– Till exempel kunde en person som topsades efter att ha åkt dit för rattfylla kopplas direkt till en våldtäkt, eftersom det var samma DNA-profil, säger Peter Blomquist.
Ökade krav på vanliga poliser
Det här innebär att det inte längre bara är kriminalteknikerna och experterna på SKL som arbetar med kriminalteknik. Det ställs allt högre krav på att även vanliga poliser kan utföra vissa kriminaltekniska arbetsuppgifter. Nu under hösten utbildas exempelvis hundratals poliser för att lära sig topsa DNA på rätt sätt. Ett annat exempel är att det i flertalet polismyndigheter finns poliser som har gått en kortare kriminalteknisk utbildning, så kallade lokala brottsplatsundersökare. Deras uppgift är att säkra spår, exempelvis DNA, fingeravtryck eller skospår ute på brottsplatser, framförallt när det gäller mängdbrott som bostadsinbrott och stölder.
Andra vanliga brott som betraktas som grövre, exempelvis våldtäkter, undersöks i regel av kriminaltekniker. Där har polisen utvecklat ett så kallat ”rape kit”, för att säkra spår som sperma, blod och fibrer på ett så bra sätt som möjligt. Allt material som skickas för analys måste vara ordentligt märkt och kategoriserat.
Svårt att åtala utan tekniska bevis
Den tekniska bevisningen blir allt viktigare i rättsprocessen. Det hävdar både polisen, företrädare för SKL och andra inom rättsväsendet. Det är också en utveckling som stämmer med hur det ser ut i andra länder i Europa. I och med att de tekniska möjligheterna att göra olika slag av analyser har förbättrats ökar också kraven inom rättsväsendet på att fler tekniska undersökningar ska göras. En annan aspekt, som Tore Olsson på SKL för fram, är att det är svårare att få personer att ställa upp som vittnen i rättegångar nu än tidigare. Då blir tekniska bevis viktigare.
– Det är framförallt DNA-tekniken som har riktat ljuset på nya möjligheter. Men man måste också ställa sig frågan vad man förväntar sig av teknisk bevisning. Är det så att man inte vågar väcka åtal utan att ha teknisk bevisning? Jag uppfattar det som att utvecklingen gradvis går åt det hållet, säger Tore Olsson.
Teknisk bevisning ljuger inte
Tore Olssons uppfattning bekräftas av professorn i processrätt vid Stockholms universitet, Christian Diesen.
– Jo, betydelsen har ökat under den senaste tioårsperioden. Inte för att man i sig blivit mindre beroende av muntlig bevisning, men för att nya medicinska tekniska bevismedel, särskilt DNA och mobilspårning, ökat möjligheterna att fälla någon till ansvar, säger Diesen.
En av dem som ska värdera vikten av de olika bevis som läggs fram i en rättegång är Katarina Påhlsson, som är rådman i Göteborgs tingsrätt. Hon är inne på samma linje som Christian Diesen och Tore Olsson. Ett exempel hon nämner är, förutom DNA, övervakningskamerorna som blir allt vanligare.
– Till exempel gäller det i ungdomsmål, där det här i Göteborg inte är ovanligt att brottet har utspelats på spårvagnen. Då finns det på band eftersom spårvagnarna är kameraövervakade. Jag tror att de erkänner snabbare eller går med på att de faktiskt har varit där och gjort det som de är åtalade för. Den tekniska utredningen ljuger inte som ett vittne kan göra. Samtidigt är det förstås viktigt att inte alltid förlita sig på den blint. Även sådan bevisning måste ju granskas, säger Katarina Påhlsson.
Ordvalet kan bli avgörande
Att undersökningsprotokollet från den kriminaltekniska undersökningen har ett så stort värde, att det som står där betraktas som sant, är något som Peter Blomquist återkommer till flera gånger under vårt samtal. Han poängterar vikten av att kunna skriva rätt, att alla skriver likadant. Innehållet i protokollen måste vara sakligt, objektivt och bygga på konstaterad fakta från undersökningsresultaten, de skrivna orden från en kriminaltekniker betraktas som tung bevisning i rättegångsprocessen. Det betyder också att mycket arbetstid tillbringas framför datorn. Det kan vara frustrerande, tycker han, men samtidigt är det förstås viktigt. Här är det långt till de spännande miljöerna i tv:s version av CSI.
– Vårt jobb kan innebära att vi friar någon som är misstänkt för ett brott. Då är det nödvändigt att vi är sakliga och objektiva, säger Peter Blomquist.
Civila analytiker
Men just nu står Peter Blomquist i labbet på polisstationen i Nacka och slabbar med svart färg på en tejpbit från båtmotorerna. När han spolar av färgen framträder flera fingeravtryck, som sedan kan analyseras av fingeravtrycksspecialisterna på länskriminalen. Just fingeravtryck är sådant som civila specialister jobbar med redan idag, både på de tekniska rotlarna och på SKL. Det finns också civila som arbetar som fotografer, IT-forensiker, laboratoriepersonal och andra typer av analytiker. Det totala antalet analyser som görs ökar, eftersom det blir fler som kan göra brottsplatsundersökningar och säkra spår därifrån. Det gör också att kraven på de anställda förändras.
Poliserfarenhet behövs på brottsplatsen
Idag måste den som gör en brottsplatsundersökning vara polis. Bland annat för att det innebär att man gör husrannsakan och beslag. Däremot händer det att sakkunniga, till exempel från SKL, är med vid brottsplatsundersökningar. Det kan handla om att ha med en specialist på drogtillverkning eller en brandspecialist vid stora utredningar av grova brott. Tore Olsson på SKL tror att det kommer att bli vanligare med civila brottsplatsundersökare i framtiden, att det kan bli en blandning av poliser och civil personal. Peter Blomquist vid Nackapolisen är delvis inne på samma linje, men menar att den polisiära erfarenheten är absolut nödvändig vid en brottsplatsundersökning.
– Det handlar inte bara om att säkra spår. Det går också ut på att läsa brottsplatsen, att rekonstruera brottet, och det är svårt för en person utan polisiär erfarenhet. I framtiden kan vi säkert ha med andra personer med specialiserade kunskaper, men det blir som ett komplement.
Kriminaltekniken i framtidenJust nu pågår ett arbete med att ta fram en strategi för kriminaltekniken i framtiden. En grupp med personer både från polisen, SKL, Rättsmedicinalverket och andra delar av rättsväsendet ser över det kriminaltekniska arbetet. I gruppen finns också Polisförbundet representerat.
– Det här handlar om att lägga upp en strategi för alla involverade i kriminaltekniskt arbete i hela landet. Det har inte funnits tidigare, men genom att ha det kan vi få ett effektivare och bättre resultat, säger Göran Malmborg, ombudsman på Polisförbundet.
Samtidigt ligger en utredning om en sammanslagning av Rättsmedicinalverket (RMV) och SKL och väntar på att de olika remissinstanserna ska säga sitt. Utredaren, Ann-Marie Begler på RPS, skriver att det finns en mängd fördelar med att slå samman de båda myndigheterna till en självständig myndighet. Det skulle alltså innebära att SKL inte längre skulle ligga under polisen. Fördelen med det är, enligt Ann-Marie Begler, bland annat att polisens arbete i många fall skulle underlättas om det bara fanns en myndighet att vända sig till för forensisk expertkunskap. En annan fördel med att flytta ut SKLs verksamhet från polisen är att det aldrig ska kunna ifrågasättas om myndigheten är opartisk i förhållande till polisen.
På SKL är man inte förtjust i förslaget. Tillförordnade laboratoriechefen Tore Olsson tycker att sakskälen i utredningen är tunna och att det inte står i proportion till vad det skulle kosta i tid och pengar.
– Jag är väldigt starkt emot en ny myndighet som skulle ligga utanför polisen. Argumentet att vi skulle vara oberoende tycker jag bara har ett symbolvärde. Man måste ju se vad som är grunden för vårt arbete, och det är ju polisarbetet. Vi kan inte bli mer opartiska än vad grunden är, och i så fall skulle ju det betyda att vi inte har en rättssäker kriminalteknisk verksamhet, säger Tore Olsson.
Polisförbundet är också mycket kritiskt till tanken att flytta ut SKLs verksamhet ur polisorganisationen.
– Vår största invändning är att det är kontraproduktivt att dela på verksamhet och arbetsuppgifter som tydligt hänger ihop. Om man tittar närmare på SKLs verksamhet så hänger nästan allt de gör ihop med polisens kriminaltekniska verksamhet. Då är det ologiskt att bryta loss organisationerna från varandra, säger Göran Malmborg.
Faktaruta
Kriminaltekniker
* Det finns drygt 280 kriminaltekniker på polisens tekniska rotlar. Dessutom finns det ett antal kriminaltekniker som är anställda på Rikskriminalen. Ute i polismyndigheterna finns det också lokala brottsplatsundersökare, som främst sysslar med undersökningar och spårsäkring vid mängdbrott.
* På SKL arbetar nästan inga kriminaltekniker. De anställda där är i stället i stor utsträckning akademiker och specialister inom olika ämnesområden.
* Mer än 95 procent av de analyser som SKL utför kommer från polisen.
