Annons

Annons

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Få ser att de har problem med fördomar mot homosexuella. Men lyfter man på locket kommer det fram. Den erfarenheten har Carin Götblad fått göra efter att hon bestämt sig för att föra upp hatbrott mot hbt-personer på dagordningen.Få ser att de har problem med fördomar mot homosexuella. Men lyfter man på locket kommer det fram. Den erfarenheten har Carin Götblad fått göra efter att hon bestämt sig för att föra upp hatbrott mot hbt-personer på dagordningen.

Carin Götblad är länspolismästare i Stockholm och därmed en av landets högsta polischefer. Hon har blivit känd för att engagera sig i frågor som gäller homo-, bi- och transsexuella, hbt-personer, och förra året utsågs hon av gayrörelsen till årets hetero. Hennes intresse väcktes på allvar när hon för några år sedan läste en undersökning som slog fast att det är vanligare med hatbrott riktade mot hbt-personer än mot personer med invandrarbakgrund. Vid den tiden diskuterades våld på grund av etnicitet som ett stort problem, vilket fick henne att inse att hbt-personer är en väldigt utsatt grupp som hittills varit dold.

– Jag bestämde mig för att vara tydlig med att det är oacceptabelt att inte respektera alla människors lika värde, säger hon.

Sedan dess har hatbrotten ökat i Sverige. Från 1996 till 2004 ökade de med 25 procent. Men Carin Götblad tror inte att det är svårare att vara en hbt-person i Sverige än i andra länder. Snarare tvärtom. Av tradition har Sverige och svenskarna ansetts vara frigjorda.

Vilket faktiskt kan vara en orsak till att de hbt-relaterade hatbrotten har ökat. De homosexuella har blivit mer synliga i takt med att hbt-rörelsen har flyttat fram positionerna. Det gör att fler vågar träda fram och polisanmäla när de blir utsatta för ett hatbrott. Men det har också lett till en faktisk ökning av våldet, tror Götblad.

– Jag tror att en del av det förhoppningsvis kan vara en tillfällig ökning, eftersom vissa provoceras av att fler kommer ut som homosexuella, säger hon.

Strid om uniformerade gaypoliser på Pride

Det dröjde inte länge innan Carin Götblad med sitt engagemang för hbt-frågan lyckades skapa stort rabalder. Anledningen var att hon gav gaypolisföreningens medlemmar tillstånd att delta i en gay pride-parad, iklädda polisuniform. Alla andra polismyndigheter, inklusive Rikspolisstyrelsen, gav sina anställda avslag.

– Jag ville visa att det här är en fråga vi tar på allvar. Jag såg det också som en viktig signal till allmänheten att polisen är öppen för alla.

Reaktionen blev oväntad. Beslutet väckte starka känslor hos många och Carin Götblad fick starka påtryckningar om att ta tillbaka sitt beslut. I ett helt år var personaltidningens insändarsidor fulla med upprörda inlägg. Flera ansåg att gaypoliserna skämde ut polisen och besudlade uniformen.

– De sexualiserade deras deltagande i paraden på ett sätt som jag har svårt att förstå, säger Carin Götblad.

Många tyckte att de homosexuella fick ta alldeles för stor plats och att de syntes för mycket. Carin Götblad stod fast vid sitt beslut och bemötte stadigt kritiken. Tills hon tyckte det var dags att sätta punkt.

– Jag sa att den dag de heterosexuella är i minoritet i myndigheten ska de också få gå i en parad. Sedan var det ingen som sa något mer.

Med facit i hand tycker hon att den efterföljande diskussionen blev fruktbar, många fördomar och föreställningar lyftes fram i ljuset och kunde bemötas och påverkas med goda argument.

– För att få en utveckling måste man våga provocera lite och inte fastna i konsensusträsket. Jag tog den diskussionen och nu är det här inte är någon stor fråga i Stockholm längre, säger hon.

Många hbt-projekt i Stockholm

Det var för fem år sedan. Mycket har hänt på området sedan dess, flera andra polismyndigheter har följt efter och många fler poliser deltar i gayparaden i uniform utan att någon lyfter på ögonbrynen.

Carin Götblads engagemang för frågan har inte minskat. Hon anser att den är strategiskt viktig, eftersom det i grund och botten handlar om alla människors lika värde.

– För mig är det viktigt att alla poliser i Stockholm ska veta vilka krav jag ställer på dem. De ska veta vilken typ av polis som jag vill ska jobba här.

Stockholmspolisen driver flera projekt för att förbättra för hbt-personerna. Både när det gäller bemötandet vid en anmälan om brott och för de som arbetar inom polisen. Alla anställda i Stockholm, cirka 6000 personer, utbildas i hbt-kunskap.

– Ska det bli en förändring är det viktigt att arbeta även inåt organisationen. I en konservativ kår som polisen kommer man ingenstans utan att samtidigt arbeta med de anställdas värderingar.

Bättre bemötande

Ett annat projekt handlar om förbättra bemötandet av personer som blivit utsatta för hatbrott. Det kan vara svårt att identifiera ett brott som hatbrott, eftersom en del brottsoffer känner skam och inte vågar berätta att brottet kan vara relaterat till sexuell läggning. Dessutom är många oroliga för fördomsfulla reaktioner från polisen.

– Men de allra flesta har varit nöjda med det bemötande de fått, vilket är mycket glädjande, säger Carin Götblad som hoppas att det ska sprida sig till allmänheten.

Hatbrottsjour under införande

Stockholmspolisen är också på gång att inrätta en hatbrottsjour i city där poliser som fått särskild utbildning i hbt-frågor ska arbeta. Jouren ska också hantera brott mot andra minoriteter.

Diskussioner pågår med bland andra RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, om ett samarbete kring brottsofferstöd. Förebilden till hatbrottspoliserna finns i London.

Carin Götblad hoppas att hatbrottsjouren också ska resultera i viktig kunskap om hur man på bästa sätt bemöter utsatta grupper, eftersom problematiken kan vara likartad.

– Jag ser många synergier i det här. En poliskår som arbetar med att öka acceptansen för hbt-personer, både bland kollegerna och allmänheten, blir också bättre på att bemöta andra utsatta och sårbara personer, säger hon.

Svårt att bryta normen

De senaste åren har fler poliser blivit öppna med sin sexualitet, men Carin Götblad tror att det fortfarande är tufft att vara polis och homosexuell. Att vara polis är ett gammaldags kåryrke, med en lång och stark tradition av manliga normer. På många håll är normen fortfarande stereotyp, eftersom det är så svårt för många att gå emot den, menar Götblad.

– Jag tror att det är därför många reagerar så starkt mot dem som bryter mot normen.

De homosexuella poliserna har blivit ifrågasatta på en mängd områden, men det är inte bara kollegerna, utan minst lika mycket allmänhetens värderingar som gör att det blir tufft för de homosexuella poliserna.

– Det finns en förväntan från allmänheten att en polis ska vara en machoman.

Enligt henne ligger Stockholmspolisen på framkant med sin medvetenhet kring frågan, situationen ser värre ut ute i landet, menar hon. Intresset från andra polischefer är ljummet.

För att arbetet ska gå framåt är det en förutsättning att ledningen är tydlig och stöttar.

– Men som ledare måste man vara genomtänkt. Man ska veta vad man gör, varför man gör det och sedan stå för det. Man får inte vara rädd för att trampa på ömma tår.

Carin Götblad

– Länspolismästare i Stockholm sedan 2003

– Har tidigare arbetat som dagisföreståndare, fritidsledare, studerandeombudsman, avdelningschef på Ungdomsstyrelsen, chefsjurist på Statens institutionsstyrelse, länspolismästare på Gotland och i Värmland. Bland annat.

– Bor i lägenhet i centrala Stockholm tillsammans med sin sambo. Har en 30-årig son och ett barnbarn.

– Anses av många vara en av Sveriges färgstarkaste och mest frispråkiga polischefer.

Annette Wallqvist

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser