En kväll i augusti 2006 blev en 24-årig svart man oprovocerat attackerad av tre män i 18-årsåldern vid en tågstation lite utanför Amsterdams centrum. "Vi hatar negrer", skrek de mellan slagen. Samma månad stod de inför domstol.En kväll i augusti 2006 blev en 24-årig svart man oprovocerat attackerad av tre män i 18-årsåldern vid en tågstation lite utanför Amsterdams centrum. "Vi hatar negrer", skrek de mellan slagen. Samma månad stod de inför domstol.
– När ett fall handlar om diskriminering prioriterar i dag Amsterdampolisen det betydligt mer än för bara några år sedan. Polisens nolltolerans mot diskriminering är viktig för både offren och förövarna, säger Jessica Silversmith, chef på Stichting Meldpunt Discriminatie i Amsterdam, stadens motsvarighet till svenska diskrimineringsombudsmannen, DO.
För bara några år sedan skulle liknande fall ha registrerats som ”brott under den allmänna kriminella lagen”, enligt en rasdiskrimineringsrapport från 2005. 2004 fanns ingen polisstatistik på rasistiskt våld överhuvudtaget, enligt rapporten.
– Ett av de allvarligaste hoten mot demokratin är diskriminering, speciellt när bestraffning uteblir, säger Leo Wilde, tidigare antropolog, nu poliskommissarie och mångfaldssamordnare inom Amsterdampolisen.
Han kom till Amsterdampolisen för drygt tre år sedan för att hjälpa kåren att ta i med hårdhandskarna mot diskriminering. Genom undersökningar fick polisen veta att Amsterdambor fann det lönlöst att polisanmäla diskriminering. Om till exempel en vit holländare nekade en svart man inträde till en restaurang, utgick den svarte mannen från att polisen skulle misstro honom vid en anmälan om diskriminering.
Polisen har bytt till en aktiv inställning
Polisen började få insikt om sina brister. I november 2004 knivmördades den radikalliberale filmaren som ofta angripit islam, Theo van Gogh, av islamisten Mohammed Bouyeri på öppen gata i Amsterdam.
– Regeringen i Holland intog en Bush-liknande ställning där de kristna var goda och muslimer var onda. Amsterdampolisen ville motverka den polariseringen, säger Leo Wilde.
Till sin hjälp tog polisen Jessica Silversmith på DO. Hon säger att man inom stadshuset blev rädd att islamism skulle slå rot bland unga muslimer och spä på etniska motsättningar. För att motverka den utvecklingen höjde man bidraget till DO rejält. Amsterdampolisen fick sina resurser tredubblade för att rycka upp diskriminering med roten.
Sedan dess har alla polismän skickats på kurs. Polisen får veta vad lagen säger och kunskaper om hur diskriminering uppstår. I ett rollspel får polisen avbryta en situation där diskriminering pågår. 35 poliser, utplacerade på stadens alla polisstationer, har även fått vidareutbildning i hatbrott.
Polisen har bytt en passiv inställning till en aktiv. Genom regelbundna möten med intresseorganisationer för homosexuella, invandrargrupper och rörelsehindrade letar polisen i dag aktivt upp aktuella diskrimineringsfall.
– Sedan utbildningarna och övriga insatser börjat har siffran på anmäld diskriminering stigit med över 50 procent, säger Leo Wilde.
Förra året anmäldes 196 fall av diskriminering, vilket inkluderade allt från diskriminering på grund av sexuell läggning, religion, etnisk tillhörighet och politisk tillhörighet till funktionshinder.
Djupt rotade fördomar
Även om många jublar över Amsterdampolisens insatser är vare sig Jessica Silversmith eller Leo Wilde nöjda med polisens djupt rotade fördomar mot vissa invandrargrupper.
– På polisstationer i områden där till exempel 80-90 procent av befolkningen kommer från Antillerna och där många är kriminellt belastade, drivs polisen av fördomar. Det främjar inte ett effektivt bekämpande av diskriminering, säger Leo Wilde.
Men framgångarna överskuggar bakslagen, menar han.
– I och med att så många fler anmäler diskrimineringsbrott i dag vet vi att allmänheten har fått en annan bild av polisen.
Faktaruta:
Datasystemet för att registrera anmälda fall av diskriminering bygger på ett samarbete med en rad av Amsterdams intresseorganisationer. När ett fall registrerats kan den som vill följa utvecklingen kontakta någon av intresseorganisationerna, stadshuset eller åklagarmyndigheten. Personen kan bland annat få svar på om vittnen hörts i fallet, om den misstänkte har blivit förhörd eller dömd och om storleken på skadestånd till offret.
Faktaruta 2:
Amsterdampolisen, en av 26 poliskårer i landet, vann nyligen ett mångfaldspris av inrikesministeriet. Motiveringen var att kåren hittar okonventionella sätt att skapa band mellan sig och övriga samhället. Polisen har arrangerat rap- och salsafester för att locka invandrarungdomar att söka sig till polisyrket. De uppmuntras också att söka praktikplatser inom polisen. För drygt tre år sedan, utgjorde invandrare 2,3 procent av kåren. I dag är 11,6 procent invandrare. Målet är att fördubbla den siffran om ytterligare tre år.
Helena Sundman
