"Det ligger något småsnålt i att surmagat kommentera andra människors sena ankomster eller långa fikapauser.""Det ligger något småsnålt i att surmagat kommentera andra människors sena ankomster eller långa fikapauser."
Vad stör dig riktigt mycket?
På jobbet, menar jag. Är det småsnåla arbetskamrater eller för långa privatsamtal som får dig att gå igång? Eller är det kolleger som står vid ditt skrivbord och mal på om något totalt ointressant de varit med om.
Någonting måste det vara, det har en forskare som jag intervjuade en gång sagt. Han sa att nästan alla har någon eller något på jobbet som de retar sig på. Jag har lite svårt att tro på att vi alla är så intoleranta, dessutom undrar jag om det verkligen finns så mycket att haka upp sig på?
Fast det är klart. Vi har alla sett skylten: ”Din mamma jobbar inte här”.
Undrar om det är fler än jag som känner sig träffade av det lätt fientliga tilltalet. När jag ser en sådan där skylt börjar det genast krypa i nacken av inbillade blickar och aldrig någonsin gör jag så rent som då. (Det skulle inte förvåna mig om min man får för sig att sätta upp en skylt hemma nu, om han läser det här.)
Just det där med att inte diska är någonting som irriterar väldigt många, sa forskaren. Att inte göra rent efter sig brukar nämligen ses som ett bevis på att här har vi att göra med en nonchalant egoist som inte bryr sig ett dyft om andra.
Den som inte håller efter sin egen skit gör liksom inte sin del av jobbet. Och det måste ju betyda att någon annan får göra det.
Ogint kikar vi under lugg och följer Kalles rörelser när han obekymrat ställer ner den halvdruckna kaffemuggen i vasken. Utbyter njugga blickar med skrivbordsgrannen. Hm, tänk att han aldrigÖ Precis vad man kunde vänta sigÖ och aldrig sätter han på kaffepannan heller.
Om då en praktiskt inriktad person skulle föreslå en övergång till pappersmuggar som en lösning på problemet, ja då skulle det verkligen kunna ta hus i helvete.
För det skulle vara fusk.
Det skulle ju innebära att Kalle kom lindrigt undan och det kan väl ändå inte vara riktigt. Folk måste lära sig att rätta sig efter reglerna. Det är ju därför vi har dem.
Men varför lägga all denna energi på att reta sig på vad folk gör eller inte gör? Jag menar, vad spelar det för roll? Egentligen.
Nej, om det är någonting som stör mig så är det alla som stör sig så mycket på andra. Vuxna människor som uppför sig som ett gäng morsor och farsor åt varandra, som serverar präktiga moralkakor och kommer med pekpinnar . Det finns ingen ände på vilka bagateller som kan få dem att tända till. Jag tycker det är barnsligt att reta upp sig på kvarlämnade papper i skrivaren eller att dörren till toan inte är stängd. Det ligger något småsnålt i att surmagat kommentera andra människors sena ankomster eller långa fikapauser.
Och mest retar jag mig på gruppmejlarna som inte kan låta bli att tala om för alla vad de har fått stå ut med på grund av någon annans misstag. Sedan dröjer det inte länge förrän någon känner sig manad att skicka ett grinigt svar om vad mejlen är till för. Sånt, kan verkligen störa mig. När jag tänker närmare på saken är det nog ganska mycket som retar mig. Vad var det han sa den där forskaren, nästan alla har något som irriterar dem på jobbet.
Vad stör dig?
Text: Annette Wallqvist
Annette Wallqvist är frilansjournalist som skriver mycket om brott och straff. Medverkar ofta i Polistidningen och har tidigare bland annat varit redaktör för Brottsförebyggande Rådets tidning Apropå.
