Polisens hantering av lagbrytare under 15 år varierar i olika delar av landet. Men nu pågår en uppstramning.
– Det händer generellt för lite när barn och ungdomar begår brott. Polisen måste bli bättre på att utreda brott där förövaren inte är straffmyndig, säger justitieminister Beatrice Ask.Polisens hantering av lagbrytare under 15 år varierar i olika delar av landet. Men nu pågår en uppstramning.
– Det händer generellt för lite när barn och ungdomar begår brott. Polisen måste bli bättre på att utreda brott där förövaren inte är straffmyndig, säger justitieminister Beatrice Ask.
I regeringspartiernas valmanifest utlovades ”tidiga och tydliga åtgärder för unga lagöverträdare”. Men det innebär inte att justitieminister Beatrice Ask hyser några planer på att sänka straffmyndighetsåldern till under 15 år. Hennes recept går istället ut på att även barns kriminalitet verkligen utreds av polisen:
– Samhället måste ingripa tydligt och snabbt för att barn ska lära sig var gränserna går, säger Beatrice Ask. Idag händer det tyvärr väldigt lite när barn överlämnas till vård inom socialtjänsten. Det behövs mera kraft bakom polisens anmälningar till socialtjänsten och just därför är det så viktigt att det finns en polisutredning som underlag när socialtjänsten ska besluta om påföljd. Nu får vi se hur vi ska göra för att åtminstone alla allvarligare brott begångna av ej straffmyndiga ska bli utredda.
Regel att inte utreda
Johan Pehrson, gruppledare för folkpartiet i riksdagen, är sedan länge engagerad i problematiken kring ungdomsbrottslighet:
– Vi har under alltför lång tid sett en missriktad välvilja, som tillåtit unga människor att förstöra sina egna och andras liv i en rasande fart, utan att samhällets institutionaliserade vuxenvärld ingripit. Man måste se till så att det första brottet också blir det sista, och då krävs en klar beskrivning av gärningen från polisen till socialtjänsten så att de kan vidta en åtgärd. Idag är huvudregeln att om gärningsmannen är under 15 år så utreds inte brottet överhuvudtaget.
Och det handlar inte bara om politisk vilja. Förändringens vindar blåser redan. Snarlika tankegångar tycks nämligen ha föresvävat redan den förra regeringen, vars beslut att kartlägga och kvalitetssäkra polisens hantering av ej straffmyndiga brottslingar nu börjat få effekt.
Stor okunskap
Personer som inte hunnit fylla femton kan inte delges misstanke om brott, men lagstiftningen ger likafullt polisen utrymme att utreda eventuell brottslighet enligt LuL31 (paragraf 31 i ?Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare?). LuL31 får endast tillämpas utifrån vissa bestämda kriterier, vanligen åberopas att utredningen ”kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser”, en formulering som låter ana en fungerande dialog mellan polis och socialtjänst.
Dock har det funnits indikationer på att tillämpningen av LuL31 varierar kraftigt över landet. Så här säger exempelvis Even Magnusson, chef för Göteborgspolisens ungdomsgrupp:
– Det finns en stor okunskap hos polisen om vilka befogenheter som faktiskt står till buds när det handlar om barn. Med stöd av LuL31 kan personer under 15 år både gripas och höras, även utan föräldrars medgivande. Vi har alltid med oss en socialsekreterare som direkt kan påkalla en utredning. Samtidigt vet jag att det finns ställen i landet som aldrig lägger in någon under 15 år som LuL-misstänkt.
Den allmänna osäkerheten kring den egentliga omfattningen av LuL31-utredningar ledde till att den förra regeringen häromåret uppdrog åt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) att undersöka saken. I juli presenterades resultatet, som uppdagade stora skillnader i antalet LuL31-utredningar från olika polisdistrikt.
– Sannolikt beror variationerna till stor del på hur bra eller dålig kontakt socialtjänst och polis har lokalt. Hela systemet med samhällets beredskap mot ej straffmyndiga brottslingar bygger ju på att de två myndigheterna fungerar väl tillsammans, säger Jonas Öberg, utredare på BRÅ.
Ingen samverkan i en tredjedel av landet
Att så inte alltid är fallet bekräftar Catharina Bergqvist Levin, överåklagare vid Riksåklagarens kansli:
– Det har fungerat väldigt olika och det finns exempel på såväl effektiva som mindre effektiva samverkansformer mellan polisen och socialtjänsten. Enligt en enkät jag gjort tycks det inte existera någon lokal samverkan överhuvudtaget i ungefär en tredjedel av landet. Resultatet blir att påföljderna för unga lagbrytare kan se olika ut på olika platser.
Enligt Catharina Bergqvist Levin bottnar samarbetssvårigheterna främst i att socialtjänsten på sina håll misslyckats med att hantera den inbyggda motsättningen mellan sina båda roller:
– Det är ju å ena sidan självklart att socialtjänsten ska hjälpa och stödja, men å den andra måste den samtidigt kunna bistå rättsväsendet genom att också vara med och bestraffa när så krävs. Det är här det brister på många håll. Det är helt enkelt väldigt få som utbildar sig till socionomer för att fungera som straffverkställare. Jag inser mycket väl polisens frustration när exempelvis en 14-åring slipper undan med några samtal efter att ha gjort sig skyldig till en grov misshandel, men polis och åklagare måste förstå den här problematiken och försöka lotsa socialtjänsten till att förena de två funktioner lagstiftningen faktiskt ålägger den.
Åklagare tar ledningen
Catharina Bergqvist Levin är väl insatt i frågan. Hon leder det nationella projektet ”Unga lagöverträdare” som är i färd med att gradvis implementera det nya regelverk som i hela landet ska säkerställa en viss kvalitet i samarbetet mellan socialtjänst och polis. Det kommer att få praktiska konsekvenser i närpolisområden i hela landet. Tanken är att de lokala representanterna för polis och socialtjänst lättare ska förmås att dra åt samma håll om en åklagare sitter med vid bordet.
– I direktiven betonas att den lokala samverkan är ytterst viktig för att nå framgång och att åklagarmyndigheten i fortsättningen både ska vara sammankallande och leda samarbetet. Allt högre krav – inte minst från politikerhåll – kommer att ställas på kortare tid mellan gärning och reaktion, på att samhället måste agera både snabbare och mer adekvat mot barn och unga som bryter mot lagen, säger Catharina Bergqvist Levin.
Ulf Eliasson
