”Vi behöver i så fall regeringens syn på prioriteringar, ambitioner, utbildning, ledarskap och arbetsmiljöfrågor, men en sak går inte att missförstå. Nämligen att vi ska vara med och finansiera verksamheten med avsaknad av löneutveckling.””Vi behöver i så fall regeringens syn på prioriteringar, ambitioner, utbildning, ledarskap och arbetsmiljöfrågor, men en sak går inte att missförstå. Nämligen att vi ska vara med och finansiera verksamheten med avsaknad av löneutveckling.”
Ja, så kom då hösten och med den en intensivare period för oss inom Polisförbundet. Det är löneförhandlingar som bedrivs på flera nivåer samtidigt och vi fick till slut ta del av regeringsförklaringen och budgetproposition. De två sistnämnda ledde till fler frågetecken än klargöranden.
Jag saknade de långsiktiga visionerna. Polisen avhandlades i stort sett på en rad. ”Regeringens politik innebär den största satsningen någonsin för rättsväsendet”. Sedan tog det slut. Om det är den största satsningen så ger den mig en del funderingar. Är det bara antalet synliga poliser som avses? Vi behöver i så fall regeringens syn på prioriteringar, ambitioner, utbildning, ledarskap och arbetsmiljöfrågor, men en sak går inte att missförstå. Nämligen att vi ska vara med och finansiera verksamheten med avsaknad av löneutveckling. Jag kan inte tolka det på annat sätt, för den pris- och löneomräkningsgaranti som redovisas i budgetpropositionen är så låg att den inte ens når upp till 1(en) procent. Är det någon som tror att bensinpriset inte kommer att öka också för polisverksamheten i och med den senast aviserade höjningen? Sedan blir det inte mycket över till allt annat.
Vad detta får för konsekvenser mitt i en avtalsrörelse behöver man inte ha någon djupare kunskap för att förstå. Vi kommer inte att acceptera att vår löneutveckling försämras. Den utlovade skattelindringen kommer för en polis att blåsa bort som höstlöven utanför fönstret. En löneutveckling som under året tillkommit alla andra löntagare uteblir.
Allt detta hade ombuden på Polisförbundets representantskap med sig när de samlades några av de sista septemberdagarna. Det blev många och viktiga diskussioner när förbundets både långsiktiga och kortsiktiga politiska beslut och inriktningar skulle bestämmas.
Nu ska vi analysera justitieministerns avslutningstal, där hon hänvisade till regeringens tidigare uttalanden om polisen. Men en sak framgick tydligt: samarbetet med Polisförbundet är en mycket viktig del för justitieministern i det fortsatta arbetet.
Lika viktigt för oss var rikspolischefens tal där han gav sin syn på polisen och organisationen,
belyste det goda förhandlingsklimatet och talade om hur viktigt det är att lösa våra frågor. Vi kommer naturligtvis att analysera även hans tal och vad detta innebär. Det kommer också att visa oss vägen, hur vi ska arbeta med Polisförbundets frågor.
Representantskapsmötet denna höst var ett av de viktigaste någonsin. Det visade hur starka vi är, vilken vilja vi har och att vi är eniga både inåt och utåt. Lönerörelsen och den nu redovisade budgetpropositionen kan vara tillräckligt för att den regniga hösten kan övergå till ett orkanliknande läge. I detta scenario passar historien om de två mössen som ramlade ner i en gräddhink. Den ena musen gav upp, drunknade och dog, den andra kämpade runt och förde ett sådant liv så att grädden blev till smör och musen kom upp ur hinken. Ni får fundera på vilken av mössen som liknar viljan och uthålligheten hos Polisförbundets företrädare och dess medlemmar.
Nu går jag ut och försöker måla det som jag inte hann med i våras. Som vanligt har den sakförståndiga i familjen hela sommaren kommit med synpunkter på min iver att få huset färdigt. Jag har i alla fall köpt en märklig pensel med tank som jag nu kan ha på ryggen när jag står på stegen. Man pumpar upp trycket i tanken och vips kommer färgen via en slang ut i penseln allt eftersom man målar. Fördelen är att jag nu kan tala i mobilen medan jag målar. En hand blev plötsligt ledig. Jag återkommer med rapport om det kom någon färg på rätt ställe.
Jan Karlsen
