I Varberg roar sig unga killar på helgerna med att oprovocerat misshandla personer på stan. Polisen vet vilka de är, men tvingas gå ut i lokaltidningen och vädja om vittnesmål till överfallen.
– Utan vittnen står vi oss helt slätt, säger Tomas Jansson, biträdande närpolischef.I Varberg roar sig unga killar på helgerna med att oprovocerat misshandla personer på stan. Polisen vet vilka de är, men tvingas gå ut i lokaltidningen och vädja om vittnesmål till överfallen.
– Utan vittnen står vi oss helt slätt, säger Tomas Jansson, biträdande närpolischef.
När Tomas Jansson tar emot i sitt tjänsterum på polishuset i Varberg har det gått några dagar sedan det värsta veckoslutet på länge. ”Som en tyngre sommarhelg”, sammanfattar han, trots att vi befinner oss i slutet av oktober månad. Lokaltidningen har förstås slagit på stora trumman – inte mindre än åtta fall av oprovocerad misshandel under några få timmar nere i centrum natten till lördag. Det tycks som om det är ett och samma gäng som under en tid har varit i farten med liknande attacker på slumpmässigt utvalda offer.
Det inre befälet den aktuella natten uttalar sig i artikeln och ger uttryck för att polisen mycket väl vet vilka som ingår i gänget, men att det ”krävs att fler vittnen vågar träda fram”. Han uppmanar eventuella ögonvittnen till något av de många överfallen att höra av sig.
Men biträdande närpolischef Tomas Jansson tycker att det är en felaktig bild:
– Det handlar inte om något gäng, snarare en etniskt blandad grupp ungdomar, där sammansättningen skiftar från helg till helg kring några få pådrivande ledarfigurer. Och mycket pekar på att incidenterna just den här helgen mera handlade om enskilda individer. Så länge utredningen pågår vill jag inte fördjupa mig i några detaljer, men vi jobbar med ärendet och förhör vittnen.
Förhör direkt funkar bäst
Trots att polisen å ena sidan säger att det är svårt att få vittnen att träda fram, som i det aktuella fallet med ungdomarna som härjar på stan, så är bilden delvis motsägelsefull. Tomas Jansson tycker till exempel inte ha märkt att det allmänt skulle ha blivit svårare att få folk att vittna och tror inte att hot om repressalier mot vittnen har ökat i Varberg.
– Åtminstone inte enligt vår statistik över polisanmälda övergrepp i rättssak. Sedan vet man aldrig hur stort mörkertalet är. Det händer ju mycket på internet.
Det finns dock anledning för polisen att se över sina rutiner i arbetet med åsyna vittnen till överfall och misshandel, menar Tomas Jansson. Bland annat måste polisen bli bättre på att förhöra vittnen tidigt.
– Min erfarenhet är att folk gärna berättar vad de sett omedelbart efter en händelse, till skillnad från om det hinner gå upp till ett halvår innan de blir förhörda. Men det räcker inte med förhör på plats, vi måste också använda oss av en bra pedagogik och förklara varför det är så viktigt att ställa upp och vittna. Utan vittnen står vi oss helt slätt.
Stökiga helgnätter med många ungdomar på stan gör det extra besvärligt att få fram bärkraftiga iakttagelser.
– Många är helt enkelt för berusade för att kunna redogöra för ett händelseförlopp, det gäller både målsägare och vittnen. Ett annat problem är om vittnena är bekanta med någon av de inblandade – då vågar de i regel inte vittna.
Sugna på att slåss
Den lokala statistiken över ’gaturelaterat ungdomsvåld’ är dyster läsning för Varbergspolisen. Åtminstone jämfört med förra året. Då handlade det om ett hundratal fall. I år har det varit en kraftig ökning, med en fördubbling redan i oktober. Tomas Jansson tror att den största anledningen till det är att polisen har blivit mindre synlig. Under 2006 fotpatrullerade polisen centrala Varberg fredagar och lördagar mellan åtta på kvällen och tre på natten. I år har patrullerna inte hunnit med mer än kanske en timme per kväll.
– Dessutom har vi fått en ny generation unga våldsverkare som inte var med för tre-fyra år sedan. Då hade vi en liknande våldsvåg som bröts i och med att vi lagförde ett antal ungdomar. Lagföring har ju repressiv effekt bara under en begränsad tid. Men när vi lagför den nu aktuella grupperingen kommer vi troligen att se en stor minskning av gatuvåldet.
Ungdomsvåldet sägs ju ha blivit allt grövre på senare år. Men har då ungdomarna förändrats?
– Nej, egentligen inte. Det är som alltid en klick unga grabbar som är sugna på att slåss och av dem är det gissningsvis en tio-femton stycken som gärna gör det oprovocerat. Och så ser vi lite av det klassiska mönstret – nya konstellationer som bildats vid skolstarten och ska ut och markera sina revir.
Trots att han kallar det ”minerat område” kan Tomas Jansson inte låta bli att ge kommunen en känga:
– Kommunen säger sig vilja arbeta förebyggande, men här finns inte ens några fältassistenter, trots att torget blivit vår största fritidsgård.
Ulf Eliasson
