Annons

Annons

Reflektion är skitjobbigt!

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Jag har nyligen gått en kurs i Reflekterad poliserfarenhet, på Södertörns Högskola. Där lärde jag mig att definiera begrepp som praktisk kunskap, klokhet, vishet och reflekterad erfarenhet.Jag har nyligen gått en kurs i Reflekterad poliserfarenhet, på Södertörns Högskola. Där lärde jag mig att definiera begrepp som praktisk kunskap, klokhet, vishet och reflekterad erfarenhet.

Självklart började ett frö av skepsis gro när jag i början av kursen fick reda på att den gamle filosofen Aristoteles idéer skulle studeras. Yeah, right! Stor relevans för yrket. Men tänk vad fel man kan ha. Under kursens gång lärde jag mig hur utvecklande det är att på ett bra sätt kunna reflektera över de erfarenheter som vi i polisyrket samlar på oss. Min definition av vad reflektion innebär förändrades dramatiskt när jag insåg hur pass kraftfullt verktyget är på gatan, i radiobilen eller sittandes vid skrivbordet.

Reflektion är skitjobbigt! Det krävs motivation, tid samt mod. När reflektionen väl är igång upptäcker man saker om sig själv, kollegor och sin omgivning. Att se saker ur olika perspektiv säger vi ofta, men gör desto mer sällan. Vi ser det gärna ur perspektiv som visar det enkla och behagliga. Vi blundar gärna för det som är otrevligt, det som visar på fel och brister. Att under två minuter dagen efter händelsen inom turlaget konstatera att allt gick åt helvete är inte reflektion. En process i reflektionen kanske, men inte en reflekterad erfarenhet.

Inte heller att under en kort fikarast skämtsamt återberätta hur undermåligt beslutsunderlaget varit, därav det dåliga beslutet. Självklart ska man se det man gjorde bra i en situation, men det man gjorde bra fördunklar också det man helst inte vill se. Det krävs mod att våga se de utmanande perspektiven. Ett mod som kräver ett öppet sinne och en vilja att utmana sig själv. Men framförallt måste den praktiska nyttan vara synlig. Man måste se att man har nytta i vardagen av sitt reflekterande.

Nyttan med reflekterad erfarenhet är att skaffa sig den praktiska kunskapen. Den som ger oss förmågan att ta bra beslut. När ska vi ingripa? På vilket sätt? Vad påverkar beslutet? Jag vet att läkare lär sig att reflektera över sin erfarenhet för att kunna ta bra medicinska beslut. Även trafikpiloter och stridspiloter fostras hårt i att de ovillkorligen ska berätta om misstag de gör och reflektera över dem. Det är mänskligt att göra fel men det kan rädda liv att lära av dem. Det handlar om förmågan att ta bra beslut. Relevant för polisyrket?

Jag påstår att vi poliser, på alla nivåer i den hierarkiska skalan, har en hel del att göra på det här området. Vi är väldigt känsliga för kritik, vi anser oss ofta orättvist behandlade och kränkta. Vi tar våra beslut och gör våra ingripanden och, tro det eller ej, det blir fel ibland. Upptäcker ingen felen går livet vidare, upptäcks dem börjar jakten. Orsaken till vad som gick fel utreds och vi kopplar det gärna till en enskild befattningshavare men ingen är intresserad att samla en reflekterad kunskap. Tyvärr, men utrymme finns inte. Den akademiska världen har verktyg i bältet som kan hjälpa oss om vi visar vårt intresse. Det handlar om en vilja att utveckla vårt jobb. Men trots det har vi en ytterst begränsad forskning i polisarbete och viljan att göra polisutbildningarna till högskola urholkas. Men det är klart, vi släpar ju bara fyllon.

Anders Åhrlin, polisinspektör och rekryteringsansvarig för Polismyndigheten i Örebro län

Ämnen i artikeln

Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser
Mest läst