Nyss hemkommen från mitt senaste utlandsuppdrag inom ramen för svensk polis deltagande i fredsmissioner är jag tillbaka till hemmamyndigheten, Östergötland.Nyss hemkommen från mitt senaste utlandsuppdrag inom ramen för svensk polis deltagande i fredsmissioner är jag tillbaka till hemmamyndigheten, Östergötland.
Mitt senaste uppdrag var FN-missionen i södra Sudan, mitt sjätte utlandsjobb och min fjärde FN- eller EU-mission.
Omställningen är som vanligt tidsödande och det tar sin tid att vänja sig vid alla bekvämligheter, rinnande vatten, ström hela dygnet, toalettpapper och mat som känns naturlig att äta. Självklart här hemma, men inte alltid lika självklart överallt på vår jord.
Vi som återkommande har tjänstgjort i Polisens utlandsstyrka har i 99 procent av fallen själva fångats av intresset att få tjänstgöra utomlands.
Om vi i framtiden skall kunna bemöta de krav som EU- och FN-missioner kommer att kräva måste länsmyndigheterna förstå såväl anledning, krav, som personlig lämplighet för utlandstjänst.
När jag skriver personlig lämplighet menar jag inte enbart stabilt psyke, frisk och ostraffad, utan jag väver in även personens framtid inom den egna länsmyndigheten.
Eftersom utvecklingssamtal numera har en väldigt framträdande roll måste vi i framtiden se till att den lokale arbetsgivaren har sådan kunskap och förståelse för utlandsverksamhet att även detta berörs under utvecklingssamtalen.
Jag inser att det är svårt att tvinga en enskild polis att söka utlandstjänst, men vid tillsättningen av chefstjänster borde det inom en snar framtid inte vara otänkbart att arbetsgivaren såväl under en intervju till sökt tjänst, som under det återkommande utvecklingssamtalet hittar en väg till högre kompetens och lämplig chefsutveckling genom att skissa på ett utlandsuppdrag för att tas i anspråk för en specifik tjänst.
För oss något äldre poliser framstår utvecklingssamtalen idag som något av ett pseudouppdrag som genomförs enbart av det skälet att det finns med som ett krav i Arbetsmiljölagen.
Jag är helt övertygad om att man inom svensk polis skulle få mycket bättre chefer om man istället vände på frågan och upplyste den sökande till viss tjänst att vi kräver/ser gärna att du under sex månader eller ett år, står till RKP:s förfogande för utlandstjänst.
Sammanfattningsvis, jag vill ha en av arbetsgivaren vägledd och mera personlig designad väg fram till en chefsposition genom bland annat uppmaningar och stöd till den enskilde för att komma ifråga för utlandstjänst.
En positivare inställning och en mycket mera offensiv och handlingskraftig ansats från länsmyndigheterna i dialogen med RKP vad avser ”skyldigheten” att tillhandahålla lämpliga kandidater för utlandstjänst.
En större förståelse, gemensamt ansvar avseende förberedelse och återkomst mellan den enskilde och den lokale arbetsgivaren i samband med utlandstjänstgöring.
Jag menar givetvis inte att det är bara chefer/chefsämnen som man skall stötta för utlandstjänst, alla lämpliga som har intresse skall om möjlighet ges tillfälle att tjänstgöra utomlands. Vi behöver stöd av såväl den lokale arbetsgivaren som av företrädarna för berört polisförbund.
Boo Friden, Norrköping
”Under stundom inkommenderad till polisens utlandsstyrka”
