Frankrike har Europas mest problemtyngda och segregerade förorter. I slutet av november skottskadades närmare hundra poliser i kravaller utanför Paris, efter att två ungdomar på minimotorcykel dött i en krock med en polisbil. Och detta nästan exakt två år efter de landsomfattande kravallerna som skakade Frankrike 2005.Frankrike har Europas mest problemtyngda och segregerade förorter. I slutet av november skottskadades närmare hundra poliser i kravaller utanför Paris, efter att två ungdomar på minimotorcykel dött i en krock med en polisbil. Och detta nästan exakt två år efter de landsomfattande kravallerna som skakade Frankrike 2005.
Manifestationen rör sig långsamt framåt. I täten håller barn och kvinnor upptryckta bilder i händerna. Framför dem föser unga män bryskt undan fotografer och journalister.
– Visa respekt! Fattar ni dåligt? ryter en svart man i hiphopkläder till två tv-fotografer som han tycker kommit för nära.
Två nätter i november skakades Parisförorten Villiers-le-Bel av de värsta kravaller Frankrike upplevt sedan 2005, då många av Frankrikes segregerade förorter stod i brand. Händelseförloppen påminner om varandra. Då brändes två pojkar i Clichy-sous-Bois till döds i en transformatorstation där de gömde sig för polisen. Nu dog två pojkar, en femton- och en sextonåring, när de på minimotorcykel krockade med en polisbil. Efteråt fullkomligt exploderade förorterna i våld och förstörelse. 2005 spred sig kravallerna till resten av Frankrike, nu lyckades en massiv polisinsats få stopp på våldet efter två dagar. Men under de två novemberdagarna skedde en upptrappning av våldet, jämfört med för två år sedan.
På tredje dagen genomförs en tyst manifestation till minne av de båda döda ungdomarna Larami och Moushin. Hundratals människor går tysta från det relativt välmående förortscentrumet ut till miljonprojektområdet. Ilskan är stor mot polis och medier. Innan manifestationen börjar angrips ett tv-team av några ungdomar. Civilpolis lyckas dra dem från platsen innan situationen urartar fullkomligt.
Polisen håller sig undan
En bra bit bort har civilpoliserna spärrat av gatan och är på väg att dra sig tillbaka. Under hela manifestationen syns inte en enda polis till. Allt för att undvika nya sammanstötningar mellan polis och förortsungdomar.
Under de två föregående dagarna stod Villiers-le-Bel i brand. Hundratals bilar, flera affärer och en stor bilhandel brändes ner. Den lokala polisstationen brändes också ner och närmare hundra poliser skadades i oroligheterna, varav fyra allvarligt. En majoritet av de skadade poliserna sökte vård efter att ha träffats av bly från hagelgevär.
- Vi ser en klar upptrappning av våldet i och med all användning av vapen, säger Patrice Ribeiro, talesman för ett av de franska fackförbunden för poliser. Enligt våra kollegor på fältet är situationen mycket värre än 2005.
Teorierna om vad som egentligen hänt är många. Men de flesta i Villiers-le-Bel är övertygade om att poliserna körde alldeles för fort och många är säkra på att de körde på motorcykeln avsiktligt. Polisen hävdade inledningsvis att skälet till att polisbilen var så demolerad var att ungdomar hade vandaliserat den efter olyckan. Men någon hade filmat de fem minuter som följde direkt efteråt. Filmen som visar att polisen ljuger cirkulerar nu på internet. Nu ingår den i utredningen.
Lugnt med Parismått mätt
Polishelikopterns strålkastare sveper över höghusen. Skoningslöst lyser den upp betongväggar och sovrumsfönster i jakt på misstänkta ungdomar som rör sig mellan husen. Det är onsdag kväll och den andra lugna natten efter kravallerna. Ett antal brända bilar och några mindre sammanstötningar mellan ungdomar och polis var allt som hände igår natt. I utkanten av miljonprojektsområdet står polisbilarna uppradade. Hundratals. Tusen poliser är utkommenderade för att återställa lugnet i Villiers-le-Bel. Alla infarter till området kontrolleras. Det är CRS, Frankrikes ambulerande kravallpolis, som sätts in där det bränner till.
Remy är CRS-polis och representant för franska polisfacket på sitt kompani. Efter att ha konsulterat sin chef över radion får han tillstånd att uttala sig. Han vill dock inte uppge sitt efternamn. Runt honom står poliser med händerna kupade om sina soppskålar och försöker värma sig i den nollgradiga novembernatten.
– När vi anlände i måndags kväll möttes vi av runt trehundra ungdomar som brände affärer och bilar i kvarteret. Man blir förstummad, de är arga på oss och staten och jag vet inte vad – och så bränner de grannens bil och den lokala affären, säger Remy. Hur stor är chansen att någon vill driva verksamhet här nu?
”Inte politiska protester”
Att det skulle röra sig om politiska protester ger Remy inte mycket för.
– Det tycker jag bevisas av att de bränner ner sina egna kvarter. Hade de varit medvetna skulle de ha tagit sig in till centrala Paris och härjat. Nej, det rör sig om smågangsters som tävlar i att bränna flest bilar och skickar bilder med mobiltelefon till varandra, säger Remy och dricker lite av den rykande varma soppan.
Remy och de andra poliserna i CRS har reagerat starkt på att polisen har blivit beskjutna med hagelgevär den här gången.
– Under kravallerna 2005 förekom också en del skjutande, men inte alls som nu, säger Remy. En av mina kollegor förlorade ögat i måndags. Jag vill inte överdriva faran, men denna gången hade de vapen som vi verkligen inte var förberedda på.
Hat mot poliser och medier
En och en halv mil bort, i Clichy-sous-Bois är det lugnt. Det var här kravallerna tog sin början 2005. Clichy-sous-Bois är allmänt känt som den mest isolerade, segregerade och nergågna förorten i Paris.
– Det är inte konstigt att de ser det så här, säger fotografen Manu någon dag senare i Clichy-sous-Bois.
Manu är fransk fotograf som sedan länge arbetar i Paris förorter. Han berättar om hur medierna själva bidrar till förortsmänniskornas hat mot polis och omgivning.
– De sitter på sina höga löner i centrala Paris och kommer bara ut i förorten när det smäller. Ingen bryr sig om att ta reda på hur det verkligen är att leva här, säger han.
– Och poliserna behandlar verkligen folket här som skit. Jag vet inte hur det är i Sverige, säger Manu, men här skulle vi verkligen behöva poliser som kommer från förorten.
Hårda ord från presidenten
Efter ett par dagars oroligheter kommer president Sarkozy hem från ett statsbesök i Kina och håller tal till gendarmer och poliser. Och han försöker inte blidka förortsfolket.
– Jag vägrar acceptera att man ursäktar och försöker se ett offer i varje brottsling och ett socialt problem i varje kravallande ungdom. Det som har utspelat sig i Villiers-le-Bel är inte en social kris, utan rent ligiststyre, sa Sarkozy i sitt tal.
På en parkeringsplats intill ett slitet miljonprojekthus i förorten Clichy-sous-Bois står Rashid och hans kompisar Ahmed, Toufik och Mohamad och hänger. Det var här kravallerna startade för två år sedan.
– Detta är inte Frankrike, du är i Clichy-sous-Bois nu, säger Rashid och skrattar bittert.
För tillfället har Toufik och Mohamad jobb. Toufik som pizzabud och Mohamad som mekaniker. Men inget av jobben är fast.
– Vi har tagit våra studier på allvar, säger Rashid. Vi har läst två år efter gymnasiet, men de enda jobb vi kan få är som pizzabud till minimilön.
– Skriver du 93 på din ansökan så kan du glömma att få jobbet, säger Toufik och syftar på postnumret för Clichy-sous-Bois.
Förorterna förfaller
Längre upp i kvarteret La Forestiere är husen ännu mer slitna. Det är tveksamt om något värre existerar någon annanstans i Västeuropa. Att statliga fastigheter tillåts förfalla på detta viset är svårbegripligt. Graffiti täcker väggar och pelare. Väggar flagnar och lägenhetsfönster förblir trasiga, de täcks på sin höjd över med kartong. Det påminner om fattiga kvarter i Moldavien, Europas fattigaste land. Bakom pelare tittar huvklädda ungdomar fram.
– Det är tretton- och fjortonåringarna som håller koll på vad som händer i kvarteret. Sedan rapporterar de till de äldre. Här rör sig ingen okänd utan att gängledarna får reda på det, säger Manu och ser till att kamerorna är väl dolda under jackan.
Viron, en 30-årig svart man är den som styr kvarteret. Han har egentligen flyttat från Clichy-sous-Bois till Paris men tillbringar mycket tid här ute för att hålla koll på affärerna, det vill säga langningen. Det börjar bli mörkt. I skenet från en glödlampa röker han och en kompis joint efter joint. Hiphopen strömmar distat ur lurarna han har runt halsen.
– Ingenting har förändrats de senaste två åren, säger Viron. De skulle bygga en polisstation men det har inte blivit av. De la 30 miljoner på att bygga om en kilometer väg, men det är det enda.
Polisfacket reagerar
Den 15 januari i år gick tre av den franska polisens fackförbund ut i medierna och krävde att en sorts kvarterspolis inrättas i de problemtyngda förorterna i norra Paris. De oroar sig dock för att tillräckliga medel saknas.
Oroligheterna i Villiers-le-Bel var väntade. Det var bara en tidsfråga innan det skulle smälla igen, enligt talesmän för polisfacket.
– Nu måste vi försöka överbrygga den enorma klyfta som har uppstått mellan invånarna i de här områdena, speciellt ungdomarna, och polisen.
Enligt Michèle Alliot-Marie, inrikesministern, ska dessa kvarterspoliser utgöra en synlig och avskräckande närvaro i kvarteren. Ingen enkel uppgift med tanke på att de bara ska vara trettio stycken totalt.
Nya grepp i Södertälje
För två år sedan besköts polisstationen i Södertälje, efter att ett rutinärende i Ronna hade urartat i upplopp.
Polisinspektör Erik Åkerlund är gruppchef på poliskontoret i Ronna som invigdes i juni 2006. Han ser likheter mellan situationen i Frankrike och den i Sverige.
– Frågar man de boende i miljonprojektområden i båda länderna vad som är otrygghet, så skulle du få ungefär samma svar: skadegörelse, drogrelaterade problem och nedskräpning. Däremot är storleken en stor skillnad. Paris norra förorter är stora som hela Stockholm. Du har kvarter dit polisen inte kan åka, så är det inte i Ronna. Händer det något idag så skulle jag kunna gå dit själv utan problem.
Men så har det inte alltid varit. Efter upploppen för två år sedan insåg man att något måste göras. Första åtgärden var att bemanna en tillfällig polisstation. Tidigare hade polisen bara kommit dit när det hade hänt något.
Nu är polisens viktigaste uppgifter i Ronna att skapa förtroende och kontakt. Ett besök hos polisen i Lancashire i England har gett nya idéer om hur arbetet kan göras i den här typen av förorter.
– Vi tittade på hur de arbetar med PACT – Police And Community Together. Vi har nu infört ett liknande system. Det innebär att vi samverkar med andra aktörer som fastighetsägare, skolan, fritidsförvaltningen och gatukontoret och bjuder in till medborgarmöten.
På mötena får polisen och de andra aktörerna möjlighet att fråga de boende vad som är problemet där just de bor.
– Det är viktigt att polisen visar att man kan ta itu med och lösa de små problemen. Det är då man får förtroendet att lösa svårare saker.
Anders Hansson
