Annons

Annons

När tillvaron ställs på sin spets – att hamna i Pan

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Två avsked, femton varningar och tolv löneavdrag. Torra fakta om Personalansvarsnämndens arbete förra året. Men för den som blir ett ärende i nämnden handlar det om så mycket mer. Starka känslor och i värsta fall förlorad försörjning och trygghet.Två avsked, femton varningar och tolv löneavdrag. Torra fakta om Personalansvarsnämndens arbete förra året. Men för den som blir ett ärende i nämnden handlar det om så mycket mer. Starka känslor och i värsta fall förlorad försörjning och trygghet.

“Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag skulle hamna i det här läget.” Så säger en av de poliser som förra året hamnade i Personalansvarsnämnden (Pan) och riskerade att bli av med jobbet. Och han är inte ensam, sammanlagt prövade nämnden 32 fall om avsked förra året. Till slut blev det två personer som verkligen avskedades. Kanske inte så många i förhållande till en poliskår på mer än 18 000 personer. Men för var och en är det en omvälvande händelse, som ställer tillvaron på sin spets.

 Pan hanterar olika typer av ärenden; dels de fall när en polisanställd har begått ett brott, där rätten vill ha in ett yttrande om det finns risk att personen blir av med jobbet om han eller hon fälls. Och dels när polismyndigheten har anmält en händelse som kan få en disciplinär påföljd, det vill säga varning eller löneavdrag. Dessutom fattar Pan beslut om avsked och uppsägningar.

 Lena Nitz är ombudsman på Polisförbundet och arbetar med Pan-ärenden. Det blir många kontakter med medlemmar som i vissa fall både är oroliga och förtvivlade. Hon tycker att det är viktigt att den som hamnar i Pan ska kontakta facket så fort som möjligt för att få råd och hjälp.

– Det är viktigt att komma ihåg att ta ett steg i taget, särskilt när det handlar om att man begått ett brott. Då är det två processer som pågår samtidigt, den straffrättsliga som avgörs i domstolen och så den arbetsrättsliga, som avgörs i Pan. Många blir oroliga och tror att de ska bli av med jobbet direkt, säger Lena Nitz.

Kan hända vem som helst

De flesta poliser vet inte vad som händer eller hur det fungerar när man hamnar i Pan. Kanske för att de flesta tänker “det händer inte mig”. Men den som börjar granska vilka ärenden som tas upp i Pan inser ganska snabbt att det kan hända vilken polis som helst, i stort sett när som helst. Den största andelen av ärendena som kommer till Pan handlar inte om att en polis har begått brott, utan om så kallade disciplinförseelser. Ett skott kan gå av när man gör patron ur, ett vapen bli glömt på toaletten i polishuset, polislegitimationen komma fram på krogen eller något annat i den stilen, oftast av ren obetänksamhet. Då räcker inte ett samtal med chefen.

– Nej, när det gäller exempelvis vapen så finns det ganska stränga regler och föreskrifter om hur de ska hanteras. Det finns en anledning till att kraven är högt ställda. Men det är förstås skillnad på att glömma vapnet inne på polisstationen och på en offentlig toalett, säger Lotta Gustavson som är chefsjurist på Rikspolisstyrelsen och vice ordförande i Pan.

När det gäller vilken bedömning Pan gör i ett ärende finns det en “ganska fast” praxis, menar Lotta Gustavson. Den har utvecklats med tiden sedan systemet med Personalansvarsnämnden inrättades 1987.

– Sedan följer vi naturligtvis Arbetsdomstolens praxis.

Lena Nitz på Polisförbundet tycker också att nämnden är ganska förutsägbar när den gör sina bedömningar.

– Det finns en, om inte klar-röd så i alla fall ljus-röd, tråd. Däremot är det aldrig helt säkert att de kommer att fatta ett visst beslut. Varje ärende bedöms för sig och det är också viktigt för rättssäkerheten att alla inte dras över en kam.

En av de röda trådarna man kan se är till exempel att när en polis är åtalad för ett ringa brott så leder det oftast inte till avsked. Inte heller tjänstefel. Den som blir dömd för misshandel kan däremot hänga löst, men om det har skett vid ett tjänsteingripande så finns det oftast större förståelse. Men inte alltid, till exempel så fick en polisman i Blekinge sparken i våras, efter att ha blivit dömd för misshandel i samband med ett ingripande. Det ärendet har Polisförbundet nu gått vidare med till Arbetsdomstolen.

En annan tråd är disciplinpåföljden för de poliser som är ute på krogen och viftar med polislegitimationen. Idag blir det en varning, men nu funderar nämnden på en skärpning, eftersom det här är en typ av ärende som tycks öka.

– Vi har haft en diskussion i nämnden om att det ska bli löneavdrag för det istället. Det handlar om att en polis försöker åberopa sin ställning, kanske få en fördel genom att bli insläppt på krogen. Eller så försöker man göra någon form av ingripande när man är onykter, vilket är olämpligt. Båda delarna skadar allmänhetens förtroende för polisen, och det ser vi allvarligt på, säger Lotta Gustavson.

Alltid möjligt att ge sin syn på saken

Den som hamnar i Pan har rätt att själv lägga fram sin syn på saken. Det gäller både om det handlar om ett disciplinärende eller om man har begått ett brott. Det vanligaste är att personen lämnar in sitt yttrande skriftligen. Men det finns också en möjlighet att personligen komma till nämnden och lägga fram sin sak muntligen. Det är en möjlighet som allt fler använder sig av. Däremot är det tveksamt om det har någon effekt på vilket beslut Pan fattar. Men för en del känns det bra att ta chansen att själv föra sin talan.

I de fall där det handlar om att en person har begått ett brott skriver Polisförbundet ett yttrande som lämnas in till nämnden. Och när det gäller frågan om en person ska bli avskedad är det vanligt att Polisförbundet även har ett juridiskt ombud på plats som för personens talan direkt till nämndens ledamöter.

– Systemet ska vara så stöttande som möjligt för den enskilde medlemmen, säger Lena Nitz. Det är viktigt att vi som fackförbund både stöttar med det formella, den juridiska delen, men också på det mänskliga planet.

Även om man får stöttning från facket är det en hel del man ska tänka på själv, menar både Lena Nitz och Lotta Gustavson. Till exempel vikten av att ta det lugnt och koncentrera sig på en sak i taget, som nämndes i början av det här reportaget.

– Och så är det viktigt att tänka på att det mesta sker skriftligen. Man ska sätta sig ner i lugn och ro och fundera igenom det som hänt och vilka omständigheter man vill ha med. Gärna tillsammans med en kollega, så att det blir en så bra bedömning som möjligt, tipsar Lotta Gustavson.

Lena Nitz betonar att det är oerhört viktigt att ta kontakt med facket så fort man vet att man hamnar i Pan.

– Jag tycker att man ska förvänta sig kompetens och ett engagemang, både på det mänskliga och juridiska planet. Det handlar om att vi ska stödja människan, inte att vi tycker att gärningen är bra, men att den enskilde ska få en korrekt behandling.

2) “För tänk om jag skulle bli av med jobbet Ö”

Efter mer än tio år vid piketen blev Micke anmäld och åtalad efter ett ganska vanligt ingripande. Det var början på en resa som varade i nästan två och ett halvt år.

Micke och hans två kollegor som anmäldes och åtalades samtidigt blev dömda till dagsböter för ofredande, men de fick behålla jobbet. Idag har Micke bytt arbetsplats, men kollegorna är kvar vid piketen.

– Den här händelsen har gjort att jag inte vill bli exponerad mot grovt kriminella och det blir jag inte på mitt nuvarande jobb i samma utsträckning.

När Micke berättar om händelsen är han lugn och systematisk. Han berättar att varken han eller kollegorna upplevde att det var något ovanligt vid ingripandet. Personen de grep blev visserligen stökig och aggressiv, men det är inte någon ovanlig situation för piketen. Därför blev han förvånad när han ett halvår senare blev delgiven misstanke.

– Det här var den taktik vi hade tillämpat en tid, den fanns visserligen inte nedtecknad någonstans, men det är så vi jobbar och så vi utbildar.

Han beskriver taktiken som att med milda åtgärder förebygga att en stökig person blir mer aggressiv, för att slippa använda grövre våld. Till exempel hade personen, som låg och sov när piketen kom, fått handfängsel för att han var stökig inne i lägenheten. Det innebar att han fick åka med bar överkropp till stationen. Under transporten såg man till att han tittade neråt och att huvudet var övertäckt, så att han inte skulle kunna förbereda ett utfall. Inne på polisstationen ville han inte samarbeta vid avvisiteringen, vilket gjorde att han blev nedlagd på britsen, avklädd och inlåst.

Under processens gång, från det att Micke och kollegorna blev dömda i tingsrätten, fick de inte arbeta tillsammans. Anledningen var att chefen inte ville att de skulle exponeras tillsammans. Omtanke, kanske, men Micke tyckte att det kändes godtyckligt.

– Jag upplever inte att det finns någon klar linje på chefsnivå. Det verkar som att de blir väldigt överraskade när någon blir anmäld och inte vet hur de ska göra. Men jag menar; man blir ju anmäld på piketen!

Att inte längre få arbeta tillsammans med kollegorna upplevde Micke som väldigt jobbigt.

– Det var ett känslomässigt dråpslag för mig. I en sådan här situation har man stöd av varandra, det går upp och ner hur man mår. Och när vi inte fick jobba ihop hade vi inte den möjligheten.

Micke och hans kollegor hade mycket kontakt med facket under den här tiden. Framförallt med Polisförbundet centralt.

– Det var ett fantastiskt stöd. Vi fick hjälp med information om hur hela processen skulle gå till, själva handläggningen av ärendet och dessutom visade ombudsmannen statistik över hur Pan har bedömt tidigare ärenden.

Micke beskriver tiden under processens gång som jättejobbig. På jobbet var han rädd att hamna i en liknande situation igen och visste inte hur han skulle reagera då.

– Jag har sagt till mina kollegor nu att jag känner mig tveksam inför vissa ingripanden, att de måste säga till om jag skulle bli för passiv. Man kan ju bli farligt passiv!

Men det var inte bara jobbet som påverkades. Hela tillvaron styrdes av hotet om att Micke kanske skulle bli av med jobbet.

– Jag gick ju bara och väntade på ett besked, från 2005. Under hela den tiden kunde vi aldrig åka på semester, inte renovera huset eller något annat. För tänk om jag skulle bli av med jobbet, då skulle vi ju inte ha råd! Det var inte lätt att hantera, vare sig för mig eller för min fru.

Micke hade aldrig tänkt tanken att han skulle kunna hamna i Pan.

– Jag har aldrig jobbat på det sättet att jag skulle riskera att bli skild från anställningen. Jag har haft ett ganska gott självförtroende. Och när jag läste åtalet så blev jag övertygad om att jag skulle få jobba kvar.

Därför blev känslan när Pans yttrande kom så mycket starkare. Micke beskriver den som “rullgardin ner”. Samtidigt tycker han att yttrandet var så luddigt skrivet att han undrar om rätten fick någon vägledning av det överhuvudtaget.

– Nu gick det bra för oss, men det känns godtyckligt. För oss kunde den här otydligheten i värsta fall ha inneburit att tingsrätten både hade dömt ett hårt straff och att vi hade blivit avskedade Ö

3)

Det här händer om du hamnar i Pan:

Om du har begått ett brott:

– domstolen begär in yttrande från Pan. Pan begär i sin tur in yttrande från Polisförbundet, myndigheten och personen själv.

– Pan beslutar om yttrande till domstolen.

– När domen vunnit laga kraft inleds förfarande om skiljande från anställningen eller ej.

– Om det ska inledas ett förfarande om skiljande från anställningen (avsked) blir du varslad.

– Polisförbundet begär överläggning, där en skriftlig arbetsrättslig argumentation läggs fram för Pan.

– Vid Pans sammanträde förs en muntlig arbetsrättslig argumentation fram, ofta av en arbetsrättsjurist och Polisförbundets ordförande.

– Pan beslutar om avsked eller inte.

– En polis som döms för ringa brott blir oftast inte av med jobbet. Pan ser ofta allvarligt på misshandel, då är det stor risk för avsked, men något mildare bedömning görs om det har skett i tjänsten.

Disciplinärende:

– Polismyndigheten anmäler ärendet till Pan.

– Den berörda personen blir informerad och har alltid rätt att yttra sig.

– Vid Pans sammanträde beslutar nämnden om det ska bli varning eller löneavdrag.

– Exempel på förseelser som blir disciplinärenden i Pan är när poliser glömmer vapnet på toaletten, visar polislegitimationen på krogen eller uteblir från jobbet utan att ha giltigt skäl.

Vilken hjälp kan man få?

– Den som hamnar i Pan ska alltid kontakta sitt förbundsområde eller Polisförbundet centralt.

– Som medlem i Polisförbundet kan du få rättshjälp om du hamnar i Pan. Hur hjälpen ser ut beror på hur ärendet ser ut. Den som är dömd för ett brott och riskerar avsked får ofta hjälp att föra fram sin sak av en arbetsrättsjurist.

– Det finns fall där Polisförbundet inte beviljar rättshjälp. Det är till exempel om man är dömd för mened eller övergrepp i rättssak, eftersom det är brott mot själva rättssystemet.

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser