Förbudet mot mobilspårning påverkar polisarbetet mindre än befarat. Men Rikskriminalen vill ändå ha ny lagstiftning.Förbudet mot mobilspårning påverkar polisarbetet mindre än befarat. Men Rikskriminalen vill ändå ha ny lagstiftning.
I mitten av augusti meddelade Justitiekanslern (JK) att polisen inte längre får spåra en misstänkt med hjälp av signalerna från dennes avstängda mobil. Beslutet vilade på en ny tolkning av det oklara rättsläget angående mobilspårning. Enbart telefoner som används aktivt får spåras – såvida det inte rör sig om en nödsituation, till exempel ett försvinnande.
Polisen invände att ett viktigt verktyg för brottsbekämpning nu begränsades för mycket. Men med facit i hand har det visat sig att den skärpta regeltillämpningen inte har någon större praktisk betydelse.
Fortsätter som förut
– Vi kan arbeta vidare i princip som förr och håller oss fortfarande utan problem inom regelverkets ramar, säger Arne Andersson, chef för kriminalavdelningen på rikskriminalpolisen.
Både JK och polis anser dock att den gällande lagstiftningen om mobilspårning fortfarande är otydlig. Dessutom har Justitieminister Beatrice Ask sagt att hon anser att lagen bör ses över. I december kommer en statlig utredning att presenteras. Tidigast 2009 kan ny lag träda i kraft.
– Man kommer bland annat bedöma om en domstol måste ta ställning till alla mobilspårningar. Förhoppningsvis blir det inte så för då får vi stora problem, säger Arne Andersson.
Framgångsrik metod
Mobilspårning används vid omkring 8 000 ärenden varje år i Sverige. Om polisen tvingas vända sig till en domstol för att få klartecken vid varje enskilt tillfälle skulle, enligt Arne Andersson, underrättelseverksamheten försämras.
– Det skulle ta för lång tid helt enkelt. Dessutom skulle åklagare och domstolar gå på knä under en enorm arbetsbörda, säger han.