Sina Vann har varit i helvetet. När hon var tretton såldes hon till en bordell i Phnom Penh. Där hölls hon inspärrad i mörker i tre år. Nu hjälper hon andra flickor som har blivit sålda, utnyttjade och förnedrade.Sina Vann har varit i helvetet. När hon var tretton såldes hon till en bordell i Phnom Penh. Där hölls hon inspärrad i mörker i tre år. Nu hjälper hon andra flickor som har blivit sålda, utnyttjade och förnedrade.
Gatorna i utkanten av Kambodjas huvudstad Phnom Penh består mest av gropar, grus och damm. Här pågår livet direkt på gatan, man ser rakt in sovrummen i de låga trähusen. Överallt säljs det saker, som torkad fisk, verktyg, kläder och trådrullar. Här och var går en ko som är så mager att revbenen är på väg ut genom skinnet. Vi sitter i en bil på väg till Tom Dy, ett hem för flickor som har räddats från prostitution.
När bilen kör in genom grinden vid Tom Dy-centret är det som att komma in i en oas. Allt är grönt och blommar, grusgångarna är välkrattade och de låga rosa-vita husen ser inbjudande ut. När Sina Vann hoppar ur bilen kommer en flicka klädd i vit blus och marinblå kjol springande och kramar om henne. Sina är som en storasyster för de 46 flickor och unga kvinnor som bor här just nu.
Flickorna på Tom Dy är mellan 16 och 26 år. Det där med ålder går inte att säga exakt, eftersom de flesta kommer från förhållanden som gör att de inte vet när de är födda. Och de säger ofta att de är äldre än vad de egentligen tror att de är.
– De har blivit instruerade av bordellägare och hallickar att lägga på några år när de pratar med utomstående, förklarar Srey Rangsey, som arbetar för stiftelsen som finansierar centret.
Hjälper tusentals prostituerade
Det är organisationen Afesip, som i sin tur finansieras av Somaly Mams stiftelse, som driver Tom Dy-centret. Afesip startades 1996 av Somaly Mam, som själv såldes som sexslav som barn och hölls fången på bordeller i Phnom Penh. Nu driver Afesip tre center i Kambodja, ett i Vietnam och ett i Laos. Sammanlagt har organisationen hjälpt omkring 4 000 flickor och unga kvinnor ur prostitutionen.
De som har kommit till Tom Dy bär alla på historier som påminner om varandra. Många har blivit övergivna av sina föräldrar, kanske i samband med att mamman har gift om sig, sedan sålda av någon i byn på landet till en bordell i Phnom Penh.
– Jag såldes från Vietnam och blev tagen till en bordell, ett hus som låg ovanpå kanalen med avloppsvatten. Jag var inlåst i ett mörkt rum där det precis rymdes en säng. Jag fick inte prata med någon och kunde bara lämna rummet när vi skulle äta, berättar Sina Vann med hjälp av Srey Rangsey som fungerar som tolk.
Srey Rangsey känner till Sinas historia väl, och hjälper till att berätta. Sina, som annars ger ett öppet och varmt intryck när hon pratar och skrattar med flickorna på centret, blir plötsligt liten, tyst och reserverad. Hon hölls fången och plågades på alla sätt man kan tänka sig. Och på sätt vi inte ens kan föreställa oss. Hon våldtogs, torterades med slag, stick och elchocker, förnedrades genom att tvingas äta hela chilifrukter utan att med en min få visa att det var starkt. Hon fick inte gråta och inte prata. Rummet hon var instängd i var totalt mörkt och hade tak av plåt, vilket gjorde det outhärdligt hett i det starka solskenet. Under huset, nere i vattnet, hade bordellägaren satt ut vassa föremål så att det inte skulle gå att rymma den vägen.
Såld till bordell av polisen
Vid ett tillfälle blev Sina räddad av polisen. Bara för att nästa dag bli såld direkt från polisstationen vidare till en annan, ännu värre bordell. Efter sammanlagt tre år räddades hon efter en razzia mot bordellen och kom till Afesips center. Det tog flera veckor innan hon pratade med någon. Men när hon vågade lita på människorna i centret kom hon igång med rehabiliteringen.
I Tom Dy-centret finns klassrum, läkarmottagning, datasal och en stor slöjdsal med symaskiner i tre långa rader. Längst ner hänger nysydda festklänningar i starka färger. Ett tiotal flickor sitter vid symaskinerna och kämpar med att få ihop mönster, tyg och sömmar. Det blir en stunds avbrott när Sina och vi kommer in i lokalen. Återigen är det någon som vill prata och skratta och krama Sina, som skojar och passar på att prova en dräktjacka i traditionell kambodjansk stil.
På Afesips center arbetar man med att stärka de flickor och kvinnor som kommer hit. Både genom att lära dem ett yrke, som sömmerska eller frisör, och genom att ge dem grundläggande kunskaper i att läsa, skriva och räkna. Många har aldrig gått i skola, andra har stora brister. Därför möter vi 22-åringar som går i fjärde klass och 19-åringar som ska lära sig att skriva.
Stöttar varandra
En annan tanke med verksamheten är att den som varit utsatt också är den som är bäst på att stötta andra som varit offer för sexhandel och prostitution.
– En person utan den erfarenheten blir betraktad som främling och får inga förtroenden, kan inte bygga upp tilliten hos flickorna, förklarar grundaren av Afesip och stiftelsen, Somaly Mam.
Därför arbetar organisationen också med uppsökande verksamhet, där före detta prostituerade tar sig in på bordellerna i Phnom Penh. De utger sig för att vara hälsoinformatörer och kan på så sätt få prata med de prostituerade. För även om bordellägaren inte gillar att det kommer in utomstående, så vill han inte att flickorna ska bli sjuka. För sjukvård kostar pengar. Därför får de ibland följa med till Afesips hälsomottagning. Då finns möjligheten att övertyga flickorna att lämna bordellen.
Några av flickorna på Tom Dy-centret har själva barn. De bor i ett särskilt hus, som också fungerar som daghem åt de sex barn som är där just nu. Här finns två höga skåp med några leksaker bakom glasdörrar, inte något man har framme hela tiden. Ett pussel, några böcker och en docka står på en hylla.
Srai Lip är 19 år och har en liten dotter, Lina, som är ett. Srais bakgrund är inte helt kartlagd. Det är inte alla flickor som vill berätta ens för dem som driver centret vad de varit med om. Hon har i alla fall berättat att hon hade en pojkvän, som lämnade henne när hon blev gravid. Det är inte ovanligt i Kambodja, men en kvinna som lever ensam, utan man, är väldigt utsatt. Vad hon gjorde innan hon träffade pojkvännen är inte helt klart, men de tror att hon jobbade som ölflicka eller på en karaokebar. Med andra ord att hon sålde sex. Och när hon blev lämnad ensam var hon tvungen att prostituera sig igen för att kunna överleva.
När jag frågar Srai Lip om hennes bakgrund kan hon inte hålla tårarna tillbaka. För en utomstående besökare är det lätt att glömma att alla de här flickorna, som ser så glada ut i sina prydliga vita blusar och blå kjolar, bär på fruktansvärda historier. Och de ligger inte långt under ytan.
Hjälp till en framtid
Men det finns hopp. Efter tiden på centret, vilket brukar vara mellan ett och ett halvt och två år, ska de slussas ut och klara sig på egen hand. Några får stöd att öppna en egen frisersalong, andra kan få hjälp att komma igång med fruktförsäljning eller får arbete som sömmerskor. Det finns också en del som blir kvar och jobbar med att söka upp utsatta flickor, och fungerar som stödpersoner.
Sina Vann hör till dem som nu arbetar för Somaly Mams stiftelse med att stötta andra offer för sexslaveriet. Hon bor i en lägenhet som ägs av Afesip, tillsammans med några andra unga kvinnor. Hon vill fortsätta med det arbete hon gör nu, så länge det är möjligt. Men gifta sig, det vill hon absolut inte.
Fakta om Somaly Mam och Afesip
Somaly Mam föddes omkring 1970 i en by i Kambodja. En man som utgav sig för att vara hennes morfar tog sig an henne när hon var i 10-årsåldern. När hon var 12 sålde han hennes oskuld och sedan hamnade hon i sexslaveriet. Hon levde åtta år på bordeller i Phnom Penh under fasansfulla förhållanden.
När hon såg en vän bli mördad av en hallick bestämde hon sig för att ta sig bort från livet som prostituerad. När hon fick en större summa pengar av en kund blev det möjligt att köpa sig själv och flera andra flickor fria.
Sedan 1996 driver hon organisationen Afesip, som arbetar mot sexslaveri och trafficking. Afesip stöttar offren, hjälper dem med utbildning och rehabilitering samt kan stötta dem genom en eventuell rättsprocess. Organisationen har hjälpt omkring 4000 personer sedan starten.
Läs mer på www.afesip.org och www.somaly.org
Fakta: Kambodja
Antal invånare: 14,6 miljoner
Huvudstad: Phnom Penh (1,2 miljoner)
Ekonomi: BNP per invånare är 592 US Dollar (2007). 77 procent av befolkningen lever på mindre än två dollar om dagen.
Statsskick: Kambodja är en konstitutionell monarki med flerpartisystem. Men landet har stora demokratiska brister och det största partiet CPP, har kontroll över säkerhetsstyrkor och förvaltning.
Utbildning: Det är stor brist på utbildade medborgare i Kambodja. Under de Röda khmerernas regim på 1970-talet krossades skolsystemet. Omkring 75 procent av befolkningen är läs- och skrivkunniga (män ca 85 procent, kvinnor ca 65). Sex års obligatorisk skolgång.
Övrigt: Mellan 1970 och 1975 skapade inbördeskrig och amerikanska attacker stor förödelse i landet. 1975-1979 hade de Röda khmererna makten under ledning av Pol Pot. Runt 1,5 miljoner människor dog under terrorväldet.
Hälsa: Mindre än en tredjedel av befolkningen har tillgång till rent dricksvatten. Spädbarnsdödligheten är 9 procent.
Källa: Utrikespolitiska institutet
