Fallet med den försvunna Carolin i Gällivare väckte en enorm medial uppmärksamhet och en hel bygd engagerade sig. Men det var ett lyckat polissamarbete som till slut nystade upp det som började som ett försvinnande i mitten av september.Fallet med den försvunna Carolin i Gällivare väckte en enorm medial uppmärksamhet och en hel bygd engagerade sig. Men det var ett lyckat polissamarbete som till slut nystade upp det som började som ett försvinnande i mitten av september.
Sökandet efter 29-åriga Carolin Stenvall och jakten på en gärningsman är ett skolexempel på polisiär samverkan. Under två månader efter att Carolin försvann har bland annat följande delar av polissverige medverkat i utredningen: Personal från alla enheter i Norrbotten, polisflyget, hundpatruller, likhundar från Sydsverige och Jämtland, riksmordkomissionen, gärningsmannaprofilgruppen, analytiker från Rikskriminalen, finanspolisen, IT-brottssektionen och dykare. Som mest arbetade över 50 poliser samtidigt med att lösa fallet.
– Dessutom har vi haft ett enormt stöd från folk i trakten. Jag har jobbat många år i Stockholm och där var jag aldrig med om något liknande, säger Anders Danielsson, chef för utredningsverksamheten i Norrbotten.
Den 12:e september tog Carolin bilen från Piteå för att köra till en anställningsintervju i Kiruna. Den 13 september rapporterades hon försvunnen och hennes bil återfanns prydligt parkerad på rastplatsen Stenbron på E10 utanför Gällivare. Den 14:e inleddes en förundersökning. Tre dagar därefter kontaktade Anders Danielsson Anders Wretling som är chef för utredningssektionen på Rikskriminalen (RKP).
– Vi har inte många sådana här ärenden. Men då det händer är det en ovärderlig resurs vi har i RKP, säger Anders Danielsson.
Bara brott återstod
Som vanligt vid försvinnanden fanns fyra hypoteser. Antingen hade Carolin givit sig av frivilligt, råkat ut för en olycka, begått självmord eller utsatts för brott. Kartläggningen av hennes person gav vid handen att det inte fanns någonting som tydde på att hon själv planerat att gå under jorden eller begå självmord. Några tecken på att en olycka skulle ha inträffat fanns inte heller, speciellt som någon kropp inte hittats.
– Gärningsmannaprofilgruppen konstaterade snabbt att det förmodligen rörde sig om brott, säger Anders Wretling och tillägger:
– Polisen i Norrbotten var av samma uppfattning, de satte in stora resurser från dag ett. Utan deras lokal- och personkännedom hade vi stått oss slätt.
En av Anders Wretlings första åtgärder var att bistå med en operativ analytiker från RKP:s underrättelsetjänst. Denna expert sammanfattade faktauppgifter, åskådliggjorde dem och satte in dem i sitt tidsmässiga sammanhang. Trots att ingenting i Carolins privatliv gav någon ledtråd till vad som låg bakom försvinnandet fanns det oklarheter rörande hennes ekonomi. Det gick inte att med säkerhet fastslå att alla transaktioner via hennes konton och betalkort hade upphört.
– I det läget gjorde finanspolisen en insats och rätade ut frågetecknen. Också IT-brottssektionen hade tidigt kontakt med polisen i Norrbotten i jakten på datorrelaterade ledtrådar, säger Anders Wretling.
Vässat samarbete på RKP
Den 16 oktober greps en 50-årig man misstänkt för inblandning i Carolins död. Ett par dagar senare häktades han, misstänkt för mord på Carolin.
Enligt Anders Wretling är det troligt att utredningen skulle ha skötts på ett helt annat sätt bara för ett par år sedan – innan den stora omorganiseringen av rikskriminalpolisen genomfördes 2006. Det är troligt att polismyndigheten i Norrbotten då skulle ha dröjt längre med att kontakta Stockholm. RKP skulle i sin tur sannolikt ha nöjt sig med att skicka riksmordkommissionen, utan stöd från andra enheter.
– Förbättringen gäller inte RKP:s externa kontakter så mycket. Framförallt har vi blivit bättre på att fungera internt, säger Anders Wretling.
