Visst är det skillnad på manliga och kvinnliga polisers sätt att arbeta. Men inte bara könet påverkar arbetssättet, också ålder och erfarenhet spelar en stor roll. Men skillnaderna får inte överdrivas. Det visar aktuell norsk forskning.Visst är det skillnad på manliga och kvinnliga polisers sätt att arbeta. Men inte bara könet påverkar arbetssättet, också ålder och erfarenhet spelar en stor roll. Men skillnaderna får inte överdrivas. Det visar aktuell norsk forskning.
En manlig polis beskriver ofta en lyckad dag i termer av biljakter, blåljus och gripanden. En kvinnlig polis däremot, är mer nöjd med en dag som innehåller ett stort mått av förebyggande arbete. Det gäller i hög grad även för många äldre och erfarna poliser. Unga manliga poliser föredrar att jaga bovar.
– Visst kan också kvinnor och äldre män gå igång på blåljus och biljakter, men talar vi i generella termer så visar forskningen på skillnader, säger Liv Finstad, professor vid institutet för kriminologi och rättssociologi i Oslo.
I sin forskning har hon också sett att kvinnor har lättare för att gjuta olja på vågorna när det är bråk på gång, som riskerar att trappas upp.
Män blir lättare provocerade
Enligt forskning som Liv Finstad gjort tillsammans med Arbeidsforskningsinstituttets Christin Thea Wathne får både manliga och kvinnliga poliser stå ut med att förolämpningar och okvädningsord haglar över dem, men deras reaktioner på dessa tillmälen skiljer sig åt. Män försöker i högre grad än kvinnor att få kontroll på läget genom att konfrontera de personer som är våldsamma eller hånfulla, vilket riskerar att situationen eskalerar.
– Män blir ofta lättare provocerade i den här typen av kontakter med allmänheten, de verkar vara mer känslostyrda, säger Liv Finstad.
En del av förklaringen kan ligga i något som Liv Finstad kallar relationskompetens. Kvinnor är i högre utsträckning än män vana och uppfostrade till att lyssna och känna av stämningar. De har lättare för att behålla lugnet och analysera hur de på bästa sätt ska nå fram till människan de har framför sig, menar Finstad, som nu ska titta på om det går att få vetenskapliga belägg för den teorin.
– Uppretade och hotfulla situationer som riskerar att trappas upp är viktiga att studera, eftersom de kan sluta i att både polis och allmänhet anmäler varandra.
Allmänheten bemöter män och kvinnor olika
Liv Finstad påpekar att hon inte vill se den polarisering kring manliga och kvinnliga poliser som fanns på 1950-talet när kvinnliga poliser var ett nytt fenomen inom kåren. Då var det vanligt att kvinnor skötte en viss typ av arbetsuppgifter, medan män gjorde andra.
– En polis ska kunna göra allt, men det är viktigt att vara medveten om de skillnader och den mångfald som finns och använda sig av den kunskapen. Man skulle till exempel kunna tänka sig att det ibland kan vara bättre att skicka en patrull med två poliskvinnor på en uttryckning där ett bråk riskerar att urarta. Men skillnaderna får inte överdrivas, menar Finstad, det finns också många likheter mellan de kvinnor och män som väljer polisyrket. Exempelvis är samhällsnyttan och viljan att göra något gott, en stark drivkraft hos båda könen. Dessutom är både manliga och kvinnliga poliser ansvarstagande personer som söker både spänning och utmaningar.
Men de erfarenheter som individen sedan gör i sin yrkesutövning hänger till stor del samman med kön. Inte bara på grund av det personliga sättet att vara och reagera på utan också på grund av att allmänheten bemöter manliga och kvinnliga poliser på olika sätt. Till exempel kan kvinnliga poliser upplevas som mindre provocerande än sina manliga kolleger, just på grund av att de är kvinnor.
Alternativa strategier utvecklas
Eftersom kvinnliga poliser inte kan luta sig tillbaka på sin fysiska styrka på samma sätt som de manliga kan, måste de utveckla andra strategier, så som dialog och övertalning.
– Där kommer relationskompetensen in igen. Kvinnor är helt enkelt tvungna att ta sig ur trängda situationer genom att lyssna och kommunicera på ett sätt som gör att motparten inte känner sig kränkt och rädd, säger Liv Finstad.
Det är ett arbetssätt som också har smittat av sig på resten av poliskåren. Att den ökande andelen kvinnliga poliser har förändrat polisrollen, det är både manliga och kvinnliga poliser överens om. Många av de manliga poliser som Finstad talat med framhåller att det är en positiv förändring, att kvinnorna har fört in en ny dimension i polisarbetet.
Samtidigt efterfrågar också allmänheten en polis som är mer inriktad på kommunikation än konfrontation.
– Alla vill ha en polis att känna sig trygg med och som det går att resonera med, konstaterar Liv Finstad.
FRÅGAN: Tycker du att det är någon skillnad på manliga och kvinnliga poliser?
Anders Enquist – tf närpolischef i Åkersberga/Vaxholm:
”Jag tycker inte att det går att svara på generellt, utan att det mer handlar om skillnader mellan olika individer. I vissa situationer kan det vara skillnad om det är en man eller en kvinna som utför arbetsuppgiften, exempelvis kan det kanske vara lämpligare att en kvinnlig polis håller förhör med en misshandlad kvinna. Annars anser jag inte att det är någon skillnad om det är en man eller en kvinna som utför en polisiär uppgift.”
Berit Segerlund – inspektör, närpolisen i Åkersberga/Vaxholm
”Ja, lite skillnad är det nog. Jag tror till exempel att tjejer kan ha lättare för att prata folk tillrätta när det är bråk på gång. Men skillnaderna var större förr, nu försöker man överlag att lösa situationen genom att prata mer. Fast det är nog fortfarande så att tjejer försöker lite extra. Jag tycker också att klimatet gentemot kvinnliga poliser har hårdnat. Förr tog folk mer hänsyn till kvinnliga poliser och var snällare mot dem, nu behandlas vi alla lika.”
Agneta Wållers – inspektör, närpolisen i Åkersberga/Vaxholm
”Vi jobbar alla olika, jag tror inte att det har så mycket med kön att göra. Men visst kan det vara lättare för en kvinna att få parterna i exempelvis ett lägenhetsbråk att lugna ner sig. Men också där skiljer det sig mellan individerna. Genom åren har jag jobbat med manliga kolleger som både varit bra eller dåliga på att hantera en sådan situation.
Däremot tycker jag att kulturen inom polisen har blivit mjukare under de trettio år som jag har jobbat, det var hårdare förr. Kanske kan det bero på att vi blivit så många fler kvinnor.”
VISSTE DU ATT:
– Det är ungefär lika vanligt att manliga som kvinnliga poliser blir förolämpade av allmänheten.
– Manliga poliser får i större grad stå ut med att bli spottade på och skadas oftare fysiskt.
– Manliga poliser konfronterar och anmäler mer än sina kvinnliga kolleger, som i större utsträckning pratar med andra om något hänt.
Källa: Liv Finstad och Christin Thea Wathne, forskare vid Arbeidsforskningsinstituttet.
Annette Wallqvist
