Vuxna som begår sexuella övergrepp på barn gör det oftast i eller nära sitt hem.
Med hjälp av avancerad datorteknik går det att ringa in var förövaren bor.Vuxna som begår sexuella övergrepp på barn gör det oftast i eller nära sitt hem.
Med hjälp av avancerad datorteknik går det att ringa in var förövaren bor.
Det visar Jessica Ebberline i sin avhandling i psykologi från Lunds universitet.
Eftersom sexuella övergrepp på barn i nästan samtliga fall sker i eller nära förövarens hem, är det mycket rimligt att börja söka förövaren i det område där brotten har begåtts.
Brottslingars rörelsemönster (spatiala beteende) i ett område ligger till grund för det som kallas geografisk gärningsmannaprofilering. Metoden används bland annat i Storbritannien och bygger på analyser av avstånd mellan brottsplatser och gärningsmannens tänkta bostad eller arbetsplats. I Sverige används dock geografisk profilering sparsamt.
– Det enda fall jag känner till är Hagamannen i Umeå, men det kan säkert finnas fler fall, säger Jessica Ebberline.
I Storbritannien är metoden däremot beprövad och har utnyttjats för att lösa mord, våldtäkter och andra brott med en tydlig brottsplats. Universitetet i Liverpool har utvecklat programvaran Dragnet för geografisk gärningsmannaprofilering.
Jessica Ebberline har undersökt hur programvaran fungerar vid brott utan tydlig brottsplats: obscena telefonsamtal med barn som offer.
– Jag har prickat in offrens koordinater och eftersom detta var ett löst fall, där förövarens adress var känd, kunde jag visa att programvaran ringade in honom med sin näst högsta exakthetsgrad.
En sök-kostnadsanalys visade också att bara sex procent av det ursprungliga sökområdet skulle behövde letas igenom tack vare Dragnet.
Jessica Ebberline menar att resultatet pekar på att geografisk gärningsmannaprofilering skulle kunna användas i utredningar med virtuella brott. Till exempel där en förövare knyter kontakter med barn via internet.
– Det hör inte till min studie men det skulle till exempel kunna handla om chatsidor, där det tyvärr är vanligt att barnförövare söker kontakt.
Pedofil kallas den som uteslutande tänder sexuellt på barn. Jessica Ebberline har inte kunnat konstatera om så är fallet med förövarna i studien, därför kallas de barnförövare.
Hon önskar att polis och forskningsvärld skulle kunna samarbeta tätare, och att polisen dessutom utnyttjade möjligheterna med Dragnet eller liknande programvaror.
– Vi har mycket att bidra med, men utan polisens erfarenhet är våra kunskaper betydligt mindre värda.
Avhandlingen visar också att barnförövare sällan använder våld. Att förövaren ofta lockar lite äldre barn med pengar och att de som tagit emot pengar också kan rekrytera nya offer, till exempel klasskamrater. En delstudie visar dessutom att barn är tillförlitliga som vittnen även om de är lite mindre detaljerade i sina berättelser än vuxna.
Johan Granath