Det pyser varje gång dörren går upp. Dörren finns på terminal 5, i markplanet, Arlanda Flygplats. En pysning signalerar att snart kommer passagerare att visa sig i dörröppningen. Personer som just har lämnat sina flygplansstolar. Även när dörren går igen pyser det. De ankommande har tagit slut, för en stund. Snart pyser det på nytt och fler passagerare visar sig i dörrhålet.
Efter en obligatorisk pysning släntrar även flygplanpersonal ut genom den öppna dörren, piloter och kabinpersonal. Ankommande passagerare släntrar inte. Men flygplanspersonal släntrar – och bär uniform.
Visst är det något speciellt med uniformsyrken. Piloternas uniformer tycks följa en bestämd internationell standard, åtminstone vad gäller gradbeteckningar. Chefen ombord på ett flygplan, kaptenen, tyngs oftast av snörmakeriarbeten i fyra rader. Kaptenen är inte sällan i par med en annan uniformsbärare, en med endast tre rader snörmakeriarbeten på ärmarna, i flygplansmiljö kallad förstepilot. Båda släntrar, båda bär nästan utan undantag upp sina uniformer väl. Men det finns en skillnad, en väsentlig sådan som säger en hel del om oss människor. Det är skärmbeteckningen på skärmmössan. En kaptens mössa har skärmbeteckning, en rad med eklöv på skärmen, i guld eller i silver. Den som blott har tre streck på ärmen är förmenad skärmbeteckning. Och när det pyser släntrar tre- och fyrastreckare oftast ut. Kaptenen bär stolt sin skärmmössa. Förstepiloten är nästan undantagslöst barhuvad.
För nu ganska många år sedan genomfördes en viktig reform inom försvaret. Det gick så till att alla löjtnanter blev kaptener, alla kaptener blev majorer, alla majorer blev överstelöjtnanter och alla gamla, fina, överstelöjtnanter blev förbannade. Dessa, de riktiga överstelöjtnanterna, blev nämligen inte uppgraderade till överstar, men de fick kompensation. De fick rätt till skärmbeteckning. Därefter sågs ingen, eller åtminstone få, sådana överstelöjtnanter någonsin bära annan huvudbonad än skärmmössa.
Åren går och så står nästa uniformsreform inom försvaret för dörren. Snörmakeriomfånget inom vissa försvarsgrenar måste krympas, av internationella och jämförande skäl. Därefter kan man, i kapprum för sjöofficerare, förledas tro att det vimlar av kommendörer inom den svenska flottan. Men så är det inte. När gradbeteckningarna krymper måste man få kompensation och den heter skärmbeteckning. Därav vimlet av skärmbeteckningar; båtmössans tid tycks definitivt vara förbi.
Inom Polisen, ett annat uniformsyrke, säger uniformsreglementet att rätt till skärmbeteckning kan förekomma. Men denna ynnest är endast vissa få förunnad. Man kan undra varför, eftersom det återkommande rapporteras att fotpatrullerande poliser i uniform ständigt lyser med sin frånvaro på gator och torg. Varför inte locka med fåfänga och flärd? Tryck ner rätten till skärmbeteckning i graderna inom den polisära hierarkin och vips kommer folk att undra varför vi plötsligt har så många fotpatrullerande poliser bland oss! Fåfänga och flärd! Ingen kan stå emot, inte ens poliser.
* Gunnar Månsson är pensionerad polisöverintendent och varit på en lång turné inom polisväsendet/rättsväsendet. Hans väg har bland annat omfattat Brottsförebyggande rådet, justitiedepartementet och RPS i fler omgångar än han kan minnas. Vidare har han turnerat över Polismyndigheterna i Blekinge, Gotland, Värmland, Västmanland, Uppsala och Jämtland.
Gunnar Månsson*
