Polisförbundet driver för närvarande en debatt om beredskapspolisen i media med både felaktiga och osakliga argument och uttalanden, som i mitt tycke strider mot allt sunt förnuft. Det är nog många inom polisen som frågar sig, vad är fakta och sant och vad är felaktigt och lögn om beredskapspolisen? Man kan ju kräva att debatten föregås av en saklig och omfattande informationsinhämtning av vad beredskapspolisen är och är tänkt att användas till.
Jag är själv beredskapspolis och utbildad med samma krav som övriga poliser på Vapen, OC , ASP och med övrig utbildning av instruktörer från PHS i polisjuridik, självskydd, bastaktik, MSO, CBRN, GTF, IMF med mera, med kursintyg från PHS.
Jag och många med mig är värvade från försvarsmaktens specialförband och utgör tillsammans med våra erfarenheter och civila yrken en stor tillgång att användas inom ramen för våra tilldelade uppgifter för RPS. Att sedan av vissa jämföras som ett otänkbart alternativ till en ung nyutbildad aspirant, hemvärnssoldat eller väktare, utan vår erfarenhet och kompetens, är minst sagt konstigt. Vi har ju som sagt precis samma krav som övriga poliser på kontroversiella saker som vapen, tvångsåtgärder, lagstöd etc. Frågan är nog den motsatta, om kravet på dem som lämnar PHS inte måste bli högre, om man jämför med kvalitén och motivationen hos beredskapspolisen?
Detta är mina personliga åsikter. Men jag börjar tröttna på att höra att jag som är: 47 år, tvåbarnsfar, gjorde värnplikten som fallskärmsjägare och genomfört militärpolisutbildning, utbildare i pistolskytte och jobb som projektledare med ansvar över personal och utbildad i ledarskap och konflikthantering, inte ska klara av att användas i grupp som beredskapspolis i skarpa lägen, dessutom alltid ledd av en yrkespolis med speciell ledarutbildning.
Jag önskar därför en saklig och genomlysande artikel i Polistidningen om vilken tillgång för samhället och polisen vi kan vara om vi bara får en möjlighet.
Stefan Hansen
