"Det måste krävas en stark övertygelse för att gå sina egna vägar när man blir ifrågasatt.""Det måste krävas en stark övertygelse för att gå sina egna vägar när man blir ifrågasatt."
Den senaste tidens debatt om rasistiska poliser i Malmö har skadat den svenska polisens anseende. Jag bor i Tensta och inser att man som vuxen och förälder lätt rycks med av den negativa rapporteringen och är böjd att hålla med de ungdomar som säger att alla poliser är rasister. Tyvärr får polisen sällan synas i positiva sammanhang, deras stora insatser för att hjälpa människor kommer därför inte fram. Ensidigheten i rapporteringen förstärker segregationen och kan även få leda till att poliskåren sluter sig samman och försvarar dem som begår övergrepp. Medierna sviker när de inte förmår ge en mer balanserad bild av denna yrkeskår.
Jag vill bidra med en motbild. Den 21 januari, årsdagen av mordet på Fadime Sahindal, fick poliserna Martin Stein och Leif Spånbo 2009 års Fadimepris. De fick priset för sina engagerade insatser för att föra den mördade Pela Atroshis syster Breen till säkerhet i Sverige och ge henne möjlighet att vittna i den rättegång som fällde hennes farbröder för mordet. Deras uppgift var inte enkel. När Martin Stein och Leif Spånbo 1998 vände sig till UD för att få hjälp, fick de beskedet att det var omöjligt att göra något, eftersom Breen inte var svensk medborgare. Efter det negativa beskedet från UD ville deras chefer lägga ner ärendet. Men Leif Spånbos och Martin Steins envishet ledde till att de till slut fick kontakt med dåvarande utrikesministern Anna Lindh som använde sina diplomatiska kontakter för att få hem Breen Atroshi. Martin Stein och Leif Spånbos starka engagemang för en flicka som kunde ha varit deras dotter visar att det omöjliga kan bli möjligt.
Leif Spånbo och Martin Stein var tidigt engagerade i de problem som uppstår när man som polis ska arbeta med olika etniska grupper. Deras chefer vid Söderortspolisen, Christer Sjöblom och Hans Strindlund lät dem förkovra sig i detta speciella ämne, med resor både till England för att studera ”muslim courts” och till den danska polishögskolan. Deras studier resulterade 1996 i rapporten ”Att arbeta mot brott med etniska förtecken”. I rapporten pekade de på problem som var på väg att komma till Sverige, men de var för tidigt ute. Ämnet var så känsligt att de aldrig fick presentera rapporten. Leif Spånbo och Martin Stein tror emellertid att tiderna förändrats och att det idag finns en växande skara inom polisen som känner ett stort engagemang för dessa frågor.
När jag lyssnar på Martin Stein och Leif Spånbo känner jag att de har stor respekt för sitt uppdrag att hjälpa brottsoffer. För dem spelar det absolut ingen roll vad offret har för bakgrund. De förnekar inte att det finns speciella svårigheter med att lösa ett brott om offret eller gärningsmannen har invandrarbakgrund. Men det är svårigheter som går att övervinna. Det handlar om att skaffa sig kunskaper om hur man arbetar med invandrargrupper.
Efter samtalet med dessa två poliser är jag full av beundran för att de trots det motstånd de från början mötte från UD tjänstemän och en del poliskollegor inte gav upp sin kamp för en invandrarflicka . Det måste krävas en stark övertygelse för att gå sina egna vägar när man blir ifrågasatt.
Cheko Pekgul, frilansjournalist
