Hårdare tag väntas mot den som använder internet för att utnyttja barn sexuellt. Allt talar för att grooming blir olagligt i Sverige och EU lade nyligen fram ett förslag om hårdare lagstiftning för att komma åt barnpornografi. Men kampen mot förövarna är ojämn.Hårdare tag väntas mot den som använder internet för att utnyttja barn sexuellt. Allt talar för att grooming blir olagligt i Sverige och EU lade nyligen fram ett förslag om hårdare lagstiftning för att komma åt barnpornografi. Men kampen mot förövarna är ojämn.
Europakommissionen vill se hårdare tag mot den som utnyttjar barn sexuellt och föreslår en rad olika åtgärder för att komma åt brottsligheten. Kommissionen vill bland annat att grooming ska bli olagligt i alla medlemsländer och att bekämpningen av barnpornografi ska skärpas.
Förslagen är en del av innehållet i ett rambeslut som precis har börjat förhandlas. Därför lär det dröja flera år innan det finns ett färdigt rambeslut som leder till nationella lagförändringar.
I Sverige är polisens arbete mot barnpornografi än så länge i första hand inriktat på att förebygga och förhindra förövare från att använda sig av barnpornografiskt material.
– Fast vi kallar det inte barnpornografi utan sexuella övergrepp mot barn. Det är vad det handlar om. Varje gång någon tar hem och laddar ner tjänsten bidrar de till att ett barn blir utsatt. Därmed skapas också en efterfrågan på fler barn, säger Per-Åke Wecksell som är kriminalinspektör på Rikskriminalens IT-brottenhet.
Han berättar att Rikskriminalen bland annat blockerar barnpornografiska sidor i samarbete med de stora svenska internetleverantörerna. När polisen får kännedom om en sida med barnpornografiskt innehåll kontaktas internetleverantörerna som spärrar tillgången. Istället får surfaren en stoppskylt som talar om att han försökt komma åt olagligt material.
Ett liknande arbete finns också i flera andra länder, både inom och utom Europa och information om sajterna delas länderna emellan.
Men trots att kampen mot förövarna är ojämn, nya sajter kommer ständigt till, är arbetet inte meningslöst, menar Per-Åke Wecksell.
– Målsättningen är förstås att slå ut verksamheten. Men även om vi inte når dit är jag övertygad om att vi stör verksamheten, säger han.
Rikskriminalpolisen har också nyligen inlett ett samarbete med Skandiabanken som går ut på att stoppa svenska bankkunders betalningar till sajter som säljer barnpornografiskt material. Under våren kommer ytterligare ett tjugotal svenska banker i samarbetet via ett avtal med Bankföreningen. Tillsammans kan polisen och bankerna identifiera ägarna bakom barnpornografiska sajter och bankerna avbryta allt samarbete med den kunden.
– Eftersom många av sajterna finns utomlands har vi ingen möjlighet att stoppa dem, men på det här sättet kan vi åtminstone hindra svenskar från att köpa materialet, säger Per-Åke Wecksell.
En liknande finansiell koalition finns redan i USA och EU har satt av pengar för ett liknande arbete.
Internet är ett kraftfullt verktyg för den som vill komma i kontakt med unga. Det är lätt att vara anonym samtidigt som det går att nå många barn på en och samma gång.
När Brottsförebyggande rådet, Brå, för ett par år sedan undersökte fenomenet grooming, uppgav drygt 30 procent av 7500 ungdomar i årskurs nio att de under det senaste året kontaktats i sexuellt syfte av en vuxen. Redan före 15 års ålder hade 33 procent av flickorna haft en sexuell internetkontakt, motsvarande siffra för pojkarna var sju procent.
Grooming kan se ut på olika sätt. Ibland inleder den vuxne sexuella samtal med ungdomarna, ibland försöker han, det är oftast en man, förmå dem att skicka sexuella bilder på sig själva eller visa upp sig framför en webbkamera. Groomaren brukar också lägga ner stor möda på att bygga upp en relation med barnet för att sedan komma med förslag om sexuell kontakt eller ett möte i verkligheten.
Brotten som groomingen leder till hanteras av polismyndigheterna lokalt, medan Rikskriminalpolisens roll är samordnande och kunskapsförmedlande. De ska också underlätta kommunikationen med och mellan myndigheterna.
– Det här är en gränslös brottslighet. Ju mer information om ett ärende vi får in, desto bättre kan vi sedan hjälpa andra, säger Björn Sellström som är kriminalinspektör på IT-brottsenheten på Rikskriminalpolisen.
Nu vill regeringen att grooming ska bli olagligt och föreslår därför att ett nytt brott ska införas från 1 juli: kontakt med barn i sexuellt syfte. Då blir det förbjudet att kontakta barn under femton år med baktanke om sexualbrott.
EU VILL HA HÅRDARE TAG
I förslaget till nytt rambeslut föreslås bland annat:
– att det ska bli förbjudet att förmå ett barn till sexuell posering
– kriminalisering av att titta på barnpornografi på internet
– kriminalisering av grooming
– skärpta straff för de kriminaliserade handlingar som omfattas av rambeslutet
– att personer som dömts för sexbrott mot barn i vissa fall inte ska få utöva aktiviteter som innebär regelbunden kontakt med barn
VIKTIGT ANGRIPA BROTTSLIGHETEN PÅ FLERA SÄTT
Det finns för lite kunskap om de tekniska möjligheter som finns att bekämpa sexualbrott på nätet och det brottsförebyggande arbetet måste föras på tre plan. Med teknisk hjälp, med information och via lagstiftning.
Marie Eneman är doktorand på institutionen för tillämpad informationsteknologi i Göteborg. Hon skriver på en avhandling som handlar om hur informationsteknologi används för sexuell exploatering och övergrepp av barn. Hennes fokus är barnpornografi och grooming och hur det kan regleras med hjälp av juridiska och tekniska lösningar. Marie Eneman menar att begreppet internet används slarvigt när man oftast menar webben, www, som är bara en typ av informationsteknologi. I sin forskning har hon sett att förövare i själva verket använder flera olika typer av informationsteknologi som exempelvis P2P, peer-to-peer-nätverk, och Internet Relay Chat, IRC.
Webben är alltså långt ifrån den enda tekniska kontaktytan vid grooming och barnpornografi. Bara en liten del av brottsligheten pågår där eftersom den är relativt lätt för rättsväsendet att övervaka eftersom det finns goda förutsättningar för att följa elektroniska spår där.
– Vid grooming börjar kontakten ofta på i publika chatmiljöer, men den vuxne brukar snabbt försöka få över kontakten till mer stängda miljöer som e-post, msn och mobiltelefoner, berättar Marie Eneman.
Därför bör det brottsbekämpande arbetet inte enbart koncentreras till webben, menar hon. Sajter som polisen blockerar åtkomst till finns kvar och exploateringen av barnen fortsätter.
– Genom att byta leverantör eller använda annan teknologi går det att komma runt polisens blockering, säger hon.
Lagstiftningsmässigt skulle Marie Eneman vilja se en kriminalisering mot att surfa på barnpornografiska sidor, en liknande lag finns exempelvis redan i England.
– I Sverige blir barnpornografi straffbart först när materialet laddas ner på datorn. I praktiken innebär det att människor ostraffat kan sitta online i timmar och titta på bilder som innehåller sexuella övergrepp av barn, säger hon.
FAKTA:
2008 anmäldes 336 barnpornografibrott, varav 272 var internetrelaterade.
VILL LÄRA BARNEN ATT BLI VAKSAMMA
Med för stark fokusering på de brott som sker på nätet, riskerar insatserna att riktas åt fel håll. Den slutsatsen drar en amerikansk forskare av en stor undersökning.
Janis Wolak är sociolog och specialiserad på barn som brottsoffer och sexualbrott på nätet. Hon menar att sexuella övergrepp mot barn inte är nytt. Det är formerna för att söka kontakt med barnen som är nya.
– Sexbrott riktade mot barn har inte ökat, de har tvärtom minskat de senaste åren. Och det är fortfarande vanligast att förövaren är någon i deras omgivning. De utsätts av släkt eller vänner, slår hon fast.
Mediernas version av vuxnas kontakter med barn på internet stämmer dåligt överens med verkligheten, menar Wolak. Det talas om att barnen ofta är mycket små och att de stalkas, blir bortförda och våldtas.
Janis Wolak forskning visar något annat. I hennes material finns till exempel inte ett enda fall av bortförande.
– Det är allvarliga brott, men de är inte så dramatiska, säger hon.
Det hon lutar sig på är en stor undersökning som genomförts för att få en bild av hur många barn och unga som faller offer för brott via internet och hur det går till. Janis Wolak och hennes kolleger på Crimes against Children Research Center har intervjuat cirka 3 000 barn mellan 10-17 år och 600 representanter för rättsväsendet. Enligt undersökningen är majoriteten av de barn som har internetkontakt med vuxna tonåringar. De flesta är mellan 13 och 15 år och det sexuella syftet med kontakten är ofta uttalad från början. Flera av de unga har ett riskbeteende och det är vanligt att de har problem med familjen, skolan eller mobbning.
– Många unga upplever att de har en förtrolig relation till förövaren. När de väl träffas har de ofta kommunicerat länge och båda är medvetna om att de ska ha sex, säger Janis Wolak som samtidigt vill mana till försiktighet med begreppet frivillighet.
De ungdomar som utsätts har ofta ett behov av att möta vuxnas förståelse och tror att de är kära i förövaren. Många skulle föredra att inte ha sex, men går med på det för att behålla relationen.
– Det vi missar är hur de dras in i dessa situationer. Många barn är nyfikna och söker själva upp vuxna för sexuella kontakter. En del söker sympatiska vuxna för att de känner sig ensamma och har dålig kontakt med sina föräldrar. Det är deras ringa erfarenhet som gör dem sårbara. Därför behöver vi bättre lära dem att skydda sig själva, säger Janis Wolak.
Annette Wallqvist
