Annons

Annons

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Att poliskåren ensam får klä skott för den rasism, sexism och homofobi som existerar inom hela rättsväsendet är inte rättvist. Det tycker Katri Linna, generaldirektör för den nybildade supermyndigheten mot diskriminering.Att poliskåren ensam får klä skott för den rasism, sexism och homofobi som existerar inom hela rättsväsendet är inte rättvist. Det tycker Katri Linna, generaldirektör för den nybildade supermyndigheten mot diskriminering.

Besöksrummet på fjärde våningen är som resten av det sprillans nya DO-komplexet i centrala Stockholm – fräscht, funktionellt och opersonligt. Den nybakade generaldirektören har själv valt byggnad, en uppgift som ingick i det utredningsuppdrag hon ledde inför bildandet av DO.

– Vi tittade på några äldre hus också, men de hade krävt alldeles för mycket ombyggnation för att passa oss. Vi måste ha hög tillgänglighet och kan exempelvis inte ha en handikappanpassad ingång långt bort från huvudentrén. Vårt tänk måste slå igenom i alla delar för att vi ska vara trovärdiga.

Hon ger ett stabilt och säkert men ändå ödmjukt intryck när hon talar om de frågor hon är tillsatt att hantera. Att motverka diskriminering är grundläggande i varje välfungerande demokrati; att slippa kränkningar är en mänsklig rättighet, poängterar hon flera gånger.

Kränkningar skapar kravaller

Särskilt viktigt är det att rättssamhällets företrädare tydligt skyddar utsatta grupper, och därför ser hon extra allvarligt på vinterns avslöjanden om en rasistisk jargong inom polisen.

– Att det var så självklart för de här personerna att yttra sig som de gjorde tyder på att den sortens kommentarer är accepterade inom kåren. Öppenheten är nog också det som förvånar mig mest i det här fallet.

Annars ska det mycket till innan en luttrad verksledare som finlandsfödda Katri Linna höjer ögonbrynen. Utnämningen av henne var varken oväntad eller kontroversiell. Hon har flera tunga poster i sitt CV och hon säger att hon privat alltid känt ett starkt samhällsengagemang.

– Om kränkningar accepteras tappar befolkningen respekten för staten och det bildas subkulturer som kan leda till kravaller och andra oroligheter. Det som hände i Rosengård förra året är ett tydligt exempel på det här och tyvärr har den sortens missnöjesyttringar ökat.

Men att poliskåren skulle vara mer rasistisk än andra yrkesgrupper, tror hon inte. Vi bär alla på fördomar och medvetet eller omedvetet rangordnar vi omgivningen efter de oskrivna mallar som styr våra värderingar. Diskriminerande uttalanden är visserligen en tydlig och grov fördomsyttring, men kanske inte den allvarligaste. Det finns betydligt farligare effekter, men som är mer subtila och svårare att komma åt.

– Våra fördomar gör att det är lätt att hamna fel i rättsprocessen. Det börjar med oss, allmänheten. Undersökningar visar att vittnen oftare pekar ut svarta än vita under konfrontationer, exempelvis. Redan där kan man alltså hamna snett i en brottsutredning och det gäller för alla inblandade att vara medvetna om detta.

Även DO har fördomar

Ingen går fri från fördomar, konstaterar Katri Linna och erkänner att även hon måste tänka sig för.

– Ja gud ja, absolut! Man måste vara på sin vakt hela tiden, även jag.

Vissa löper större risk än andra att få sina fördomar förstärkta i sin yrkesutövning. Dit hör bland annat polisen som många gånger möter människor i sitt sämsta skick och som ofta själva utsätts för kränkningar.

– Poliser ställs inför tuffa situationer vilket i sig kan vara en grogrund för negativa attityder mot olika grupper i samhället. Får man inte hjälp med att bearbeta sina upplevelser, alltså professionell handledning, är risken stor att man börjar må dåligt och skapar en hård yta, säger hon.

I den nya diskrimineringslagen som kom vid årsskiftet omfattas även offentliganställdas kontakter med allmänheten av bestämmelserna. DO förutspår därför ett ökat behov av rådgivning till myndigheter i deras förebyggande arbete mot diskriminering. Men trots det och den senaste snålblåsten kring polisen ser Katri Linna i dagsläget inget behov av att rikta verkets resurser mot just polisen.

– Jag har fått signaler om att mycket redan görs inom polisen och då behöver inte vi också gå in med pekpinnar, hytta med näven och säga att de gjort fel.

Hon tycker också att kåren fått ett oförtjänt dåligt rykte i den allmänna debatten.

– Polisen framställs som en vagga för rasism där man inte gör något åt det. Det är orättvist. Jag vet att det görs många bra insatser på det här området, men de kanske inte varit så samordnade som de hade behövt vara för att verkligen ge effekt.

Något annat som Katri Linna lägger till listan av orättvisor är att polisen får klä skott för den diskriminering som florerar inom hela rättsväsendet.

– Jag har jobbat en del med domarkåren och där finns en utbredd uppfattning om att diskriminering inte förekommer. Men det är så fel det kan bli. Vi bär alla med oss fördomar och det finns ingen utbildning som kan frigöra dig från den ryggsäcken. Och att blunda för sanningen kan vara farligt eftersom det inte går att jobba med problem om man inte erkänner att de finns.

Vanligt med våld mot transexuella

Sedan årsskiftet är de tidigare fyra myndigheterna mot diskriminering hopslagna till ett gemensamt verk. En bakomliggande orsak till förändringen är att de olika diskrimineringsgrunderna delvis går i varandra och att det går att nå större framgångar med samlade krafter. Helt rätt tänkt, menar Katri Linna.

– När man jobbar med en diskrimineringsgrund främjar man automatiskt andra. Om man till exempel arbetar mot nätverksrekrytering för att få in fler kvinnor i ledande befattningar så hjälper man också utlandsfödda eftersom de ofta saknar nätverk.

Idag finns sju olika diskrimineringsgrunder: kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning, åldersdiskriminering samt diskriminering mot könsöverskridande identitet och uttryck. De två sistnämnda tillkom så sent som vid årsskiftet. Det innebär att det inte längre är tillåtet för arbetsgivare att söka folk i 30-årsåldern bara för att det är roligt och funkar i gänget. Ålderspreferenser måste kunna knytas till ett konkret behov, som exempelvis föryngring av personalstyrkan.

– Åldersdiskriminering är viktigt eftersom det slår så brett över hela samhället. Könsöverskridande identitet och uttryck kommer inte att generera lika många anmälningar, men våld mot transexuella är ganska vanligt och det finns ett stort mörkertal här, något för polisen att ha i åtanke.

Faktaruta Diskrimineringsombudsmannen

Första januari i år slogs de fyra gamla diskrimineringsmyndigheterna (JämO, Ho, HomO och HO) samman till ett verk under namnet Diskrimineringsombudsmannen, DO. Den nya myndigheten har kontor bakom LO-borgen i centrala Stockholm. Här arbetar ett 90-tal anställda, varav ungefär hälften med att handlägga diskrimineringsärenden. DO har ett anslag på 93 miljoner kronor för 2009.

Faktaruta diskriminering

Det finns idag sju olika grunder för diskriminering. Dessa är kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning, åldersdiskriminering samt diskriminering mot könsöverskridande identitet och uttryck. De två sistnämnda tillkom vid årsskiftet.

Faktaruta Katri Linna

Ålder: 49

Familj: Sonen Joel, 16 som hon har tillsammans med maken som gick bort i cancer för nio år sedan. Bondkatten Oswald. Särbo i stan och hans barn.

Bor: Bostadsrätt i Nacka.

Utbildning, valda delar: Jur kand vid Uppsala universitet. Grundläggande ekonomiutbildning, Uppsala universitet. LLM in European Management and Employment law, University of Leicester 1999.

Karriär, valda delar: Förbundsjurist vid LO-TCO. Ombudsman mot etnisk diskriminering. Chefsjurist vid fackförbunden Sif och HTF

Livsprioritering: Sonen, jobbet, träning, vänner

Fritidsintressen: Gillar friluftsfysik, åker längdskidor, paddlar kajak, springer ”men bara för motions skull, är ingen maratonlöpare” och cyklar gärna till jobbet (cirka 2 mil). Föredrar natur framför kultur men tycker om att fota och planerar att gå en fotokurs tillsammans med sonen.

Tycker mycket om: Spela kort och sällskapsspel tillsammans med goda vänner.

Ogillar starkt: Matlagning. ”Det är ett sådant tråkigt fokus på mat överallt nuförtiden. Om jag bodde i stan skulle det bli väldigt mycket mer hämtmat. Jag tycker om att äta, men är ingen finsmakare”.

Sagt om Katri

Jörgen Ström, pokerkompis och god vän sedan 20 år

” Katri är social och tillitsfull, någon man kan lita på och som man gärna ger förtroenden. Jag har alltid fascinerats över hennes förmåga att ägna sig fullt ut åt en sak i taget, och kanske är det hemligheten bakom hennes framgångar. Även om hon har mycket att göra upplever man henne aldrig som stressad, är man hos henne då är hon helt fokuserad på det. Katri är sig själv i alla lägen och kan röra sig i olika kulturer.”

Lena Svenaeus, chefsjurist vid fackförbundet SSR och fd JämO

”Katri är en helgjuten person och det är ingen skillnad på henne privat och i jobbet. Och hon är stark. Hon växte upp med starka storebröder i Finland och lärde sig tidigt att slåss. Som jurist är det mest utmärkande för henne att hon inte bara är smart utan också empatisk, vilket inte alla jurister är. Hon är väldigt sympatisk, lätt att tycka om och slänger sig inte med fina manér i onödan.”

Linda Sundgren

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser