Ny lagstiftning som ger polisen rätt att omhänderta okända droger är på väg. Det är ett exempel på hur lagstiftaren satsar på att hänga med den snabba utvecklingen inom teknik, kemi och medicin.Ny lagstiftning som ger polisen rätt att omhänderta okända droger är på väg. Det är ett exempel på hur lagstiftaren satsar på att hänga med den snabba utvecklingen inom teknik, kemi och medicin.
Lättbegriplig, heltäckande och förutsägbar lagstiftning är en dröm för poliser och jurister och förmodligen också för de flesta misstänkta och dömda. Men den vetenskapliga utvecklingen går så snabbt att förbjudet eller tillåtet ofta är en fråga på molekylnivå. Teknikneutral lagstiftning, det vill säga en lagstiftning som står över de vetenskapliga landvinningarna finns högt på åtskilliga önskelistor.
Ett exempel på detta är de nya narkotikalagar som snart kan vara verklighet. Polistidningen har berättat (nr 4 2009) om att narkotikalagstiftningen utretts. Målsättningen var bland annat att modernisera hanteringen av droger i gränslandet mellan olagligt och lagligt. Dessa droger säljs ofta över internet och har samma effekter som olagliga alternativ, men en delvis annan sammansättning som gör dem tillåtna.
– Som det är nu tar det alldeles för lång tid att få till stånd en narkotikaklassning. Det kan ta ett år innan proceduren är klar och under tiden fortgår försäljningen av drogen, säger Jan Pennlöv, utredare och tidigare justitieombudsman.
Internet innebär ny situation
Tidigare hände det att polisen köpte upp okända ämnen och analyserade dem. Internethandeln har ändrat förutsättningarna genom att utbudet blivit mycket större och svårare att kontrollera. Samtidigt tycker Jan Pennlöv att så kallad ”drug design” – då droger genom att ändras i laboratorium går från att vara olagliga till lagliga – är en överdriven fara.
– Det är mycket mera komplicerat än det kan verka och därför förekommer det inte så ofta som det sägs i vissa sammanhang.
Problemet är snarare att det är svårt att fastslå vilka av de ännu legala drogerna som borde vara förbjudna. Analyser har visat att det händer att ämnen som köparna betalar dyrt för på internet i själva verket är värdelösa för den som vill uppleva ett rus. Samtidigt finns det en uppsjö av medel som logiskt sett borde narkotikaklassas eftersom de har samma effekter som redan förbjudna droger.
– Många undrar över varför inte detta redan är löst men det är krångligt. Därför föreslår jag tvångsomhändertagande och det har bemötts positivt av remissinstanserna.
Det är åklagaren som, om förslaget blir verklighet, ska besluta om tvångsomhändertagande. Det innebär att ämnen som misstänks vara hälsofarliga kan omhändertas omgående för analys och bedömas av folkhälsoinstitutet och läkemedelsverket. Detsamma kommer att gälla ämnen som påminner om narkotikaklassade preparat. För närvarande måste polisen lämna tillbaka ämnen som inte narkotikaklassas, men enligt förslaget ska det inte längre vara nödvändigt.
Jan Pennlöv tycker att det mesta talar för att han kommer att få gehör för sina åsikter, med ny lagstiftning som följd.
– Remissrundorna är avklarade och nu väntar lagrådsremissen och propositionen.
Hur lång tid dröjer det innan polisen kan börja arbeta med stöd av ny narkotikalagstiftning?
– Svårt att säga exakt men ändringen bör kunna vara genomförd nästa år.
Ett annat exempel på hur utvecklingen och lagstiftningen krockar handlar om drogtester. Enligt lagen är urin- blod- och utandningsprover de enda tillåtna metoderna. Inom kriminalvården och polisen är det också dessa varianter som används. Men hanteringen kostar mycket pengar och är ofta komplicerad. Bara kriminalvårdens 100 000 årliga tester kostar 15 miljoner kronor.
Nu har forskningen tagit fram ett alternativ – svettprover. Ett filter stryks över handflatan eller armvecket. Metoden betraktas som mindre integritetskränkande än blod- och urinprov och kostar betydligt mindre. Dessutom har den fördelen att provsvaret kommer mycket snabbt. Dilemmat är att lagstiftningen måste göras om för att tillåta svettester.
Vidare ramar för ny teknik
Under senare år har begreppet teknikneutral, eller teknikoberoende, används i många utredningar om nya lagar. Ofta har det gällt fildelning, personlig integritet och FRA. Förespråkarna för teknikneutral lagstiftning vill att lagarna görs mera allmängiltiga så att målet med lagstiftningen kan uppnås – även om tekniken ändras. Haken är att alltför generella lagar kan bidra till rättsosäkerhet om allmänheten inte längre vet precis vad som är olagligt.
Justitiekanslern Göran Lambertz har ägnat dessa avvägningar mycket tid under senare år. Han deltar i Tryck- och yttrandefrihetsutredningen som pågått sedan 2003 och inte kommer att vara klar ännu på åtskilliga år. Grundlagarna som reglerar rätten till yttrandefrihet skrevs långt innan den moderna tekniken var verklighet. Frågan är hur lag som gäller till exempel tryckta tidningar ska bedömas när någon använder sig av elektronisk media. Dessutom tillkommer hela tiden nya alternativ för publicering. Om inte grundlagen ska ändras gång på gång krävs en teknikneutral lagstiftning.
– Min linje är att hitta en lagstiftning som inte är knuten till tekniken, inte talar om till exempel tryckt skrift, säger Göran Lambertz.
Sven-Erik Alhem, tidigare överåklagare i Malmö, närmar sig frågan ur åklagar- polisperspektiv. Han hör till dem som tycker att polisen bör få vidare ramar för att använda ny teknik.
– Det är ingen hemlighet att jag är en varm förespråkare av sådant som kan användas för att komma åt den grova brottsligheten, säger han.
Alhem tycker att diskussionen har fått slagsida på brottsoffrens bekostnad.
– Media och JK vaktar som en hök över integriteten, men vem ser till offrens integritet?
