Annons

Annons

Om mysiga mord

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Brutala våldsbrott är vardag i nyhetsrapporteringen. Samma sommar som tre tonårsmord äger rum läser jag bland annat Mons Kallentofts Sommardöden där just tonåringar faller offer för en våldsam förövare.

I det verkliga livets analys av tonårsmorden 2009 beskriver forskarna denna typ av brott som ”mycket sällsynta” och omgivna av tragiska tillfälligheter som inte riktigt går att förklara.

Men i kriminalromanen Sommardöden faller allt på sin plats när kriminalinspektör Malin Fors med skicklighet och intuition löser mordgåtan. ”Se bakåt” manas hon av de oroliga själar vars liv tagits av daga.

Svensk Bokhandels statistik för augusti 2009 visar att fem spänningsromaner toppar listan över bästsäljande skönlitteratur. Men hur kan det vara så härligt underhållande att läsa om bestialiska mord och våldsbrott när det tvärtom är vidrigt att de sker i det verkliga livet?

Här är mina egna slutsatser:

1. Medicin mot vardagslunk.

I jakten på spänning i tider av semester, föräldraledighet eller bara allmän leda kan kriminalromanen klassas som världens bästa medicin – utan biverkningar. Mer eller mindre smickrande porträtt av kriminalinspektörer, deras medarbetare och chefer tillsammans med läskiga intriger fungerar alltid.

2. Kvicka bekantskaper.

Senaste ledigheterna har jag tillbringat med gamla bekantskaper som Rebecka Martinsson, Thomas Lynley och också relativt nyblivna som Mikael Blomkvist och Malin Fors*. Med all sin kvickhet och logiska analysförmåga vet jag att de kommer att förgylla min tillvaro, och att jag också kommer att få ta del av deras högst privata relationer och tillkortakommanden. Vem vill inte ha sådana bekanta?

3. Inga falska förhoppningar.

Kriminalromanen håller vad den lovar. Spänning ska det bli och det är också vad du får, inklusive att brottets klaras upp och att den heltäckande förklaringen dukas upp framför dig. I det verkliga livets brottsutredningar finns inte samma garanti. Inte ens när en misstänkt kan ställas inför domstol kan vi till hundra procent få hela sanningen – vad tänkte förövaren egentligen? Det begångna brottet i sig är dessutom en allt för stor tragedi för att innebära ett lyckligt slut ens när en skyldig kan pekas ut.

4. Det oväntade sker.

I deckargenrens värld följer handlingen en rytmisk utvecklig där berättartekniska grepp får läsaren att stanna kvar till slutet. Verklighetens brottsutredningar följer inte garanterat samma rytm, de kan när som helst stanna av alltmedan kriminalromanens hjälte snubblar över en ledtråd eller plötslig insikt som leder till mordgåtans lösning.

5. Vi får nya insikter.

En duktig kriminalförfattare berättar något om sakernas tillstånd som vi inte visste sedan tidigare. I verklighetens nyhetsrapportering får vi i bästa fall veta hur händelseförloppet såg ut fram till brottet. Men det är sällan lika insiktsfullt som den upplösning kriminalromanen serverar. Det är för svårt att förstå hur bekanta plötsligt blir dödsfiender, älskande mordbenägna och släktingar hatiska.

En författares övergripande perspektiv kan med tydlighet peka på de krafter som styr i vårt samhälle; girighet, ideologisk övertygelse, svartsjuka, jakten på ära och berömmelse, slumpens skördar och ofta också ren och skär ondska.

Kriminalromanen kan slå fast vilket motivet var. I verkligheten kan vi aldrig riktigt veta säkert.

Madeleine Svärd

Journalist och redaktör vid Karolinska Institutet

*Romanhjältar i böckerna av Åsa Larsson, Elizabeth George, Stieg Larsson och Mons Kallentoft

Ämnen i artikeln

Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser
Mest läst