Annons
Annons

Svårt att jämföra polislöner

2 november 2009, 00:00
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Tio tusen i månaden. Så mycket kan det skilja i lön mellan poliser som har arbetsuppgifter med samma svårighetsgrad. Det visar statistik som arbetsgivare och fack har tagit fram gemensamt.Tio tusen i månaden. Så mycket kan det skilja i lön mellan poliser som har arbetsuppgifter med samma svårighetsgrad. Det visar statistik som arbetsgivare och fack har tagit fram gemensamt.

Lönestatistik är komplicerat. Det är svårt att veta vad det är man jämför, när det exempelvis inte framgår exakt vilka arbetsuppgifter eller vilket ansvar olika individer har. En polisassistent på en ort kan ha helt andra arbetsuppgifter än en polisassistent på ett annat ställe i landet. Och då kan det vara förklaringen till att statistiken visar på stora löneskillnader, förklarar Bengt Sundberg, som är ombudsman och jobbar med lönestatistik på Polisförbundet.

– Det måste finnas en vilja att sköta statistiken. För att göra en riktig lönestatistik krävs det att parterna (arbetsgivare och fack, reds anm) lägger ner arbete för att koda rätt, säger Bengt Sundberg.

”Att koda rätt” innebär i det här sammanhanget att gruppera poliser efter vad de har för arbetsuppgifter och ansvar. Arbetsgivaren och de fackliga organisationerna har kommit överens om att använda det så kallade Bestasystemet. De poliser som är kodade i samma grupp i Besta har arbetsuppgifter som bedömts vara likvärdiga i svårighetsgrad och ansvar.

– Det bör vara någorlunda lika befattningsbeskrivningar för personerna som hamnar i samma grupp i Besta, säger Bengt Sundberg.

Den Bestagrupp som de flesta obefordrade poliser hamnar i kallas för 302. I den ingår exempelvis många ordningspoliser. Inom gruppen kan löneskillnaden vara mer än tiotusen i månaden.

– Troligtvis finns det personer i den här gruppen som är kodade fel, och då kan resultatet bli så här. Det ska vi arbeta på att rätta till, förklarar Bengt Sundberg.

Komplicerat att göra löneanalys

I de centrala avtalen för poliser finns inskrivet att det ska göras en löneanalys. Och på Polisförbundets representantskap i september ställde sig ombuden bakom ett förslag om att göra en nationell analys av polislönerna. Det är många som är irriterade över att det skiljer mycket i lön mellan poliser i olika delar av landet, och det finns de som tror att det kan handla om osakliga löneskillnader. För att komma fram till hur det ligger till är det viktigt att en bra analys görs, det är alla eniga om.

Polisförbundet och företrädare för Rikspolisstyrelsen har precis satt sig ner för att påbörja analysen. Och det är inte någon enkel uppgift.

– Det handlar bland annat om att hitta rätt underlag. För det är tekniskt komplicerat att analysera lönerna för 20 000 poliser, säger Jan Wallin, Polisförbundets förhandlingschef.

Ett första steg i arbetet är att höja kvalitén på den statistik man använder. Till exempel genom att ge polismyndigheterna tydligare riktlinjer för hur de ska koda rätt, så att man inte jämför ”äpplen med päron”.

Men att det skiljer mycket mellan lönerna för poliser i olika delar av landet är inte något nytt fenomen. Så har det ”alltid” varit, förklarar Bengt Sundberg och Jan Wallin. Och det har delvis historiska orsaker, som att det tidigare fanns både så kallad ”storstadsfaktor”, ”dyrortstillägg” och ”kallortstillägg”. För att bara nämna några. Till det kom att lönemedlen tidigare fördelades med procentuella potter, baserat på lönesumman i de olika myndigheterna. Det gjorde att löneskillnaderna mellan myndigheterna ökade från år till år.

Lönerna måste vara sakliga

Att löneskillnaderna mellan olika delar av landet så envist hänger kvar har sannolikt inte bara historiska orsaker. Men exakt vad de beror på verkar vara svårt att förklara. Kanske kan löneanalysen ge lite mer klarhet i frågan.

– Lönerna ska vara satta på sakliga grunder. Det handlar om arbetets innehåll, vilket ansvar och vilka befogenheter man har och dessutom på vilket sätt man utför arbetsuppgiften, säger Jan Wallin.

Men de stora löneskillnader som finns inom gruppen (se nedan) ger en indikation om att det finns risk att det inte bara är sakliga grunder som har fått styra.

– Förutsatt att det är rätt kodat enligt Besta, det vill säga att de som är kodade i samma grupp verkligen har samma arbetsuppgifter, så säger den statistik vi har idag att den person i den här gruppen som har tiotusen kronor mer i lön än kollegan gör jobbet bättre än den andra, och att det är värt tiotusen. Jag tycker att det är svårt att påstå att det är en saklig löneskillnad, säger Jan Wallin.

Fakta

Besta = Befattningsgruppering för statistik.

Bestasystemet används inom staten för att gruppera befattningar efter innehåll och svårighetsgrad.

Statistiken är partsgemensam, det vill säga att fack och arbetsgivare har tagit fram den gemensamt.

De olika nivåerna anger svårighetsgraden i arbetet. Det vill säga arbetsuppgifternas omfång och komplexitet samt det ansvar, självständighet och de erfarenheter som krävs för att kunna utföra arbetet.

De siffror vi redovisar är heltidslöner (31 mars 2009) för gruppen polisarbete i olika nivåer enligt Besta.

Mer om Besta finns att läsa på www.arbetsgivarverket.se

Polislöner, exklusive chefer, 31 mars 2009:































































Nivå


Antal




P10



Median



P90




302


7 380




20 000



24 334



30 400




303


4 232




26 368



28 800



32 350




304


2 666




28 100



32 129



35 930




305


76




30 267



34 500



38 030



Förklaring till statistiken:

Statistiska mått:

· Median = Innebär att 50 procent av individerna i gruppen har lägre lön och 50 procent har högre lön än medianlönen.

· 10:e percentil (P10) = Innebär att 10 procent av individerna i gruppen har lägre lön och 90 procent har högre lön än den 10:e percentillönen.

· 90:e percentil (P90)= Innebär att 90 procent av individerna i gruppen har lägre lön och 10 procent har högre lön än den 90:e percentillönen.

Exempel på arbetsuppgifter i de olika nivåerna:

Nivå 2 (302)

– Övervakar allmän ordning och säkerhet. Ingriper vid störningar, misstanke

om brott, eller i annat kontrollsyfte.

– Utför spaning.

– Utreder enklare brott, medverkar i brottsutredningar.

– Utvecklar relationer och samarbete med allmänhet, företag, myndigheter och

organisationer i brottsförebyggande syfte.

– Svarar i förekommande fall för praktisk arbetsledning.

Nivå 3 (303)

– Planerar, leder och samordnar löpande verksamhet där arbetsuppgifterna i

huvudsak är av likartad natur. Ansvarar för arbetsledningsbeslut och prioriteringar

i den löpande verksamheten.

– Leder förundersökningar av enklare beskaffenhet.

– Genomför brottsutredningar.

– Svarar för utveckling av problemorienterat arbetssätt inom arbetsområdet.

Nivå 4 (304)

– Planerar, leder och samordnar löpande verksamhet som omfattar arbetsuppgifter

med stor bredd och/eller stort djup. Ansvarar för arbetsledningsbeslut och

prioriteringar i den löpande verksamheten.

– Leder förundersökningar.

– Genomför omfattande och komplicerade brottsutredningar.

– Svarar för utvecklingen av ett problemorienterat arbetssätt inom arbetsområdet.

Nivå 5 (305)

– Planerar, leder, samordnar och följer upp verksamhet inom ansvarsområdet i

enlighet med uppsatta verksamhetsmål.

– Ansvarar för utveckling av ett problemorienterat arbetssätt inom verksamhetsområdet.

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
X
E-post
Annons
Annons

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser
Mest läst