En fighter i fackföreningsvärlden och en ivrig aktör i rampljuset. Sture Nordh firar tio år som TCOs ordförande med att inleda kampen inför 2010 års avtalsrörelse.En fighter i fackföreningsvärlden och en ivrig aktör i rampljuset. Sture Nordh firar tio år som TCOs ordförande med att inleda kampen inför 2010 års avtalsrörelse.
I ett hemtrevligt, ombonat rum på tredje våningen i TCO huset på Östermalm i Stockholm har Sture Nordh sin hemvist. Det vill säga de få dagar han inte är ute och far. Trots att TCO inte förhandlar är Sture Nordh som ordförande för paraplyorganisationen TCO, med 16 förbund som medlemmar, djupt engagerad i diskussionen inför avtalsrörelsen. Han ser den som en av de tuffaste på länge och är oroad över läget.
– Arbetsgivarna är mer samordnade än någonsin. De har markerat tidigt att det inte finns utrymme för löneökningar och de vill använda krisen till att flytta fram sina positioner. De anser att ökade löner ska man bara ge till dem som jobbar inom företag som går bra och som genererar pengar. Det är krigföring mot branschavtal med krisen som förevändning.
Under hösten gick samtliga TCO-förbund ut med en skrivelse om gemensamma grundprinciper inför avtalsrörelsen. Det är något som aldrig tidigare har hänt i TCOs historia. Det förbunden vill är bland annat att centralt förhandla fram avtal som säkrar en reallöneökning för medlemmarna. Man vill också arbeta för könsneutrala löner.
– Diskrimineringen av kvinnor måste upphöra! Dessutom ska arbetsgivarna inte ge sig på möjligheten att fatta branschavtal, då blir det kris. Arbetsgivarna är mer samlade än tidigare och vill ha kontroll över den svenska förhandlingsmodellen.
Svenskt näringsliv talar om noll-avtal. Konjunkturinstitutet å andra sidan säger att löneökningen bör ligga mellan en och två och en halv procent. Finns det utrymme för löneökningar?
– Jag tycker att det är övermaga att prata om noll-avtal. Om det inte blir en löneökning är det farligt för samhällsekonomin. Den kris vi har är en efterfråganskris, inte en kris på grund av höga löner. Om hushållen får mindre i plånboken blir efterfrågan på varor och tjänster ännu lägre. Köpkraften försvinner eftersom folk blir rädda. Därför är det klokt att höja reallönerna.
Finns det något annat än lön som är viktigt att driva i avtalsrörelsen?
– Det som avgör avtalskraven är medlemmarnas intressen. Allt fler inom TCO-förbunden har korta jobb. Då kan exempelvis omställningsinsatser vara viktiga att driva. Förra avtalsrörelsen gjorde Polisförbundet ett historiskt pensionsavtal, som visar att det går att driva förändringar i centrala frågor.
Etablerande av öppningsklausuler är något som nämns i avtalsrörelsen, vad innebär egentligen det?
– Om det sker kan arbetsgivaren säga upp avtalen och sänka lönerna om de anser att de inte har råd. Arbetsgivarna vill gärna använda krisen till detta för att öka sin makt.
Hur stor är risken för det?
– Vi har ett löneskydd i kollektivavtalen i dag. Det är en fullständig samsyn från samtliga fack att detta löneskydd ska finnas kvar och att införande av öppningsmöjligheter inte får hända.
Många förbund har problem med arbetsgivarna när det gäller arbetstid. Är det en aktuell fråga?
– Det finns en aggressiv ton från arbetsgivarna när det gäller arbetstid. När det är kärva tider vill de få ut maximal arbetstid av arbetstagarna trots att folk går på knäna. Det är en lärdom som borde tagits efter 1990-talets kris, då färre arbetare skulle klara samma jobb.
Tror du att sjukdom på grund av ökad arbetsbelastning kommer att öka?
– Under krisen på 1990-talet såg vi att den arbetsrelaterade ohälsan fullkomligt exploderade. Jag är oroad för att detta kommer hända igen. Nu när Arbetslivsinstitutet är nedlagt finns det ingen som mäter denna ohälsa, så vi får inte fram siffror att luta oss mot. Under 1990-talet kunde vi i alla fall se på siffrorna vart vi var på väg. Nu kommer det bli en ordstrid om det som vi påstår är sant eller inte.
Om du ser tillbaka på avtalsrörelsen för 20 år sedan och jämför med den kommande, hur skiljer det sig åt?
– Då var den grundläggande frågan hur man skulle komma ur den höga inflationen. Även om man fick höga procentsatser i avtalen, så var man inte säker på om det var en reallöneökning eller inte. Om man går ytterligare några år tillbaka handlade det om att de statsanställda skulle få likartade löner som de privatanställda, där det var en ständig löneglidning.
Ö och för 10 år sedan?
– Kvinnolönefrågan var central då precis som den är nu. Och den ekonomiska situationen liknade den som är nu med allvarliga ekonomiska problem.
Hur ser du på fackens roll i framtiden?
– Facken är viktigare än på länge. Polisförbundet ligger bra till som har så många medlemmar, men vi måste alla förnya oss för att attrahera unga, välutbildade människor. Vi får inte ha gubbig attityd och verka se på medlemmarna ovanifrån. Det behövs att vi i handling visar att vi behövs.
Du menar som exempelvis TCOs kampanj om kollektivavtalen?
– Det är en viktig kampanj som visar att kollektivavtalen är värda mellan 70 000 och 80 000 per år för varje individ som har kollektivavtal. Det är beräknat i jämförelse med de verksamheter som inte har kollektivavtal. Varför skulle någon vilja avstå från detta frivilligt? Obegripligt! Men det är vårt ansvar att berätta om fördelarna med att ha avtal.
Varför finns TCO, vilken nytta gör det att ha en organisation som samlar fackförbund?
– TCO är den kraft som driver förbättrade villkor för medelklassen. Vi driver skattefrågan, att höja taket för statlig skatt som nu drabbar medelinkomsttagare. Vi tycker också det är viktigt att höja taket för a-kassan och föräldraförsäkringen. Vi driver på när det gäller arbetsrätt och försöker att påverka viktiga demokratiska beslut. Och vi finns också på den europeiska scenen. Vi ägnar oss inte åt förhandlingsfrågor, det gör bransch och yrkesförbunden. När ramvillkor för arbetet ska påverkas går vi in, då måste vi hålla ihop.
Varför ska Polisförbundet vara med i TCO?
– För att medlemmarna är klassisk medelklass och vi driver deras frågor. Vi driver också på för att polisen ska få en högskoleutbildning för att stärka polisernas status. Alla har nytta av detta, även de som redan är färdigutbildade poliser i dag.
Du har ju varit partipolitiskt engagerad för socialdemokraterna, finns det en motsättning i detta och att du arbetar för en organisation som är politisk men partipolitiskt obunden?
– Jag är en fackföreningsman. Nu är jag inte partipolitiskt aktiv alls, mer än i kyrkofullmäktige, där jag förövrigt valde in mig själv första gången.
– Det är otroligt viktigt att TCO är obunden till partipolitiken och inte sneglar mot vad något politiskt parti tycker. Vi är till för medlemmarna och ska driva de frågor som gynnar dem, utan att snegla åt något annat håll.
Du har arbetat fackligt sedan du var 23 år, från och till. Har du fötterna i myllan trots detta?
– Jag har svårt att bedöma mig själv. Men jag lever ett vanligt liv och möter medlemmar och förbundsföreträdare hela tiden. Det jag vill är att driva frågor och förbättra villkoren för våra medlemmar. Om jag inte har förtroende så går jag direkt. Jag är Sture Nordh, inte TCOs ordförande. Jag är bondpojken från Ragvaldsträsk som har haft turen att få arbeta med frågor som jag brinner för. Jag har mina uppdrag till låns. Men mitt uppdrag är mitt uppdrag, det är inte det som definierar vem jag är.
Nu har du varit ordförande för TCO i 10 år, var det planerat?
– När jag blev statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet så trodde jag att jag hade lämnat facket. Sedan blev jag bjuden på en TCO kongress, när jag åkte hem var jag ordförande för TCO. Det var lite oväntat.
Hur ser du på din egen framtid?
– Vi har nästa kongress i maj 2011. Det innebär att jag måste börja fundera. Allt beror på vad förbunden vill. Jag måste känna att jag har fullt förtroende för att fortsätta. Jag måste också känna lust och glädje till det jag gör, och det känner jag fortfarande varje morgon. Arbetsveckorna går fort när man har kul.
Du är känd för din humor. Hur använder du den i ditt arbete?
– Livet innehåller så många tillfällen som är roliga, i alla fall med lite perspektiv. Det komiska finns nära. Men jag är inte rolig, jag är en tråkig typ, men finner glädje i det som händer. Händelser kan kännas som en fullständig katastrof, men det blir kul i alla fall.
Sture Nordh om Polisförbundet:
”Ni är otroligt duktiga på att åstadkomma resultat för medlemmarna och vara synliga i rättsfrågor. Pensionsavtalet är ett exempel på detta, som är helt exceptionellt. Dessutom har ni ett medlemsantal som är exempellöst i ett fritt land. Det är en stark organisation och jag är stolt över att ni är medlemmar i TCO.”
Sture Nordh om sig själv:
”När jag ser mig själv i spegeln får jag ofta en chock. Jag känner mig inte alls som den där grå gubben som jag ser där. Har en annan självbild. Men jag är lätt till sinnes och har självdistans.”
Sture Nordh om att bli stylad:
”Jag har blivit stylad två gånger under karriären. Men det biter inte på mig. Antingen är jag bara hopplös eller så är jag för envis för att det ska funka.”
Faktaruta:
Ålder: född 1952 i bondbyn Ragvaldsträsk utanför Skellefteå
Familj: Gudrun som han har varit gift med sedan 1977 samt barnen Helena och Henrik
Bor: Hyresrätt på Gärdet i Stockholm
Bakgrund: Blev SKTFs ordförande när han bara var 30 år gammal 1983, socialdemokratisk statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet, TCOs ordförande sedan 1999.
Utbildning: Förvaltningssocionom
Intressen: Skönlitteratur, skidor, landstället i Roslagen, teater och går i kyrkan.
Läste sist: PO Enquists ”Ett annat liv” En memoarbok. PO är uppvuxen i grannbyn.
Lyssnar på: Klassiskt, men jag växte ju upp med musiken på 60- och 70-talet och älskar Queen, Beatles och andra ikoner från den tiden.
Syskon, vilken plats i syskonskaran: Jag är lillebror och en typisk sådan. Har två äldre bröder.
Dold talang: Är bra på att laga mat och sjunger gärna
Gillar: Jag är imponerad av allt oegennyttigt arbete som alla fackligt förtroendevalda lägger ner ideellt. Det syns inte men spelar en stor roll. Facket bärs av de ideella krafterna, fantastiskt.
Ogillar: När man förvränger sanningen med ord. Är man arbetslös så är man ”arbetslös” inte ”tillgänglig för arbete” . Nya ord och begrepp försöker få det att låta positivt när det inte är det. Det är en falskhet som jag har svårt för!
Fakta TCO:
TCO är en centralorganisation för 16 fackförbund som tillsammans har cirka 1,2 miljoner medlemmar. TCO-förbundens medlemmar arbetar till exempel som ingenjörer, lärare, poliser, ekonomer, sjuksköterskor och inom kommuner, statliga myndigheter, banker och försäkringsbolag. Över 60 procent är kvinnor och cirka hälften av medlemmarna är anställda i den privata sektorn och hälften i den offentliga sektorn.
Källa: TCO
