Annons

Annons

Med hjärta för blivande poliser

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Betty Rohdin är utbildare ända in i själen. I hela sitt yrkesverksamma liv har hon jobbat som lärare på olika nivåer. Och sedan åtta år har de blivande poliserna en särskild plats i hennes hjärta.Betty Rohdin är utbildare ända in i själen. I hela sitt yrkesverksamma liv har hon jobbat som lärare på olika nivåer. Och sedan åtta år har de blivande poliserna en särskild plats i hennes hjärta.

Det var aldrig meningen att Betty Rohdin skulle bli chef för en av de tre polisutbildningarna i Sverige. När hon fick frågan om hon kunde tänka sig att leda polisutbildningen i Växjö, var det tänkt som en tillfällig lösning under ett halvår. Nu har hon varit prefekt i åtta år.

– Att jag fick jobbet kan ju tyckas lite märkligt, eftersom jag är helt utan polisanknytning. Men jag hade varit med och skrivit vår ansökan om att få en av polisutbildningarna hit till Växjö, och dessutom varit chef för samhällsvetenskapliga institutionen här, berättar Betty Rohdin.

Så märkligt att hon fick jobbet var det nog ändå inte, tänker jag när jag möter Betty Rohdin i hennes (för dagen?) ganska röriga arbetsrum i en av de nyaste delarna av universitetet. Det är ju inte ett polisjobb det handlar om, utan ett utbildningsjobb. Och utbildning är något hon sysslat med i hela sitt yrkesverksamma liv. Att utbilda poliser skiljer sig naturligtvis från att vara mellanstadielärare, men i grunden handlar det om en vilja att förmedla kunskap. Inte nödvändigtvis personligen, utan också via andra kompetenta människor, som lärarna på utbildningen.

– Jag begriper att jag inte begriper allt. Och jag skulle aldrig diskutera det jag inte kan, som själva polisarbetet. Det har jag varit öppen med hela tiden. Samtidigt har jag blivit oerhört väl bemött och tagen på allvar för det jag kan, säger Betty Rohdin.

Hon nämner till exempel den statliga utredningen om den framtida polisutbildningen, som Säpochefen Anders Danielsson höll i. Där var hon med på ett hörn, precis som i många andra diskussioner om polisutbildningen de senaste åren. Just nu har det dock varit ganska tyst på det området ett tag, och den utlovade regeringspropositionen om en ny polisutbildning tycks dröja.

– Jag tror inte att polisutbildningen är någon stor fråga för regeringen. Det viktigaste har varit att uppnå målet med 20 tusen poliser och att ha en utbildning som håller hög kvalité – och det har vi redan.

En annan anledning till att regeringen inte kommer med något besked om hur framtidens polisutbildning ska se ut, kan vara en ovilja att släppa kontrollen, tror Betty Rohdin. Idag är det Rikspolisstyrelsen som ”äger” utbildningen, vilket inte är möjligt om den får högskolestatus. Men oron för att man då skulle få en polisutbildning som man inte har inflytande över är obefogad, menar hon. I universitetsvärlden är utbildarna vana att arbeta med studenternas framtida arbetsgivare, utan att för den sakens skull vara bundna till dem.

Att beslutet om polisutbildningen dröjer betyder förstås inte att det inte händer något på området. Och oavsett vad som händer behöver de blivande studenterna fördjupad kunskap.

– Vi förbereder oss inför att vi blir en högskoleutbildning. Eller högskoleanknuten, vilket vi redan är. Vi sitter ju inte här och väntar, utan vi utvecklar utbildningen hela tiden.

 Samtidigt som Betty Rohdin pratar om utveckling knackar det på dörren och en av polislärarna vill ha några ord med chefen. Nedskärningarna under 2010 får stora konsekvenser, i alla fall på kort sikt. Det går inte att ha kvar alla lärare som är inlånade från polismyndigheterna när antalet elever som antas minskar till 80 under vårterminen och noll till hösten. Det kan jämföras med de senaste terminernas rekordsiffror på över 200 studenter per termin. För att hålla fortsatt hög kvalité på utbildningen krävs det volym, förklarar Betty Rohdin och suckar lite över att man nu får en överkapacitet i lokaler, vilket bidrar till ”en viss påfrestning” i relationen till universitetet.

Polisstudenterna är annars väl integrerade på universitetet i Växjö. Det som för några år sedan var en liten högskola med ett fåtal byggnader i rödbrunt tegel har förvandlats till ett växande universitet i stål, glas och trä. Runt om i området Teleborg vid Växjösjöns strand har nya studentbostäder ploppat upp bredvid de gamla loftgångshusen med studentkorridorer. Bland blivande ingenjörer, sjuksköterskor och psykologer sticker visserligen polisuniformerna ut lite grann, men är ändå ett naturligt inslag i miljön.

När Betty Rohdin rör sig bland studenter och lärare märks det att hon inte bara brukar sitta inne på sitt prefektrum på andra våningen i M-huset. Ungefär en tredjedel av arbetstiden undervisar hon, både på grundutbildningen och på vidareutbildningen i ledarskap för poliser. Hon blir ofta stoppad av studenter och lärare, som vill hinna prata lite.

– Jag försöker hålla kvar undervisningen så mycket jag kan. Det ger en relation till studenterna och det är viktigt för mig.

Och då är vi tillbaka där vi började. Vid att Betty Rohdin brinner för utbildning. Och numera särskilt för polisutbildningen. Vilket också har fört henne utomlands, till olika biståndsprojekt för att bygga upp polisutbildningen i länder som behöver stöd. Till exempel Sydafrika, Montenegro och numera också Rwanda. Det sistnämnda skvallrar något som ser ut som flyttkartonger på hennes rum om. Det visar sig att det är kartong och stora blädderblockspapper som ska med vid nästa besök på polisskolan i Rwanda.

– Sedan glömmer vi dem där, så kan de använda dem i undervisningen.

Att polisutbildning är viktigt, oavsett var i världen det handlar om, är Betty Rohdin övertygad om.

– Det är ett av världens viktigaste yrken. Hur polisen fungerar är oerhört viktigt i en demokrati. Därför känner jag ett stort engagemang för utbildningen, som jag delar med både lärare och studenter här. Jag vill vara med i den utveckling som sker.

Betty Rohdin, 58 år

Jobb: Prefekt och lärare vid polisutbildningen på Växjö universitet.

Utbildning: Fil kand i pedagogik.

Karriär i urval: Mellanstadielärare och speciallärare i Ljungby, undervisat på Lärarhögskolan i Växjö, utbildat informatörer i informationsteknik och kommunikation. Prefekt vid samhällsvetenskapliga institutionen på Växjö universitet.

Familj: Särbo, två vuxna barn, barnbarnet Isac 3 år.

Bor: Hus i Växjö. Nybliven ägare till lägenhet i ett 1800-talshus i södra Spanien.

Intressen: Läsa, se på film, idrott (titta på, inte utöva).

Dold talang: Lagar god mat (är krögardotter). Gärna vilt, särskilt älg, och olika sallader.

Gillar: Klokhet. Människor som tar sig tid att reflektera och som ser många olika perspektiv.

Ogillar: Intolerans. I alla aspekter, har mycket svårt för intoleranta människor.

Stark sida: Engagerad.

Svag sida: Kan köra över människor ibland, för snabb till beslut.

Gör om tio år:
Är pensionär och sitter på takterrassen i Spanien tillsammans med man, barn och barnbarn.

Om polisutbildningen om tio år:
– Då är det en högskoleutbildning på minst tre år med många praktiska moment. Det finns också en möjlighet till vidare studier, i form av mastersprogram och doktorandutbildning för poliser. Det är jag övertygad om. Samhället blir inte mindre komplicerat och det blir definitivt inte mindre komplicerat att vara polis!

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser