En tungviktare inom svensk polisforskning är tillbaka där han började. Professor Johannes Knutsson startade karriären med att utvärdera kåren, nu ska han göra det igen. Samtidigt fortsätter han sitt arbete vid Polishögskolan i Oslo.En tungviktare inom svensk polisforskning är tillbaka där han började. Professor Johannes Knutsson startade karriären med att utvärdera kåren, nu ska han göra det igen. Samtidigt fortsätter han sitt arbete vid Polishögskolan i Oslo.
Johannes Knutsson sonderar terrängen. Nyligen fick han i uppdrag att bistå RPS som ska förbättra sin förmåga att utvärdera den svenska polisens verksamhet. Nu letar han efter personer som är lämpliga för sådana uppgifter. Samtidigt är han åter vid startpunkten, eller snarare vid punkten där en cirkel sluts. 1976 påbörjade han sin bana med att tacka ja till ett liknande uppdrag – då gällde det granskning av polisens förebyggande arbete.
– En gång fanns det en livaktig forskning vid Polishögskolan, men den lades ner. Mitt mål är att få Sverige med på banan igen, säger Johannes Knutsson.
Hans polisintresse kan spåras till en händelse i en annan tid. Det är 1950-tal och sexårige Johannes bor i Sundbyberg med sin mamma och pappa. I princip alla barn vill bygga kojor. Men den blivande professorn vill bygga grottor – en önskan som mycket väl kunde ha resulterat i att en framgångsrik forskarbana fått ett abrupt slut medan den bara var ett frö i en nyfiken pojkes huvud.
Johannes Knutsson stal dynamit, för att bli klar snabbare med sin grotta, och polisen knackade på. Modern var samlad och lille Johannes ängslig. Han gick runt i sitt rum, tog adjö av sina leksaker och funderade på hur föräldrarna skulle klara sig utan honom. Han förberedde sig inför en framtid på uppfostringsanstalt.
– Naturligtvis blev det inte så. Men mötet med poliserna dröjde kvar, kanske var det då det föddes ett intresse som så småningom utvecklades till ett yrke.
Men möjligheten att själv ingå i kåren uteslöt han tidigt.
– Mitt tämligen starka temperament gör att jag inte bör vara polis, så enkelt är det.
Själv kallar sig Knutsson rebell. Han nämner flera tillfällen då denna egenskap och ett allmänt hett lynne lett honom i nya riktningar, fått honom att bita ihop och jobba hårdare eller ta strid. Akademiska bataljer utkämpas inte sällan med blanka vapen. Det är svårt att hitta en kriminolog eller polisforskare som inte kan berätta egna historier om rygghugg, eller själva är vandrande påminnelser om hur ständig stridsberedskap med tiden formar en person.
Johannes Knutsson började sin bana med att ge och ta kritik. Han trivdes inte i 1970-talets universitetsmiljö och dömde ut den som flummig. Johannes Knutsson behövde dock inte stångas med kollegorna någon längre tid. 1976 fick han en förfrågan från polisen. Ville han möjligen utvärdera det brottsförebyggande arbetet? Erbjudandet gav inga popularitetspoäng på universitetet. Tidens syn på forskare som samarbetade med polisen var inte nådig.
– Men jag blev glad och sa ja, det klokaste jag gjort.
Johannes Knutsson nämner att han har förståelse för att det bland åtskilliga poliser fanns – och finns – en misstänksamhet mot universitetsfolk. Han tycker att han har sett alldeles för många akademiker med nedlåtande hållning gentemot poliser.
– Men under hela min karriär har jag bemötts mycket generöst av poliserna, det vill jag understryka. Jag har fått all upptänklig hjälp.
Det praktiska polisarbetet intresserade Knutsson och han fick kontakt med den nu bortgångne statistikern Jan Ahlberg. Tillsammans strävade de efter att finna nya frågeställningar och definitioner. I dag anser Knutsson att mycket av de vunna kunskaperna har gått förlorade genom att inte användas. Han talar om svåra brister i det institutionella minnet och utesluter inte att många politiska utspel skulle ha sett annorlunda ut om forskningen utgjort en grund för dem.
– Folk yrar om att exempelvis fler stölder skulle klaras upp om vi hade större polisiära resurser.
– Sanningen är att det knappast hjälper. Lösta brott har ofta det gemensamt att all information finns redan vid anmälningstillfället.
Johannes Knutsson påpekar att det som bör oroa är när rätt information finns i ett tidigt skede men brotten ändå förblir olösta.
– Eventuellt är vi där nu och det är i så fall illavarslande.
Men när han ser tillbaka är det förbättringarna han lyfter fram. Märklig kriminalitet av engångskaraktär, det morbida eller spektakulära som ofta väcker allmänhetens och inte minst journalisternas intresse lockar inte Johannes Knutsson. Vardagsbrotten och det praktiska polisarbetet är det han riktat sin forskning mot. Han uppskattar statistik och siffror, men säger sig samtidigt känna sina begränsningar – det var Jan Ahlberg som stod för räknandet. Den särskilda polistaktiken (SPT-konceptet) nämner han gärna. Knutsson var ordförande i en referensgrupp som medverkade då konceptet sjösattes. Han är ofta på plats vid stora demonstrationer i Sverige för att observera och fastslår utan tvekan att svensk polis är bland de världsledande i sådana situationer.
– Vi har kommit långt då det gäller att hantera folkmassor. För mig är SPT-konceptet resultatet av att forskning och praktik kombinerats på ett smått unikt sätt.
Johannes Knutsson jämför gärna med situationen i andra länder. Sedan 1993 arbetar han som professor vid Polishögskolan i Oslo, den första tiden där präglades av konflikter och Knutsson valde att knyta internationella kontakter.
– De norska kollegorna accepterade inte mitt forskningsperspektiv. När jag inte ändrade mig försökte de köra ut mig. Mitt svar var att höja produktionstakten och samarbeta med forskare i USA och Storbritannien. Det är där nytänkandet finns.
Fakta
Namn: Johannes Knutsson
Ålder: 63 år
Jobb: Professor i polisforskning
Utbildning: Filosofie doktor
Karriär i urval: Lärare och forskare vid Stockholms Universitet, forskare vid Brottsförebyggande rådet, forskare vid Polishögskolan, professor vid Polishögskolan i Oslo
Familj: Mest singel
Bor: Stockholm, Oslo, Ugglarp
Intressen: Konst, musik, litteratur samt fotografi
Läser: Just nu en bok om Churchills och Hitlers ledarstilar
Dold talang: Måla och teckna
Gillar: God mat och goda viner i trevligt sällskap
Ogillar: Bigotteri
Stark sida: Ihärdig
Svag sida: Kan vara intolerant mot oliktyckande
Polisyrket om tio år: Förhoppningsvis bedrivet med klara analytiska förtecken av välmotiverade poliser
