Fallet Quick innebär press på Sundsvallspolisen. 1 000-tals dokumentsidor måste sekretessprövas och enskilda poliser mår dåligt efter att ha granskats av media.Fallet Quick innebär press på Sundsvallspolisen. 1 000-tals dokumentsidor måste sekretessprövas och enskilda poliser mår dåligt efter att ha granskats av media.
Journalisten Hannes Råstams senaste utspel i fallet med den morddömde Thomas Quick – som numera återtagit sitt tidigare namn Sture Bergwall – påverkar vardagen i polishuset i Sundsvall.
– Trycket från massmedia är mycket stort. Som arkiveringsmyndighet för en del av handlingarna som rör fallet är det vi som måste göra sekretessprövningarna och det är enormt tidskrävande, säger Åsa Lindahl, jurist på polisens rättsenhet.
Det är utredningarna om Johan Asplunds och Olle Högboms försvinnanden i början av 1980-talet som berör Sundsvall. Quick fälldes för mord på Johan Asplund och har varit misstänkt för att ha haft med Högboms försvinnande att göra.
– Det rör sig om utredningar på vardera flera tusen sidor och för oss är det mycket arbete med att gå igenom allt när journalisterna vill ha ut uppgifter, säger Åsa Lindahl och tillägger:
– Men offentlighetsprincipen är fundamental för en demokrati och givetvis gör vi vårt absolut bästa för att vara snabba och korrekta.
Vem som helst kan inte sättas på jobbet. Personen i fråga måste ha juridiska kunskaper och dessutom vara insatt i det aktuella fallet. Därför utförs arbetet av polisintendenter eller jurister på polisens rättsenhet. Detta resulterar i sin tur i att annan verksamhet läggs på is, att få ut offentliga handlingar är en grundlagsskyddad rättighet som prioriteras.
– Nu beskylls vi för att ha gömt tretton pärmar och det känns naturligtvis inte bra. I senaste vändan sysselsattes tre anställda på heltid i 14 dagar med att ta fram handlingar till journalister, säger poliskommissarie Börje Öhman.
Det är hanteringen av den så kallade ”slasken” som varit i fokus sedan Hannes Råstam gick ut med uppgifter om att polisen inte lämnade ut dokument. Slasken är den del av åklagarens material som inte används i samband med en rättegång.
Börje Öhman nämner den polis från Sundsvall som under lång tid varit utlånad till rikskriminalpolisen för att arbeta med fallet Quick. Nu är han tillbaka i Sundsvall som utredare.
– Han har orättvist och totalt utan nyans fått ta mycket kritik i det här ärendet. En sådan typ av kritik som ingen kan ta emot utan att påverkas. Utredaren gör ju som bekant ett jobb på uppdrag av åklagaren.
Enligt Börje Öhman är det snarare Quicks försvarare som bör granskas.
– När det sedan gäller bevisföringen måste man ställa sig frågan hur försvarsadvokaterna agerat. Jag hör ingen som ställer den frågan, säger Börje Öhman.
Text: Ossian Grahn
