Polismyndigheten i Västmanland vill ha bättre koll på personalen och göra mer effektiva uppföljningar. Därför använder man två egenhändigt framtagna dataprogram. Men Polisförbundet är kritiskt och efterlyser en kvalitetssäkring.Polismyndigheten i Västmanland vill ha bättre koll på personalen och göra mer effektiva uppföljningar. Därför använder man två egenhändigt framtagna dataprogram. Men Polisförbundet är kritiskt och efterlyser en kvalitetssäkring.
– Många upplever en stress och känner obehag. Vi förstår att det kan vara viktigt med uppföljning, men det finns en oro bland de anställda. Och från fackets sida ifrågasätter vi nyttan – vi tycker att man gömmer sig bakom siffror istället för att ha en aktiv arbetsledning, säger Roy Cederbäck, ordförande för Polisförbundet i Västmanland.
Det handlar om två olika system som är utvecklade av medarbetare inom myndigheten. Det ena (som Polistidningen skrivit om tidigare) är ett register som har varit i bruk i Sala sedan 2008 och precis har börjat användas även av länskriminalen. Det bygger på information från det befintliga ärendesystemet DurTvå och personalsystemet Palazzo.
– Det är ett redskap för uppföljning, både på individnivå och för hela länskrim. Den som är sektionschef kan se uppgifter per individ medan länskrimchefen kan se resultat för de olika sektionerna, förklarar Stefan Johansson som är sektionschef hos polisen i Sala och den som utvecklat systemet.
Det andra systemet används sedan i februari av närpolisen i den del av myndigheten som kallas Västra Mälardalen. Där ska personalen efter varje arbetspass ange hur mycket tid som har gått åt till olika arbetsuppgifter.
Tanken med båda systemen är att det ska gå lättare att planera arbetet på grupp- och sektionsnivå. Men det handlar också om att följa upp hur individerna presterar. I förlängningen kommer systemen även att kunna användas vid lönesättning, förklarar Lars Hallberg, länspolismästare.
– Ja, tanken är att det här ska kunna utgöra parametrar i det också. Men det handlar om hur individen presterar i förhållande till sin egen förmåga. Man ska också få en indikation på hur det fungerar i olika närpolisområden så att vi kan lära av varandra.
Men från fackligt håll är man kritiskt och har ställt ett antal frågor till myndighetsledningen angående systemen. Bland annat vill man veta hur länge uppgifterna sparas och vilka som har tillgång till uppgifterna.
– Myndigheten har inte samverkat med oss i det här och inte svarat på våra frågor. Vi hoppas att man nu tar tag i det här och rensar i floran av hemmagjorda program, så att de uppföljningsprogram som används är kvalitetssäkrade. Det är viktigt att det blir bra och är lika över hela landet, säger Roy Cederbäck.
RPS ogillar lokala lösningar
Många polismyndigheter har egna datasystem för att följa upp verksamheten. Men det gillas inte av Rikspolisstyrelsen.
Kraven på att polisen ska bli bättre på att följa upp och redovisa verksamheten hörs allt oftare. Ett exempel på det är att regeringen har gett RPS i uppdrag att förbättra styrning och kontroll för att effektivisera verksamheten. Ett annat exempel är att de flesta polismyndigheter, precis som Västmanland, använder sig av egna program för att följa upp verksamheten och medarbetarna.
– Det finns minst 700 lokala system ute i polismyndigheterna, de flesta av dem är någon form av dubbletter av varandra, säger Lena Tysk, biträdande avdelningschef på Polisavdelningen på RPS.
På RPS känner man inte till just systemen i Västmanland, trots att alla myndigheter egentligen måste ha klartecken därifrån innan de får driftsätta egna IT-system. Men man ser helst att myndigheterna inte skapar egna lösningar, utan inväntar de nationella system som är på gång.
– Jag har viss förståelse för att myndigheterna tycker att de har ett behov av it-stöd som vi inte har någon nationell lösning på ännu. Men vi vill ogärna att man gör lokala lösningar, för vi har inte råd att förvalta alla, säger Lena Tysk.
