Den första krigsbrottsrättegången i Sverige är snart ett faktum. Till hösten åtalas en person som misstänks för grovt folkrättsbrott i före detta Jugoslavien.Den första krigsbrottsrättegången i Sverige är snart ett faktum. Till hösten åtalas en person som misstänks för grovt folkrättsbrott i före detta Jugoslavien.

Det är Rikskriminalpolisens Folkrätts- och krigsbrottskommission som samlat bevis mot den person som blir först att ställas inför rätta i Sverige för krigsbrott. Tomas Ackheim är chef för gruppen som har varit verksam i drygt två år. Han utgår från att domarna kommer att överklagas och ser spänt fram emot vägledande praxis. Hittills saknas det, eftersom ingen liknande rättegång har genomförts i Sverige.

– Det är en mycket frustrerande situation. Som det är nu vet vi inte säkert vilka fall det är lönt att driva, säger han.

Det är bland annat lagstiftning och preskriptionstider som ställer till problem för polisen och de fyra åklagare som är speciellt utsedda att arbeta med denna typ av brottslighet. Folkrättsbrott av normalgraden preskriberas efter 15 år medan grovt brott hittills har haft en preskriptionstid på 25 år (preskriptionstiden försvinner efter den 1 juli 2010). Många av de brott som begicks i samband med inbördeskriget i före detta Jugoslavien är numera preskriberade – om de inte bedöms vara grova. Dilemmat är att ingen vet var gränsen går och utredningskostnaderna är enorma.

– En utredning av det här slaget sänker utan vidare budgeten för en hel polismyndighet. Därför är det så viktigt att satsa rätt, säger Tomas Ackheim.

Ofta måste poliserna undersöka brotts- och före detta krigsskådeplatser långt hemifrån i länder som Bosnien, Rwanda och Sierra Leone. Sedan 2008 då kommissionen startade sitt arbete har Tomas Ackheim och hans medarbetare handlagt ett 80-tal fall och fortfarande har ingen förövare fällts.

– Det blir enormt mycket resande, men vi drivs av en ambition som gör det värt ansträngningen. Det handlar om att låta offren få en röst, om att ge upprättelse. Jag anser att vi har en skyldighet att inte glömma, men även en skyldighet att förebygga.

Det finns flera orsaker till att brotten är mycket svåra att lösa.

– Våra utredningar handlar ofta om brott begångna för många år sedan och det innebär att de som vill berätta har svårt att minnas vad som hänt.

Målsägare och vittnen, eller andra uppgiftslämnare som sitter inne med viktig information, är spridda som flyktingar i ett stort antal länder. Detta innebär i sin tur att stora resurser måste läggas på att identifiera, lokalisera och kontakta alla berörda, vilket resulterar i att utredarna måste resa extremt mycket. Dessutom ställs de ofta inför utmaningar vad gäller språk, kultur, religion, sedvänjor och etniska frågeställningar.

– Vi har sällan tillgång till teknisk bevisning, ofta saknas kropparna efter dödade personer. Detta innebär att bevisbördan läggs ännu tyngre på vittnesmålen.

Ytterligare en dimension i arbetet är de psykiska och fysiska problem som många offer kämpar med. De bästa vittnena är inte sällan de som fått utstå värst övergrepp, men de har också ofta svårast att berätta. I många fall har de aldrig nämnt för någon, inte ens de närmaste familjemedlemmarna, vad de varit utsatta för.

Det är inte heller en ovanlig situation att offer och gärningsmän lever sida vid sida utan att något händer. Enligt Tomas Ackheims erfarenhet är många krigsförbrytare inte speciellt rädda för att rättvisan ska hinna ikapp dem. Tiden går och för varje år blir de allt säkrare på att de inte kommer att ställas inför rätta.

– Ibland har de lagt sig till med egendom som inte tillhör dem, när de märker att inget händer andas de ut.

Inte sällan är det också en stor skillnad mellan ord och handling. Många krigsdrabbade länder som är under återuppbyggnad åtar sig att utreda krigsbrott. Men resurserna och viljan saknas. Dessutom hamnar de svenska poliserna ofta i politiska spänningsfält som försvårar utredningsarbetet.

– Vi måste i princip starta med att medla. Allt vad vi gör ifrågasätts av olika parter. Det är alltid någon som känner sig orättvist behandlad och tycker att vi går fiendens ärenden.

Första rättegången efter sommaren

Till hösten inleds rättegången mot den misstänkta mannen. Enligt åtalet var han vakt i ett fångläger för civila serber.

I oktober ställs en 43-årig man inför rätta, misstänkt för grovt folkrättsbrott alternativt mord. Han greps i Sollefteå, där han arbetade som vaktmästare, i början av året. Enligt åtalet var han vakt i ett fångläger där civila serber hölls fångna under brutala levnadsförhållanden.

De misshandlades och dödades under sommaren 1992. Styrkan som han tillhörde (HOS) var lierad med kroatisk militär.

Jackie Arklöv är ytterligare en person som åtalats i Sverige – och fällts – för krigsbrott. Men han var redan dömd till livstids fängelse för polismorden i Malexander.

– Det var ett väldigt speciellt fall och går inte riktigt att jämföra med de som nu är aktuella, säger Tomas Ackheim.

Fakta

– Folkrätts- och krigsbrottskommissionen blev operativ den 1 mars 2008.

– Sammanlagt 10 poliser varav 7 utredare med långvarig erfarenhet av grova brott ingår.

– Dessutom ingår analytiker och administrativ personal.

– Kommissionen amarbetar med 4 stycken specialutbildade åklagare.

– Migrationsverket har skyldighet att anmäla till polisen om de misstänker att en person har begått folkrättsbrott.