”Mannen hade ritat en bild när han satt i häktet där jag och en kollega låg ihjälskjutna och namngivna”
Polismannen ”Johan””Mannen hade ritat en bild när han satt i häktet där jag och en kollega låg ihjälskjutna och namngivna”
Polismannen ”Johan”
Varje dag går poliser till jobbet och riskerar att bli hotade eller utsatta för våld. Problemet växer och medvetenheten ökar. Men hur väl klarar polisen att skydda sina egna när de hotas?
Ungefär fyra av tio poliser har under det senaste året blivit hotade eller utsatta för våld på jobbet. Och det handlar om ett problem som växer. Det visar undersökningar från både arbetsgivare och fack.
Samtidigt som problemet växer ökar även medvetenheten. Chefer som går polisens ledarskapsutbildningar får lära sig hur de ska hantera riskerna. Och i de flesta polismyndigheter finns det handlingsplaner för hur man ska göra om någon utsätts för hot eller våld.
– Generellt tycker jag att det funkar ganska bra numera, säger Hans Olsson, ombudsman på Polisförbundet. Delvis beror det på satsningen på grov organiserad brottslighet. Det har satt ljus på frågan och polisen har varit tvungen att visa andra myndigheter att man kan hantera det här.
Arbetet mot hot och våld ska ingå som en del i det systematiska arbetsmiljöarbetet. I och med det blir det naturligt att skapa rutiner, förklarar Claes-Erik Claesson som är arbetsmiljöstrateg vid Rikspolisstyrelsen. Men ännu hanterar inte polismyndigheterna frågan på ett enhetligt sätt.
– Man kan förstås aldrig vara helt nöjd så länge det förekommer hot mot de anställda! Omvärlden blir allt tuffare, men i dag har vi en större medvetenhet om riskerna och arbetet förbättras kontinuerligt. Bland annat genomförs nu bättre riskbedömningar, exempelvis på det sätt som gjordes inför GOB-satsningen.
Anna Nellberg är nationellt huvudskyddsombud och sitter i Polisförbundets styrelse. Hon håller med om att polisen som arbetsgivare har blivit bättre på att hantera våld och hot mot de anställda. Men hon tycker att många poliser brister när det gäller det egna säkerhetstänkandet.
– Vi tänker inte på att vi kan utsättas för hot eller våld. Det kan gälla så enkla saker som att man skriver på Facebook när arbetspasset började i morse, eller att man alltid parkerar bilen precis utanför polishuset. Sådant kan vara potentiella risker.
De riktigt allvarliga hoten innebär ytterligare svårigheter, framförallt för de drabbade. I vissa fall tvingas poliser och deras familjer att flytta eller leva lång tid under bevakning. I andra fall räcker det med andra åtgärder. Men Anna Nellberg menar att det varierar mycket i kvalité när det gäller hur myndigheterna hanterar de allvarliga fallen.
– Det finns ju skräckexempel där man helt enkelt har låtit medarbetaren ta med sig vapnet hem och sagt »vi tar ett par varv extra förbi ditt hus i natt«. Det finns stora risker för misstag om man gör så. Sedan får vi inte glömma att poliser också är brottsoffer i de här fallen och borde verkligen få ett fullständigt stöd.
*NMI= Nöjd Medarbetar Index. Undersökningen har genomförts av Statistiska centralbyrån på uppdrag av svensk polis regelbundet sedan 2005.
Hotade poliser
48 procent av poliserna uppgav i NMI-undersökningen* för 2010 att de har utsatts för hot om våld vid minst ett arbetspass under det senaste året. För fem år sedan var motsvarande siffra 44 procent.
I Polisförbundets undersökning om hot och våld mot poliser från 2010 uppgav 37 procent att de hade utsatts för hot under minst ett arbetspass det senaste året. Bland ordnings- och utryckningspoliser är motsvarande siffra 68 procent.
Andelen poliser som verkligen utsätts för våld är något lägre än de som hotas – enligt NMI-undersökningen hade 37 procent utsatts för våld vid minst ett tillfälle det senaste året. 2007 var siffran 32 procent.
I Polisförbundets undersökning för 2010 var motsvarande siffra 30 procent.
Arbetet för att stötta hotade eller våldsutsatta poliser bedrivs dels av polismyndigheterna och dels av RPS. På RPS ligger ansvaret på olika avdelningar. Verksamhetsskyddsenheten har tagit fram policy och handlingsplan för det förebyggande arbetet, HR-avdelningen genomför exempelvis riskanalyser i samband med lansering av nya satsningar och på polisavdelningen har man tagit fram nationella riktlinjer för det lokala personsäkerhetsarbetet.
Johan lever under dödshot
”Jag har blivit hotad till livet av en man som jag var med och grep för vårdslöshet i trafik sommaren 2008. Han hatar allt vad poliser heter. Både på grund av gripandet och efter att han dömts för en trafikolycka, där han själv blev allvarligt skadad.
Att jag hade blivit utsatt för hot fick jag veta av en slump, men när jag inte hörde något från mina chefer så tog jag det inte på allvar. En tid senare berättade en kollega att mannen hade skickat flera sms till krimchefen på orten med hot mot mig och några kollegor.
När vi kom tillbaka till stationen bar alla inne på krim vapen, vilket inte brukar förekomma. Det visade sig att mannen hade varit där och bråkat. Eftersom jag var en av dem som det uttalats tydligast hot mot, bad jag att få ha vapen med mig hem. Det gick bra, men redan nästa dag fick jag höra att vi inte ska skydda oss själva och att det räckte med pepparspray och radio.
Dagen innan julafton skulle jag vittna mot mannen. När jag kom dit fick jag höra av en av de andra hotade kollegorna att mannen hade ritat en bild när han satt i häktet där jag och en kollega låg ihjälskjutna och namngivna.
Gärningsmannen fick genomgå en rättspsykiatrisk undersökning. Rättsläkaren skrev ett utlåtande och ett särskilt brev till myndigheten, för att verkligen påpeka vilket enormt polishat mannen när. Läkaren bedömde honom som en femma i hot- och riskbedömningen. Det var alltså inte fråga OM utan NÄR han skulle göra något.
Han blev dömd och i fängelset skickade han hotfulla brev och vykort till några kollegor. Han fick också utbrott där han skrek om allt han skulle göra mot mig och min kollega, vi skulle huggas, skjutas och han skulle hälla syra på oss.
I samband med detta tog verksamhetsskyddschefen kontakt med oss och berättade om de nya hoten. Hon gjorde sitt bästa för att stötta oss. Vi vet ju att det är hon som ska ha kontakten, men vi hade mått bättre om våra chefer också hade visat att de brydde sig.
Verksamhetsskyddschefen bad också gärningsmannaprofilgruppen att göra en bedömning av mannen. De ansåg också att han var en femma i risk. Deras åsikt var att det enda man egentligen kan göra är att flytta och få skyddad identitet. Men jag har barn och min kollega har gård. Det är ju inte bara att flytta. Det är ju inte vi som har gjort något fel.
Det blev en utredning om de nya hoten och när han muckade greps han direkt. Han blev dömd igen. Under denna fängelsevistelse uttalade han också hot, men han var mindre specifik med namn. Detta medförde att han blev friad i en tredje rättegång. Nu är han fri.
Innan den sista rättegången gick vi som blivit hotade samman och skrev ett brev till ledningen. Vi pekade på bristerna och kom med förslag till hur man ska agera när kollegor hotas. Vi erbjöd oss också att ingå i en arbetsgrupp för att ta fram en krisplan. Jag hade ett bra möte med vår länspolismästare i samband med detta. Först då, ett och ett halvt år efter att hoten hade startat, började det hända saker. Turlagen informerades om hoten, vi fick hemlarm, skyddade personuppgifter och annan hjälp.
När mannen släpptes från fängelset var det jättejobbigt den första tiden. Jag fick klartecken att ha mitt tjänstevapen hemma till en början, och pepparsprayen. Men facket satte sig emot och sa att det inte är meningen att vi ska behöva skydda oss själva. Visst kan det vara så, men hotbilden är så allvarlig att det borde motivera att jag bär vapen. Det går ju i andra myndigheter.
Nu efter senaste rättegången är det några chefer som har hört av sig till mig. Även om jag uppskattar det önskar jag att det stödet hade kommit mycket tidigare.
Hotet finns kvar, även om mannen har uttalat att han inte gör något nu den första tiden. I andra myndigheter har man en
offensiv taktik för att visa att hela myndigheten står bakom dem som hotas. Här är det defensivt. Han punktmarkeras inte, utan får göra lite som han vill – för att han inte ska bli ännu mera arg.”
Fotnot: Johan heter egentligen något annat.
Johans önskelista
- Den som blir hotad ska omgående få reda på det.
- En chef bör ta kontakt och höra hur det är.
- Den hotade bör få erbjudande om någon form av stöd.
- Man ska inte själv behöva driva på för att få stöd och hjälp.
- Är man på en rättegång och är utsatt för hot borde en chef vara där för att stötta och visa att det är hela myndigheten som är utsatt ? inte bara den enskilda polismannen.
- Det måste finnas en åtgärdsplan för hot i varje myndighet.
