ANNONS;

ANNONS:

 
 


Så här ser Polistidningen nummer 5 ut. Den delas ut runt den 18 oktober till dig som är medlem eller prenumerant.
Om du inte fått tidningen, trots att du är medlem, kontakta Polisförbundets medlemsservice: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Läs mer om Polistidningen här.

 
 

Ordförandeord

Vi måste skydda den som skyddar! 

Lena Nitz, ordförande

 
 

 
 

Arkiv

Kaptenen går i land

Publicerad 2010-09-10

Reportage Efter tolv år som ordförande lämnar Jan Karlsen över klubban till sin efterträdare som väljs i slutet av september. Det som har drivit honom under dessa år är viljan att förändra och att göra sitt bästa för medlemmarna.

Under sina år som facklig förtroendevald, först i Västra Götaland och senare centralt som ordförande för hela Polisförbundet, har Jan Karlsen aktivt följt samhällsutvecklingen. Arbetsmarknaden är inte densamma som för 30 år sedan. Han menar att man därför inte kan arbeta inom facket på samma sätt som man gjorde förr, genom barrikadpolitik, nejsägande och ogenomtänkta krav.

– Facket måste igenom ett stålbad i och med att samhället förändras. Att bara säga nej fungerar inte. Pengarna måste komma någonstans ifrån. Man måste se konsekvenserna av sitt agerande, annars försvinner basen. Om en ska ha, ska alla ha och det spär på inflationen.

Karlsen anser att facket måste bli modernare och attraktivt även för individualister. Den ursprungliga kollektivistiska tanken är inte längre lika självklar och lockande som tidigare. Det är inte lika lätt att få medlemmar nu, även om Polisförbundet fortfarande har en hög anslutningsgrad.

– Vi måste vara ännu mer unika i att kunna företräda våra medlemmar. Det handlar inte bara om anställningsvillkoren utan lika mycket om arbetsmiljön och den personliga utvecklingen.

För förbundets medlemmar finns det sådant som de inte får på annat håll, som exempelvis rättshjälp. Men det är inte bara det.

– Ingen annan tar ansvar för antalet poliser, högskolefrågan och polisens status i samhället på det sätt som vi gör. Vi har också löst pensionsfrågan utan att ta av det löneutrymme som fanns tillgängligt vilket inte var helt enkelt att åstadkomma.

Pensionslösningen är en av de saker som Karlsen är glad över att ha fått vara med om att få i hamn, efter många års slit med frågan. I dag hade det förmodligen varit omöjligt att få till en sådan lösning. Men han tror att det tyvärr är många poliser som ännu inte insett hur fördelaktig den är.

Karlsen är också nöjd med att ha drivit högskolefrågan. Han me nar att utvecklingen går framåt i sådan fart att polisen måste hänga med. En högskoleutbildning, som bland annat ger poliser möjlighet att forska, kommer enligt honom att vara avgörande i framtiden. Sammantaget kommer det att bidra till en höjd status av polisyrket, vilket i förlängningen förhoppningsvis även leder till bättre anställningsvillkor.

Framgången i många frågor som förbundet har drivit har nåtts tack vare de politiska diskussioner som förts. Att finnas med på den politiska arenan och ha goda förbindelser i det politiska systemet är många gånger avgörande. Karlsen har satsat mycket av sin tid just på de politiska mötena och hans mål har varit att få polisfrågan i centrum för både högern och vänstern.

– Politiska diskussioner har öppnat upp mycket. När jag tog över var det en sjunkande ekonomi och minskande antal poliser, så jag kände av behovet att gå ut politiskt. I förlängningen av det arbete vi har drivit inom förbundet fick vi ökade ramanslag och fler poliser. Det är ett långsiktigt arbete så det är tillfredsställande att få se det svänga.

Men allt är inte en dans på rosor. Ett av de stora bekymren inom förbundet enlig t Karlsen är svårigheten att få en enighet om lönepolitiken och de löneskillnader som råder inom polisen.

– Den kollektiva viljan att finna en lösning på frågan om lika lön för lika arbete saknas. Jag är rädd att den här typen av frågor kan hota förbundet i framtiden.

Att vara ordförande är inte ett nio till femjobb. Det handlar om att ha beredskap dygnets alla timmar och att ägna en stor del av sin tid till att resa runt i landet. När man reser med Karlsen upptäcker man snart att han är något av en expert på just resande. Han går alltid in först på planet när han flyger, för att få sätet längst fram – för att komma först ut när han landar. Det är kabinväska som gäller. Att checka in tar onödig tid, eller kanske framförallt att stå och vänta på bagaget vid ankomstorten eller få beskedet att väskorna nu är någon annanstans än där man själv är.

Men Karlsen har dragit ner på flygningen så mycket det går. Nu är det tåget som gäller, med mer utrymme och möjlighet att jobba ostört under resan. Att det dessutom skonar miljön är ingen nackdel.

– Det gäller att lära sig att sova överallt. Tempot gör att det här livet inte blir så hälsosamt. Många gånger kastar man i sig något snabbt eftersom man inte vet när man får nästa mål mat, ofta är allt stängt när man kommer fram. Och regelbunden träning är svårt att få till – jag ligger nog långt från de önskade hälsoprofilerna.

Att vara ordförande i tolv år är mer än nog, enligt Karlsen. Hela familjen påverkas när man är hemma så lite och dessutom alltid ska kunna nås per telefon. Posten är utsatt och han har fått stå i snålblåsten och ta kritik flera gånger, vilket har slitit hårt.

– Man måste också vara beredd på att det värsta kan inträffa. De tragiska händelserna som inträffat under åren med poliser som skadats svårt eller omkommit i tjänsten, kan man aldrig förbereda sig på fullt ut och det är en erfarenhet jag gärna hade velat slippa. Den smärta jag har mött hos anhöriga bär jag med mig för alltid. Dessa händelser har påverkat mig som person och jag känner hur lite det skiljer mellan sorg och glädje i livet.

Även om ordförandeskapet ibland har kostat mer än det smakat, så tycker han att det varit mer positivt än negativt. Han menar att de nya vänner, bekantskaper och kunskaper han har fått, väger upp en del av de märkliga beteenden som han har stött på genom åren.

– Vad det innebär att vara ordförande är nog svårt att förstå för någon som själv inte upplevt det. Det är ett växlande av tempo och språkbruk när man springer mellan allt från möten på regeringskansliet, tv-soffor till hetsiga medlemsmöten. De retoriska skillnaderna kan vara stora inom loppet av några få timmar. Det gäller att hela tiden försöka uttala sig så att alla förstår vad man menar.

– Men en ordförande bestämmer inte själv, jag är bara frontfigur och måste redovisa vad systemet har kommit fram till. Man är kapten på skutan och kan därför inte backa undan när det uppstår svårig­heter, även om det är hela styrelsen som är ansvarig.

Under åren har Karlsen ofta liknat sitt arbete vid just kaptensrollen. Han menar att det är ett skepp där man har lasten och målet klart för sig, men inte alla detaljangivelser. Till besättning har ordföranden kansli och styrelse. Han måste hålla skutan riktad mot målet – det är många viljor om vart den är på väg och vilken som är den bästa vägen dit.

– Det gäller att utgå från de demokratiska principerna. Det kan bli diffust, men man måste gå på majoritetens vilja annars blir det fel. Man måste balansera och inte falla till föga varken för hot eller smörj­medel. Rollen är komplex men den är både lärorik och utvecklande.

Även om Jan Karlsen har trivts som ordförande och förtroendevald har han fortfarande en längtan tillbaka till det polisiära.

– Jag började ju som polis för att det var polis jag ville vara. Men som polis gillar jag att lösa problem. Det var det som ledde mig in i det fackliga. Lönesystematik var spännande – att vara oortodox och se vilka möjligheter som fanns. Det ledde slutligen hit.

Jan Karlsen


Ålder: 60 i september.

Familj: Fru, två söner och tre barnbarn.

Bor: Floda.

Framtidsplaner: Vi får se.

Senaste bok: En om engelska trädgårdar.

Senaste film: Den sista i Millenniumtrilogin, jag älskar film.

Favoritmat: Husmanskost, kokt torsk med äggsås och köttbullar med riktig gräddsås.

Motto: Tänk ett varv till.

Önskar sig: En polispolitik som spänner över block- och partigränserna, ungefär som försvarsöverenskommelsen. Det är dyrbart att inte ha det.

Styrka Stark intuition, enveten och otålig, sitter inte och väntar utan tar itu med problemen. Har stark drivkraft, strukturerad och vill ha gemensamma bilder.

– Det gäller att ta tag i saker – ingen kommer och löser problemen åt en. Det är så i facklig verksamhet, man måste göra det själv. Ju kargare och krassare samhället blir, desto mindre får man serverat.

Svaghet Otålig när saker dras i lång­bänk, det är frustrerande!

Gillar: Sjysta människor.

Ogillar: Ogoa människor.