Annons
Annons

Okunskap stoppar funktionshindrade

8 september 2010, 00:00
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Personer med funktionsnedsättning stängs ofta ute från kontakt med polismyndigheterna. Polisen lever inte upp till kravet att verksamheten ska vara tillgänglig för alla. De största hindren finns för personer med handikapp som inte syns, som döva eller utvecklingsstörda.Personer med funktionsnedsättning stängs ofta ute från kontakt med polismyndigheterna. Polisen lever inte upp till kravet att verksamheten ska vara tillgänglig för alla. De största hindren finns för personer med handikapp som inte syns, som döva eller utvecklingsstörda.

I år skulle alla myndigheter och sektorer i samhället vara tillgängliga för alla – med eller utan funktionsnedsättningar. Detta enligt den nationella handlingsplanen för handikappolitiken, som antogs av regeringen för tio år sedan. De statliga myndigheterna fick ett särskilt ansvar, och det gäller även polisen.

– Målen i handlingsplanen är inte uppnådda, och det är klart att det finns en besvikelse över det. Det har gått för långsamt, men samtidigt kan vi se att arbetet har tagit fart nu i slutfasen, säger Christer Degsell, som är samordnare för tillgänglighetsfrågor vid Rikspolisstyrelsen.

Christer Degsell har arbetat länge med tillgänglighetsfrågor inom polisen, på andra myndigheter och vid socialdepartementet.

– När det gäller lokalerna, som att det ska finnas dörröppnare till exempel, så är det överlag ganska okej. Men inte när det gäller själva verksamheten. Tyvärr ligger ofta fokus på lokalfrågan i stället för på verksamheten, och då blir det svårt att se vad som egentligen har gjorts.

Samtidigt som Christer Degsell konstaterar att polisen inte lever upp till målen, betonar han att ”man gör så gott man kan”. Han menar att det finns en stark servicekänsla hos svensk polis, vilket är en styrka. Men ett problem är att kunskaperna om funktionsnedsättningar är för dåliga. Det behövs mer utbildning. Särskilt när det gäller sådant som inte syns, till exempel neuropsykiatriska funktionshinder, som exempelvis ADHD.

– Det ser jag som det största bekymret. Det handlar dels om polisens roll vid handräckningsärenden, där jag vet att det finns en stor oro hos många poliser efter polismordet i Nyköping som inträffade just vid ett sådant ärende.

– Det handlar också om de personer som ska besöka polisstationerna. Där finns det ett dilemma. Den som har en funktionsnedsättning som syns, till exempel sitter i rullstol, kan alltid få hjälp. Men den som till exempel har en utvecklingsstörning och inte förstår informationen, har svårare att få hjälp.

Men allt är inte nattsvart. Det har blivit bättre, kan man utläsa av Handisams (tidigare Handikappombudsmannen) undersökning av tillgängligheten hos de statliga myndigheterna. För tre år sedan hamnade polismyndigheterna långt ner på listan. En del svarade inte ens på den enkät som skickades ut. Men i år återfinner man flera med relativt goda resultat, även i en jämförelse med andra statliga myndigheter. Samtidigt är man på Handisam kritisk till att polismyndigheterna inte lever upp bättre till kraven på tillgänglighet som finns i den gällande förordningen.

– Många har inte en handlingsplan för hur de ska jobba med tillgänglighetsfrågorna. Det är dåligt att polisen, som ju har till uppgift att jobba med lag och rätt, inte lever upp till förordningen, säger Birgitta Mekibes som är utredare på Handisam.

Regeringen har också satt extra press på myndigheterna inom rättsväsendet genom sina så kallade inriktningsmål för handikappolitiken, som är en del av uppföljningen av den nationella planen. Där säger man rakt på sak att kompetensen på det här området måste bli bättre. Arbetet ska bedrivas med inriktning på att personer med funktionsnedsättning inte bara kan vara vittnen och brottsoffer, utan också förövare – ett perspektiv som ofta saknas idag. Till exempel finns det idag inte en enda polisstation som har en handikapptoalett i arresten.

En annan sak som regeringen trycker på är att de offentliga webbplatserna måste bli mer lättillgängliga. Något som även Christer Degsell på RPS lyfter fram.

– Webben måste förbättras radikalt, den är mycket lite anpassad. Det kommer att åtgärdas, men här kommer en stor kostnad att ligga. Att sätta upp dörröppnare i lokalerna är en mycket liten kostnad i jämförelse med det.

I Västerås har polishuset både automatiska dörröppnare och trapphiss. Men Tina Sunderman som är reumatiker och måste använda rullstol kommer ändå inte in utan hjälp.

Det ser hoppfullt ut till en början. Utanför entrén till polishuset är gatstenarna satta med svag lutning från parkeringen upp mot dörrarna. Första dörren är inga större problem, om man lyckas ta sig över den lilla stenkanten som sticker upp några centimeter. Men sedan är det stopp.

– Den här dörren funkar inte för mig. Dörröppnaren sitter alldeles för långt fram och vänd åt fel håll. Jag når inte, och om jag skulle kunna köra ända fram så går inte det heller för dörren öppnas utåt, mot mig och då finns det inte plats, säger Tina Sunderman.

Om hon får hjälp att öppna dörren så fortsätter problemen vid trapphissen. Där saknas automatisk dörröppnare, vilket innebär att hon måste be om hjälp igen. Det är också svårt att ta sig fram till nummerlapparna, som är placerade väldigt nära trappan, vilket gör det svårt för en rullstol att komma fram på ett säkert sätt.

– Man utgår från att jag alltid ska ha någon med mig. Mest tragiskt är det att man här har gjort ett försök att få till det bra, men inte tänkt hela vägen. Det tycker jag är slöseri med resurser, säger Tina Sunderman.

Mikael Kandelin, som är huvudskyddsombud hos polisen i Västmanland, instämmer i kritiken.

– Här har staten satt upp riktlinjer för hur det ska vara, och så lever inte polisen som statlig myndighet själv upp till kraven. Vi i Polisförbundet i Västmanland har försökt driva frågan om tillgänglighet i fem-sex år, men inte fått gehör.

Polishuset i Västerås är inte det värsta exemplet. I Köping går det överhuvudtaget inte att ta sig in den vanliga vägen, berättar Lars Elgh, som måste använda rullator.

– När jag skulle förnya mitt pass kom jag inte upp för trappan med rullatorn, utan var hänvisad till att ta mig in via arresten för att komma till passexpedition.

Men det är en ljusning i sikte. I Köping ska ett nytt polishus byggas, beslutet fattades i mitten av juni. Och efter Handisams tillgänglighetsundersökning, där polismyndigheten i Västmanland inte nådde något toppresultat, har man beslutat att tillsätta en grupp som ska arbeta med att förbättra tillgängligheten.

3) Faktaruta – Höga krav på statliga myndigheter

– År 2000 kom den nationella handlingsplanen för handikappolitiken, som slog fast handikappolitikens grund, mål och inriktning. Det finns även en förordning från 2001 om statliga myndigheters ansvar för att genomföra handikappolitiken. Regeringen vill nu göra den tydligare och ge flera myndigheter, däribland polisen, i uppdrag att bidra till genomförandet av regeringens strategi i arbetet mot de handikappolitiska målen.

– Det finns en FN-konvention om rätigheter för personer med funktionsnedsättning. Den har Sverige förbundit sig att följa.

– Polisen har nyligen antagit en nationell policy för mångfald och likabehandling, där även tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar ingår.

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
X
E-post
Annons
Annons

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser
Mest läst