Sommaren lider mot sitt slut och jag tror att många försöker suga ut det sista och förlänga den så länge det går. Själv låter jag utemöbler och grill få stå framme tills vädret talar om att snöskyffeln ska letas fram. Behovet av förlängd sommar hänger förmodligen samman med att jag även denna sommar inte hann med allt som skulle bli fixat inför vintern. Produktutvecklingen av färger har lett till att jag inte längre kan skylla på att sommaren är slut och att en allt för låg temperatur skulle utgöra ett hinder för mig att måla färdigt. Det finns fabrikanter som nu har berövat mig den möjligheten, för på en burk stod det: »Denna färg kan appliceras även vid minusgrader«. Så himla käckt, för om vädret inte blir som i vintras kan man »tvingas« måla fram till Kalles Jul.
Det som inte verkar ha fått en produktutveckling är avtalsrörelsen. Här är det frostigt och behovet av en tålig färg för att kunna måla nya innovativa breda penseldrag för att lösa många av de problem vi står inför är stort. Annars blir det garanterat en lång, kall och tung höst för våra förhandlare. Avtalsrörelsen ser ut att bli en av de besvärligaste många av oss har upplevt. Visst har det varit svårigheter tidigare, men man har inte känt den inställningen som nu verkar prägla vår motparts yrkande. Bilden är tydlig, först måste vi försvara allt vi tidigare år förhandlat fram. Om det då, när det är klart, till äventyrs skulle bli något över, ska det räcka till det som behöver förbättras i våra anställningsvillkor.
Det känns att det är en ny styrelsesammansättning hos vår motpart, vilket präglar situationen. Det kan uppfattas som om de vill markera sin styrka och kraft. Mycket av det som kommer upp på bordet är sådant som varit föremål för förhandlingar i flera avtalsförhandlingar under året, men som av parterna då inte bedömts möjliga att finna lösningar på. Jag tror att det kommer fram tydligare att man är stark om man sträcker ut en hand och försöker skapa möjligheter för att öppna dörrarna från båda håll. Att man försöker att finna nya långsiktiga lösningar, vara mer innovativa och tänka i nya banor. En utsträckt hand som visar mer av viljan att förstå. Jag är övertygad om att allt det arbete som vi lägger ner på dessa förhandlingar till slut kommer att ge oss ett bra resultat. Men mycket tid och kraft kommer att gå åt för att klara detta och prövningarna för organisationen kommer att vara många. För vårt vidkommande krävs en stor enighet när vi ska ta ställning till avtalet.
Mitt i detta är det riksdagsval. Det kommer att avgöra vilken politik som ska gälla för oss inom polisen och rättsväsendet de närmaste fyra åren. Polistidningen redovisar var de olika partierna står i för oss viktiga frågor. Det ger en fingervisning om hur vår framtid kan te sig, beroende vem som vinner valet. Det är som vanligt, man kan inte få allt man skulle önska. Men jag hoppas att när valet är klart så får vi en stark och tydlig polispolitik, som ger en klar vägledning in i framtiden. Och att den kommande polisutbildningen öppnar för att vi snarast får fram fler forskare och professorer med en polisiär bakgrund. Just nu verkar marknaden mest innehålla en (professor) man i grön hatt* och en som skriver deckare. Här är det frostvarning och om det behövs produktutveckling över allt i samhället så kan man lugnt konstatera att behovet här är stort. Polisförbundet har föreslagit flera åtgärder och visat på många olika möjligheter som skulle kunna tina upp det hela.
*Utredningen »En man i grön hatt« av Dennis Töllborg,
professor i rättsvetenskap.
Jan Karlsen
