Polisförbundet har valt en mångkunnig ny ordförande. Lena Nitz är polis, jurist och fotbollsspelare. Nu ska hon ta sig an polisens framtidsfrågor, föra en avtalsrörelse i hamn och trimma samman en färsk styrelse.Polisförbundet har valt en mångkunnig ny ordförande. Lena Nitz är polis, jurist och fotbollsspelare. Nu ska hon ta sig an polisens framtidsfrågor, föra en avtalsrörelse i hamn och trimma samman en färsk styrelse.
– Radiodisciplin tack! säger Lena Nitz med viss skärpa i rösten.
Vi sitter runt konferensbordet i Lena Nitz rum i Polisförbundets lokaler. Ett telefonmöte med två personer från varje förbundsområde pågår. Deltagarna ropas upp en efter en och svarens tekniska kvalitet varierar. Det hörs brus och prat. Någon är tydligen ute och kör bil, en annan viskar halvhögt i bakgrunden med sina kollegor.
Ombudsman Bengt Sundberg avslutar sin föredragning om läget på avtalsfronten.
Lena Nitz nickar och understryker ännu en gång att sekretess råder.
Det är inte helt lätt att bromsa upp henne länge nog för en intervju, hon vill gärna berätta om sin arbetsvardag men annat har ofta en tendens att komma emellan. Små och stora problem ska lösas, pressmeddelanden formuleras och scheman hållas.
Samtidigt är det inte heller fel för en journalist att få följa med, se vad som händer helt enkelt. Ska verkligheten beskrivas är det ju bättre att uppleva den än att bara få den återberättad över ett bord i något kontor. Lena Nitz är helt enkelt en upptagen person, extra upptagen nu som nyvald ordförande. Hon förflyttar sig snabbt både i rummet och tanken och den som vill hänga med måste själv ha ett visst klipp i steget.
En kort paus. Därefter börjar ett nytt telefonmöte, nu med förbundsstyrelsen. Nästa punkt på dagordningen är att diskutera ett ärende som Arbetsdomstolen ska ta ställning till, sedan är klockan tolv.
– Vi hinner väl en hyfsat snabb lunch, sen kör vi igen tills vi är klara, säger Lena Nitz.
På väg till en sushirestaurang i närheten ställer jag en del frågor, fortsätter mellan tuggorna och tar upp tråden igen på vägen tillbaka.
Hur har din första tid som ordförande varit?
– Väldigt, väldigt intensiv och jätterolig! Jag tillträdde ju mitt i en lönerörelse och förbundsstyrelsen är ny. Det finns hur mycket som helst att göra, men det är oerhört stimulerande och jag visste ju vad jag gav mig in på.
Efter flera år på Polisförbundet började du jobba på sektionen för arbetsgivarfrågor, Polismyndigheten i Stockholms län. Vilken nytta har du av den erfarenheten nu?
– Det var bra att jag visste hur facket fungerar och verkar när jag var anställd på myndigheten. Nu är det en styrka att jag kan sätta mig in i arbetsgivarens tankebanor. För mig är det en utpräglad win-win situation. Förstår du inte varför motparten kanske reagerar väldigt kraftigt i ett visst läge är det svårt att arbeta konstruktivt, relationer är a och o. Vi får lättare att undvika rena missförstånd, det gäller att tolka varandra rätt.
Och tiden som ombudsman, vad betyder den för dig i din nya roll?
– Att jag har en bred erfarenhet av att jobba med fackliga frågor. Jag har ett stort nätverk i ryggen och känner alla på kansliet. Det är en trygghet att i grunden veta hur verksamheten fungerar. Jag har lärt mig mer för varje år och känner mig säker i min roll.
Du har också en stark förankring inom idrotten. Dels som aktiv, dels som förtroendevald. Vad tar du med dig från fotbollen till yrkeslivet?
– Fotbollen har gett mig en social fostran, lärt mig hur man ska uppträda och behandla andra. I en lagsport ser man snabbt hur viktigt det är att folk har olika egenskaper. Spelarna bidrar var och en med sina bästa egenskaper och bildar en fungerande helhet. För mig är Polisförbundets styrelse ett lag och det är min uppgift att se de olika lagmedlemmarnas styrkor och svagheter. Att försäkra mig om att alla kommer till sin rätt.
Det märks att Lena Nitz tycker om paralleller till idrotten. Hon nämner att materialförvaltaren som pumpar bollar är lika viktig som alla andra, utan honom eller henne går det ju inte ens att träna. På samma vis är det inte bara den som gör mål som vinner matchen eller målvakten som gör en tabbe som förlorar.
– Vi är också ett team på Polisförbundet, alla är lika viktiga och alla ska bli sedda.
Hur ska förbundet agera för att attrahera framtidens poliser och undvika medlemstapp?
– Vi måste naturligtvis fortsätta att kommunicera nyttan med ett kollektivt fackligt engagemang. Det är det hela vår verksamhet är byggd på och det är där vi har vår historia och styrka. Men tiderna förändras och trenden i samhället går mot individualism och det måste vi också fånga upp. Medlemmarna vill ha svar på den specifika frågan om vad individen, just jag själv, tjänar på att vara medlem. Vi måste kunna ge dem ett bra svar. Traditionellt har facket utgått från att tillsammans är vi starka. Nu vill jag komplettera med: Tillsammans är jag stark!
På frågan om vilka fackliga ståndpunkter som hon tycker att det är viktigast att stå upp för, vilka förändringar hon helst vill driva på för, tänker Lena Nitz efter länge. Hon nämner att det finns väldigt mycket som är angeläget men att det nu är ett kort perspektiv som gäller. Att befinna sig mitt i en avtalsrörelse innebär att ”hands on” gäller. Praktiska problem måste lösas. Sådant som har bäring på en mera avlägsen framtid vill hon helst återkomma till.
Snart ska Lena Nitz emellertid träffa justitieminister Beatrice Ask. Då kommer hon bland annat att ta upp kravet på att polisutbildningen reformeras till en högskola.
– Vi vill absolut få en akademisk utbildning. Det är ingenting som får tappas bort, vi är inte där ännu och fortsätter att jobba för att uppnå målet.
En ny organisation för polisen är en annan fråga som hon vill belysa under mötet med justitieministern. Regeringen har tillsatt en utredning som undersöker hur den nuvarande ordningen med 21 polismyndigheter kan vässas.
– Det är också prioriterat samt vikten av en uppvärdering av polisyrket.
Generellt inom rättsvård och polis, vilka områden måste lyftas?
– Vi står inför ett gigantiskt problem med den grova organiserade brottsligheten. Den är ofta internationell och kan bara bekämpas genom samarbete. Tappar polisen greppet och får svårt att hinna med är det i värsta fall omöjligt att återta förlorad mark.
Du har vid flera tillfällen nämnt farorna som är förbundna med internet. Kan du utveckla?
– Jag har en stark känsla av att internet kommer att ställa oss inför helt nya utmaningar. En del hänger samman med den grova brottsligheten.
Men Lena Nitz oroas också över hur vanliga laglydiga medborgare kan råka illa ut på nätet. Hon tror att det delvis är en generationsfråga. De som inte har vuxit upp med den nya tekniken har svårt att ta till sig alla möjligheter. Men för ungdomar är internet en mötesplats bland andra. Mycket av det som kan gå snett i det verkliga livet kan göra det på nätet också.
– För en vilsen ung människa finns det enormt många faror. Se på det uppmärksammade självmordet som en ung man direktsände på ett forum för några veckor sedan. Jag tror dessvärre bara att det är början.
Vad vill du se för insatser?
– Jag vet inte ännu exakt hur det bäst ska gå till i praktiken. Men jag tror att polisen måste börja patrullera internet på samma vis som gator och torg, kanske tillsammans med fältassistenter och socialarbetare.
Vilken är din vision – var befinner sig svensk polis om fem år?
– Då har vi en professionell polis. Högskoleutbildningen är ett faktum och polisyrket kopplas till en legitimation och forskning. De kraven släpper vi inte.
LENA NITZ
Ålder: 43 år
Jobb: Ordförande för Polisförbundet.
Familj: Sambo med en polis. Felix tolv, Frida tio år, Muhammed sex år (fadderbarn i Somalia).
Bor: Stockholm
Utbildning: Jur. kand. och polisutbildning.
Karriär i urval: Närpolis, brottsutredare och jämställdhetshandläggare i omgångar mellan 1994 och 2004. Sedan ombudsman på Polisförbundet (arbetsrätt). Ledamot i styrelsen för Stockholms Fotbollsförbund.
Intressen: Fotboll, löpning, möbeldesign och inredning. Att träffa vänner.
Läser just nu: Tre starka kvinnor av Marie NDiaye.
Gillar: Glädje och utveckling.
Ogillar: Elaka människor.
