ANNONS;

ANNONS:

 
 


Så här ser Polistidningen nummer 5 ut. Den delas ut runt den 18 oktober till dig som är medlem eller prenumerant.
Om du inte fått tidningen, trots att du är medlem, kontakta Polisförbundets medlemsservice: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Läs mer om Polistidningen här.

 
 

Ordförandeord

Vi måste skydda den som skyddar! 

Lena Nitz, ordförande

 
 

 

NYA ARTIKLAR

 

Arkiv

Hårt straff för
missad mjuk madrass

Publicerad 2010-12-21

Insänt En plikttrogen, tjänstevillig och orädd polis kan hamna i svåra situationer, men frågan är om inte detta ärende visar en överreaktion från både polisledning och tingsrätt.
Apropå Nyköpings tingsrätts fällande dom mot en Sörmlandspolis.

”Blir han fälld har vi föreslagit att han skall avskedas” säger polisledningen. De har tydligen inga förpliktelser som arbetsgivare mot en anställd med dryga 37 års tjänst. Det är bara att kasta ut honom. Det är lite synd att de inte valt ett bättre ärende för sitt agerande och uttalande. Om denna dom får stå kvar kommer Sveriges poliser att få riktiga problem vid framtida omhändertaganden.

Efter att ha lyssnat på rättegången penetrerade jag vad som sagts och kan därefter inte klargöra hur detta ärende skulle ha skötts annorlunda. Visst, man kan som polis stå och lalla med fyllon och bråkstakar tills dessa nyktrar till men som polisman i tjänst har man vissa förpliktelser och rätt att använda våld för att fullgöra tjänsteåtgärden.
I detta fall handlar det om att en aggressiv och hotfull våldsverkare skulle registreras, avvisiteras och därefter läggas in i en cell för tillnyktring. Tre civilanställda tjänstemän och en polisman ombesörjde uppdraget. De tre civila hade försök ta av våldsverkaren livremmen utan att lyckas.

Att avvisitera en handfängslad våldsverkare är inte helt ofarligt, om inte huvudet säkras upp. Så görs för att förhindra skallning eller liknande. Sker enklast genom att trycka mot hals/haka och hålla våldsverkaren ifrån sig genom att trycka honom mot en vägg så han inte kan dra sig undan. Detta gjorde polismannen varefter han kunde ta av våldsverkaren livremmen.
Här menar jag att våldsverkare som inte vill ställa sig till efterrättelse av de tillsägelser han får, måste själv ta de konsekvenser som hans agerande medför om det använda våldet är försvarligt. Detta har tingsrätten kommenterat med: Det är inte styrkt att polismannen dunkade våldsverkarens huvud mot väggen; det kan inte uteslutas att våldsverkaren i samband med polismannen angrepp (angrepp? Här kanske det borde använts ett uttryck som inte var lika färgat av rättens inställning) kastade huvudet bakåt. I brist på uppgifter från våldsverkaren om detta är inte heller styrkt att polismannen utövade ett så kraftigt tryck mot våldsverkarens hals att denne fick svårt att få luft.
Här skriver tingsrätten i sin dom: I fråga om våldet i arrestutrymmet konstaterar tingsrätten att polismannen saknade rätt att använda våld i den angivna situationen.

Om jag här förstår tingsrätten rätt så får våld inte användas vid avvisitering av en våldsverkare men hur ska då denne avvisiteras? En polisman måste ha rätt till, i varje fall ett minimum av arbetsskydd, och detta sker genom att en våldsverkares rörelser hämmas. I detta fall hade tre tjänstemän försökt få av våldsverkarens dennes livrem. De misslyckades och när den ensamme polismannen var klar med registrering tryckte han upp våldsverkaren mot väggen och tog av denne livremmen, varefter den omhändertagne kunde föras till cellen.

Att i en cell lägga ner en fängslad person, som självmant inte vill lägga sig, går till precis som beskrivits i domen. Polismannen satte sitt ben framför våldsverkaren och drog denne i armen snett-nedåt-framåt i avsikt att denne skulle läggas omkull på madrassen. Detta hade säkert gått till precis som tänkt om den person som höll i andra armen gjort sitt och om våldsverkaren inte varit motspänstig. Nu släppte denna person taget om armen med påföljd att både polisman och den våldsamme ramlade ner på mattan. Här sägs det att våldsverkaren först slog huvudet i väggen och därefter fick huvudet viket under sig i en smärtsam position. (spontant funderar jag på hur detta kan ha gått till).
I nästa stycke står det att tingsrätten gör följande bedömning: I fråga om våldet i cellen antecknar tingsrätten att polismannen hade rätt att använda våld för att få våldsverkaren i liggande ställning på madrassen (jfr 24 kap. 2 § brottsbalken och 10 § polislagen). Vid bedömningen av vilket våld som med hänsyn till omständigheterna var försvarligt måste hänsyn tas till att våldsverkaren bar handfängsel med händerna på ryggen. När polismannen vidtog sin åtgärd att lägga krokben och med kraft dra våldsverkaren över benet, måste polismannen ha insett att våldsverkaren med fart skulle falla framlänges på madrassen, som låg på golvet, utan möjlighet att ta emot sig, och att han därvid skulle slå huvudet i madrassen; detta omfattades således av polismannen uppsåt. Våldet var oförsvarligt; syftet att få våldsverkaren i liggande ställning på madrassen kunde ha uppnåtts utan att våldsverkaren utsattes för nämnda fria fall. Polismannen måste ha insett att våldet var oförsvarligt; detta omfattades således av hans uppsåt.

Detta resonemang ger i varje fall inte mig något svar på vari misshandeln bestått.
Var det för att polismannen, med stöd av laga befogenhet (tingsrätten hävdar att laga befogenhet inte förelåg), oskadliggjorde våldsverkaren genom att hålla fast denne mot väggen och fullföljde avvisiteringen
Eller var det för att polismannen hade för avsikt att få våldsverkaren att slå huvudet i madrassen?
Eller vari bestod misshandeln. Att få omkull en våldsverkare oskadd på en decimetertjock mjuk madrass är väl målet vid varje omkulläggande i en arrest?
Här säger tingsrätten att det förelåg ett visst mått av olycksfall i händelsen genom att den arrestvakt som höll i andra armen, kontra polismannen, släppte taget och detta förklarade varför våldsverkaren föll och slog huvud i väggen innan han landade på madrassen. Varför fullföljer då inte tingsrätten detta resonemang och ser att också nedläggningen gått annorlunda till om båda, polismannen och arrestvakten, hållit kvar sina tag i varsin arm. Om så skett hade våldsverkaren på ett harmlöst sätt landat på madrassen.

Sammantaget leder detta resonemang till att polismannen skall fällas för misshandel, och därigenom avskedas från sin tjänst, enligt Nyköpingstingsrätt.
Jag förstår fortfarande inte varför det blev en fällande dom.

Börje Carlsson, ex-polis med 43 års tjänst