Nu är det bråda dagar, tiden rusar och vi har redan tänt adventsljusen, snön knarrar under fötterna och julskyltningen är i full gång. Bråda dagar är det även för Polisförbundet, som just nu befinner sig mitt i de intensiva avtalsförhandlingarna med Rikspolisstyrelsen. Vi är välförberedda, vet vad vi vill och sätter oss vid förhandlingsbordet med en konstruktiv inställning att skapa så goda förutsättningar som möjligt för ett gott förhandlingsklimat. Målet med våra förhandlingar är att ett avtal ska komma till stånd, med ett så optimalt och förmånligt innehåll som möjligt – för alla.
Utgångspunkten från förbundsstyrelsen är medlemmarnas behov och våra förhandlare har goda argument för de krav vi vill driva. Jag känner mig trygg i att all den erfarenhet och kunskap som finns inom Polisförbundet kommer till sin rätt.
Polisförbundet är väl medvetet om de krav på resultat och effektivitet som regeringen ställer på RPS, men vårt uppdrag är att skapa bästa möjliga förutsättningar för svensk polis att kunna utföra ett professionellt arbete under rimliga förhållanden.
Polisen har fått mer resurser både ekonomiskt och i ökat antal poliser under de senaste åren. Att personalen är vår främsta resurs låter som en klyscha, men nu gäller det för arbetsgivaren att ta vara på den samlade kunskap och kompetens som finns i organisationen. Jag brukar tala om den osynliga kompetensen. Den är svår att definiera och dokumentera. Den är ett resultat av det vardagsarbete som utförs i patrullbilar, möten med utsatta människor, förhörstillfällen, utredningssituationer, kommenderingar och mycket annat. Det där lilla extra, den särskilda polisära kunskap som gör att vi når resultat. Den osynliga kompetensen ska vi värna och ha för ögonen när vi sitter ned vid de förhandlingar som nu pågår.
Vid årsskiftet inrättas den nya avdelningen för internutredningar inom Polisen. En fristående enhet inom RPS, som är ett led i att ytterligare förbättra och stärka vårt eget och allmänhetens förtroende för Polisens arbete.
Polisen är unik i det avseendet att vi har rätt att ingripa med våld mot våra medmänniskor – vi har våldsmonopol. Fundera en stund på vad det innebär. Det innebär att vi har rätt att göra intrång i en annan människas liv, vi har rätt att åsamka en annan människa smärta och vi har rätt att ta ifrån en människa hennes frihet. Det kräver ett ansvar hos den enskilde polisen att i varje situation agera rättssäkert och med stor eftertänksamhet. Det är rättsäkerheten som avgör om Polisen som organisation kan bära upp detta våldsmonopol. Därför ska vårt arbete präglas av högsta möjliga transparens och insyn.
Som polis är vi alltid skyldiga att ingripa och det är polisen man kallar på när ingen annan klarar av situationen. Som enskild polis kan du ställas inför mycket allvarliga situationer med direkt hot om våld, eller pågående våld, där det krävs beslut som ska fattas på en hundradels sekund. Poliser är tränade för att klara av dessa tillfällen och det gör vi. Men vi är vanliga människor, inga teknikstyrda robotar. Varje polis vet att om något går fel i en sådan situation kan vårt arbete försätta oss i situationer som kan leda till att vi sitter på den tilltalades plats i rättssalen, eller att vi själva blir brottsoffer. En av Polisförbundets viktigaste uppgifter är därför att vid en sådan situation ge kvalificerat stöd. Vår rättshjälp är en av dina grundtryggheter som medlem.
Vi har ett stort ansvar. Ju mer vi granskas och synas i sömmarna, desto mer förtroende skapar vi hos medborgarna för vårt arbete. Förutsatt att vi handlar korrekt. Men vi ska tåla att granskas, för vi klarar det.
