Annons

Annons

Så avgjordes Rakelaffären

Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Tetratekniken var inte alla experters val. Skickligt lobbyarbete och världens mest uppmärksammade terrorattentat hjälpte till att fälla avgörandet när företagen tävlade om storordern.Tetratekniken var inte alla experters val. Skickligt lobbyarbete och världens mest uppmärksammade terrorattentat hjälpte till att fälla avgörandet när företagen tävlade om storordern.

Det har snart gått ett decennium sedan regeringen gav klartecken för ett nytt kommunikationssystem åt blåljusmyndigheterna. Då hade frågan redan stötts och blötts under lång tid.

En av de första som kopplades in var Lunds universitets nuvarande rektor, Per Eriksson. Han var vid denna tid generaldirektör för Vinnova, Verket för innovationssystem. 1999 fick han regeringens uppdrag att bana väg för framtidens radiosystem.
Per Eriksson är civilingenjör och disputerad i telekommunikationsteori. Han har arbetat som lektor i signalbehandling och är numera även professor i ämnet. Som expert förordade han en lösning som byggde på nära samarbete med telekomföretaget Ericsson. Tanken var att Ericsson skulle utveckla en mobiltelefon speciellt för blåljusmyndigheterna. Telefonen skulle främst kopplas upp mot det ordinarie mobilnätet. Men alla tillgängliga system som bredband och det vanliga telenätet kunde utnyttjas. Polisens och de andra blåljusmyndigheternas kommunikation skulle alltid ha förtur, prioritet, i förhållande till allmänhetens samtal.
– Detta är inte speciellt komplicerat, redan då fanns tekniken. Det skulle bli helt överflödigt att bygga en ny infrastruktur, berättar Per Eriksson.

I stället för att äga och driva ett isolerat nät, som Rakel är i dag, skulle de berörda myndigheterna kunnat förlita sig på marknadskrafterna. Då hade, enligt Per Eriksson, den enorma utvecklingen inom mobiltelefonområdet kommit blåljusmyndigheterna, skattebetalarna och inte minst användarna till del.
Han påpekar att historien ger honom rätt. Om allt hade gått enligt planerna skulle Rakel vara självfinansierande 2011. Men, främst för att kommunerna anser att det är för dyrt att ansluta sig, beräknas ett underskott på 600 miljoner till och med 2014.

Risken för en sådan utveckling nämndes sällan under upphandlingsförfarandet som utgick från en specifikation med beställarens krav. Det fanns uttryckligen på pränt att bara en teknisk lösning var aktuell.
Utredningen om gemensamt radiosystem (UGR) fastslog redan 1998 (SOU 1998:143) följande krav:
“Ett gemensamt landstäckande radiosystem baserat på Tetrastandarden bör upphandlas”.
Enligt Per Eriksson berodde detta på att säljaren, som skulle komma att bli Saab Contracting AB med Nokia som underleverantör, lyckats med konststycket att påverka Försvarets materielverk (FMV), som hade fått regeringens uppdrag att genomföra upphandlingen. Efter skickligt lobbyarbete från säljarens sida skrev beställaren in sådant som bara stämde med en typ av teknik och som bara en säljare kunde erbjuda.
– Visst måste ni ha det och det? viskade någon i beställarens öra. Just det, det är klart tänkte beställaren och lade in det i specen. Därför blev det så att specen utgick från Tetratekniken. Det sades slutligen att det inte existerade några alternativ, men det gjorde det naturligtvis, säger Per Eriksson.

Jan Wallin, som var teknisk ledare på FMV under upphandlingen, konstaterar att Per Erikssons uppgifter om hur specifikationen sattes samman stämmer.
– Som specen var utformad fanns det inget annat än Tetrateknik som kunde komma på fråga, säger han.
Samtidigt menar han att detta inte berodde på att Saab och Nokia lyckades påverka FMV. Skälet till att fokus låg på Tetra var att det rörde sig om det som spåddes bli den förhärskande teknikstandarden i Europa. Ett ovillkorligt krav från beställaren var att det nya kommunikationssystemet skulle gå att integrera med grannländernas system. Men också den variant som Per Eriksson och Vinnova förespråkade skulle ha uppfyllt dessa krav, enligt Jan Wallin. – Jag har själv jobbat på Ericsson och vet att det skulle ha fungerat. Sannolikt hade det inte behövts mycket tankemöda för att få samman något sådant, säger Jan Wallin.

I stället var det, enligt Jan Wallin, prioritetsfrågan som blev tungan på vågen. För att det civila mobilnätet skulle kunna användas av blåljusmyndigheterna krävdes att denna kommunikation alltid fick företräde. Men hur skulle den etiska avvägningen göras? Borde inte också till exempel läkare få prioritet i systemet? Terrorattentaten i New York 2001 låg nära i tiden. När tvillingtornen rasade kunde myndighetspersoner, politiker och höga sjukvårdstjänstemän inte kommunicera eftersom polis och brandkår tog all bandbredd i anspråk.
– Som jag upplevde det kunde statsmakterna helt enkelt inte acceptera det här med prioritering i systemet. Frågan var för känslig. Ingen ville fördjupa sig i den, säger Jan Wallin.

Per Eriksson berättar att han fortfarande brukar lyfta fram Rakel som ett varnande exempel på en misslyckad upphandling.
– Den kritiska granskningen av turerna kring Rakel saknas helt. Detta är lite emotionellt för mig. Jag blev desillusionerad över regeringens oförmåga. Staten behöver egna fristående experter som kan balansera näringslivets experter. Nu är det näringslivets ord som gäller.

Ulrica Messing (S) var politiskt ansvarig i samband med Rakelupphandlingen och delar åsikten att privata företag ofta har resurser som det allmänna inte kan matcha. Som infrastrukturminister mellan 2002 och 2006 fattade hon avgörande beslut i samband med upphandlingen. Nu har hon lämnat politiken men minns fortfarande turerna kring Rakel.
– Det stod tidigt klart att det var Tetrateknik som gällde, specen var väldigt tydlig på den punkten. Flera myndigheter hade dessutom invändningar mot Ericssons tekniska lösning.
Hon understryker att systemet med upphandlingar borde förfinas och involvera fler fristående experter. Den tekniska utvecklingen går så snabbt att också en ministers sakkunniga halkar efter näringslivets specialister.
– Man ska inte heller glömma att den som vinner en upphandling och tecknar avtal om service kan tjäna på att tekniken inte funkar på sikt. Jag var minister i tio år och det skulle förvåna mig mycket om jag inte blev blåst vid någon upphandling, säger Ulrica Messing.

Lagenliga upphandlingar
i Sverige

Enligt Björn Axelsson, professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, är svenska upphandlare av tradition försiktiga. Utomlands är det vanligare att båda sidorna pressar på hårdare för att vinna fördelar.
– På så vis kanske Rakelupphandlingen avviker från normen, säger han.
Proportionalitetsprincipen är grundläggande i sammanhanget. Det innebär att specifika tekniska krav bör vägas mot tanken att flera företag ska kunna vara med och tävla om ett kontrakt.

En extremt avgränsad specifikation kan tyda på att upphandlaren brutit mot kravet på proportionalitet. Men det kan också bedömas som en rimlig åtgärd. I första hand är det upphandlaren som ansvarar för att reglerna följs. Men det är i princip först när ett företag överklagar en upphandling som förfarandet utreds.
– Att bara en leverantör blir aktuell kan vara rimligt, men upphandlaren ska försöka undvika det. I lagen finns dock undantag från kravet på proportionalitet, säger Björn Axelsson.


FAKTA: Rakel

 

  • Förkortning för “radiokommunikation för effektiv ledning”.
  • Bygger på den internationella standarden Tetra som används i samtliga skandinaviska länder.
  • Består av ett antal radiosändare – basstationer – med tillhörande antenner monterade på master eller torn.
  • Ett transmissionsnät bestående av fiber och/eller mikrovågslänkar och växlar sammanbinder basstationerna med varandra, och möjliggör även en förbindelse med andra system, till exempel det fasta telefonnätet.
  • Rakelsystemets motsvarighet till de analoga systemens kanaler kallas “talgrupp”. Alla medlemmar i talgruppen hör trafiken som sänds av en deltagare i taget.
  • Samma användare kan vara medlem i flera talgrupper. Talgrupper kan användas både inom en organisation och mellan organisationer.

Källa: MSB


LÅNG VÄG FRÅN IDÈ TILL FÄRDIGT KOMMUNIKATIONSSYSTEM

1942: Polismästaren i Stockholm försöker, utan att lyckas, driva igenom ett gemensamt kommunikationssystem för blåljusmyndigheter.

1997: Regeringen beslutar att förutsättningarna för ett nytt kommunikationssystem ska utredas.

2002: Regeringen ger klartecken om upphandling av ett kommunikationssystem. Rakelkommittén utreder förutsättningarna.

2003: Riksdagen beslutar att Rakel ska införas.

2005: Krisberedskapsmyndigheten (nuvarande Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) beställer Rakel av Saab Contracting och Nokia.

2007: Rakel testkörs i Skåne.

2010: Systemet är nu utbyggt i hela Sverige. Regeringen skjuter till ytterligare 122 miljoner till Rakel, pengarna tas bland annat från polisens anslag. Orsaken är att för få kommuner och landsting tecknat avtal. Den 1 december driftsätts Rakel i Jämtland, Västerbotten och Norrbotten,

2015: Enligt Försvarsdepartementet (Rakelkommittén) kan Rakel tidigast bära sina kostnader 2015.

Några tidigare artiklar om Rakel:

Dramatik i kubik vid derby – 220 poliser utan samband när Rakel strejkade 2010-11-03

Europa letar uppföljare till Rakel  2010-05-04

Rakelproblemen fortsätter 2009-11-03

“Systemet är undermåligt”  2009-10-08

Rakel tar revansch  2008-12-09

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser