Det är skidpremiär i Åre och huvudstadens festsällskap intar fjällvärlden. På gott och ont förvandlas byn till en stureplansfilial under några hektiska vintermånader.
– Men tack vare nyanställningar är vi bättre förberedda än någonsin, säger närpolischefen Eva Helin.Det är skidpremiär i Åre och huvudstadens festsällskap intar fjällvärlden. På gott och ont förvandlas byn till en stureplansfilial under några hektiska vintermånader.
– Men tack vare nyanställningar är vi bättre förberedda än någonsin, säger närpolischefen Eva Helin.
– Lördag hela veckan, 112 utskänkningsställen, 30 000 besökare, en polispatrull och tio mil till förstärkning.
Eva Helin, närpolischef i Åre, skrattar när hon beskriver den arbetsplats som hon älskar och har valt att lämna huvudstaden för.
Sedan tillägger hon:
– Ortsborna är min säkerhet och det gör arbetet speciellt. Jag lärde mig snabbt att det inte går att vara lika offensiv här som i Stockholm.
Erik Norlander nickar och nämner att de jobbar i en miljö där det inte fungerar att bränna några broar. Tipsinströmningen, den personliga säkerheten och möjligheten att överhuvudtaget göra en bra insats är helt beroende av goda kontakter med allmänheten.
Han är biträdande närpolischef och har liksom Eva Helin valt att bosätta sig i en omgivning där han trivs. En extrem glesbygd som utgör tolv procent av landets yta men bara bebos av 1,5 procent av invånarna. Här kan han jaga, åka skidor och köra skoter. Och här kan han göra snabb karriär. Erik Norlander blev polis 2007 och i dag är han kommissarie och biträdande närpolischef.
– Jag tror faktiskt att det är lite utmärkande för polisen i Jämtland. Du får förtroende utan att ha så många år på nacken. Det pratas ibland negativt om förhållandena här men jag tycker inte att det stämmer, säger han.
Vi har tagit liften upp till Café Olympia, restaurangen som ligger lämpligt placerad som ett nav där backarna möts. Det är dags för en rutinkontroll av tillstånd och alkoholhantering. Samtidigt är det ett utmärkt tillfälle att skylta med polisuniformerna och visa på närvaro i backarna där nya besöksrekord slås varje år.
I samband med VM 2007 byggdes nytt, byn förändrades. För den som inte följt utvecklingen är det udda att åka rulltrappa i Åre och för ett ögonblick lyckas gå vilse i centrum. Norrmännens imponerande stugor, som kanske inte alltid ägs av norrmän och definitivt inte är några stugor, klättrar högre och högre på fjällväggarna. Nya hotell etableras och inte ens en finanskris hejdade utvecklingen.
Boomen innebär stora intäkter – och remissärenden.
Eva Helin låter lätt uppgiven när hon berättar om högarna som växer och handläggningen som drar ut på tiden. EMen nu har Årepolisen fått en intern krimjour som ska minska antalet remissärenden.
– Vi måste ha möjlighet att slutföra utredningarna snabbt. Inte tvingas vänta tills den misstänkte är hemma i Norge eller tillbaka i Stockholm. Det ser illa ut men har en naturlig förklaring, som kan vara svår att förstå i en storstad.
Anders Kling, pappa till Kajsa Kling som tävlar i världscupen utförsåkning, jobbar extra på restaurangen. ”En naturaliserad norrlänning” kallar han sig själv och malmöitiskan visar sig vara intakt trots tre decennier i fjällvärlden.
– Åre har förändrats enormt sen jag kom hit. Jag tycker att poliserna är suveräna. Bra att de är ute och kollar restaurangerna tidigt på säsongen.
Erik Norlander nämner att han har märkt en ändrad inställning. Tidigare fanns det ett motstånd i krögarleden. En del restaurangägare ansåg att krogkontrollerna störde deras verksamhet och oroade gästerna.
– Men det har vänt helt. Nu är de nästan bortskämda och undrar varför vi inte kommer oftare, det är naturligtvis roligt.
En bidragande orsak kan vara att ett växande Åre också har inneburit växande ordningsproblem och grövre kriminalitet. Narkotikabeslagen och personrånen ökar. Ungdomsgäng slåss och för ett par år sedan rånades Handelsbankens kontor. När förra nyåret firades samlades 4 000 mer eller mindre berusade personer på det lilla torget. De sex poliserna som höll stånd skrev rapporter om 16 våldsbrott som begicks på två timmar. Mellan fjäll och dal syns också välkända ansikten som tillhör personer som ägnar sig åt betydligt mera avancerad kriminalitet än fylleslagsmål.
– Så är det, en del grova brottslingar dyker upp. De behöver väl semester som alla andra, men det är väl inte otroligt att de ibland tar med sig jobbet hit, säger Erik Norlander.
Dessutom utgör Jämtland av tradition en vapentät del av Sverige. Jakten engagerar de flesta, till exempel Erik Norlander. Men han tycker ändå att situationen är obehaglig när hagelbössa och studsare är var mans och kvinnas egendom.
– Då någon får fylledille ute på en enslig gård och vi vet att han har vapen är det mycket olustigt att knacka på, säger han.
I liften på väg ner pekar Erik Norlander ut platsen för en tragedi. Där, mot en av stolparna som bär upp liften, krockade en ung man som åkte nerför den branta backen på madrass. Erik Norlander var första polis på plats. Han gjorde återupplivningsförsök, men skadorna var svåra och mannen avled.
– Dödsolyckor här ute kan mycket väl gälla någon man känner och det är psykiskt jobbigt. Du vet aldrig vad som väntar, säger han.
Eva Helin utvecklar resonemanget:
– Ofta måste patrullen ta hela racet från återupplivningsförsök till att meddela anhöriga. Det sliter.
Hon berättar om de gånger det inte har funnits någon tid över. När telefonen ringt och en civilklädd och obeväpnad närpolischef har skyndat sig till en brotts- eller olycksplats. Någon gång har till och med Eva Helins make, datakonsulten, tvingats hänga med när en fjällutflykt oväntat förvandlats till utryckning.
– Han tycker ju att det är spännande, men för mig är situationen långt från idealisk. Men så är det, det finns helt enkelt inga alternativ.
Utsättning. De som samlas hör alla till de nykomlingar som bidragit till att personalstyrkan nu består av 16 poliser i stället för sex som var fallet för ett år sedan.
Eva Helin fastslår med lättnad i rösten att man numera är självförsörjande avseende poliser i Åre. Men det hindrar inte att hon ändå propagerar för en innovation som ligger henne varmt om hjärtat.
– Säsongspoliser är det enda rätta. Tänk så många som skulle vilja bo ett år i glesbygden och sen flytta hem till Stockholm eller Malmö. Kanske kan det bli verklighet om vi får en myndighet.
Samtidigt framhåller hon vikten av kontinuitet. Kunskap bör inte förloras och då menar hon inte insikt om hur vägarna går eller vilka vattendrag som brukar svämma över. Det handlar om den svårförvärvade lokalkännedomen som är kopplad till människor. Att ha ett hum om 100-tals, kanske 1 000-tals, individers historia och inbördes förhållanden.
– För varje polis som pensioneras försvinner ovärderlig kunskap om bygden. Jag tänker ofta att vi borde sätta gubbarna framför en dator och tömma hårddisken på dem innan de går hem för gott, säger Eva Helin.
För henne är arbetsdagen slut. Hennes sista ord gäller västar. De ska vara på, precis som i Stockholm.
– Jag har tagit med en del metoder. Trycker på synligheten bland annat, västarna är viktiga.
Också Erik Norlander beger sig hemåt medan hans nyanställda kollegor ger sig ut i Årekvällen. Anders Håkansson, som sitter vid ratten, har tidigare jobbat i Sveg. Nu bor han med familjen i centrala Åre. Det går inte att missa entusiasmen då han berättar om fjällutsikten från ett vardagsrum i en vanlig hyreslägenhet. Han poängterar att det innebär extra engagemang att jobba där man bor.
– Jag planerar ju för att stanna och vill ha en trygg miljö för barnen. Det föder en vilja att inte låta problemen sätta sig i byn, säger Anders Håkansson.
”Måste bli bättre på rehabilitering”
Huvudskyddsombudet Kent Mikael Lundgren anser att arbetsmiljön i Förbundsområde Jämtland blir allt bättre.
– Mycket handlar det om nyanställningar, att underbemanningen inte är så svår längre.
Han nämner också nybyggda polisstationer. Funäsdalen står på tur för en totalrenovering.
– Men allt är inte bra. Jag trycker ofta på att cheferna måste bli bättre på rehabiliteringsfrågor. De bör helt enkelt skaffa sig kunskaper genom utbildning. I vissa fall är det rent bedrövligt.
Lönerna är en annan stötesten. För en polis som bor i Östersund är levnadsomkostnaderna lika höga som i en storstad. Men lönen är landsbygdsanpassad.
– Och då ska vi inte tala om Åre. Där är det lika dyrt att skaffa boende som i Stockholm. Som många andra hoppas jag att detta löser sig om några år om vi får en myndighet, säger Kent Mikael Lundgren.
