När mörkret är kompakt både på vägen till och från jobbet är det extra viktigt att ha tillräckligt ljust på arbetsplatsen. En dos riktigt dagsljus mitt på dagen piggar upp för stunden, samtidigt som det hjälper kroppen att hålla dygnsrytmen.När mörkret är kompakt både på vägen till och från jobbet är det extra viktigt att ha tillräckligt ljust på arbetsplatsen. En dos riktigt dagsljus mitt på dagen piggar upp för stunden, samtidigt som det hjälper kroppen att hålla dygnsrytmen.
– Många gånger är kontorsbelysningen för svag. Rekommendationen är 500 lux och det är oftast tillräckligt för synen, om man har ljusa väggar. Men om man ser till det ljusbehov vi har för att hålla dygnsrytmen är det för lite, säger Per Nylén som är docent på Arbetsmiljöverket och arbetar med frågor kring synergonomi och belysning.
Han anser att det går mycket slentrian i belysning, att många har kontorets alla lysrör tända vare sig de behövs eller inte. Själv har han när vi samtalar släckt – men uppmäter ändå 1400 lux vid sin arbetsplats, klockan ett en gråkall decemberdag.
Hur ljust ska man ha då?
– Ljuset ska vara anpassat till arbetsuppgiften och individen. Finmekaniskt arbete kräver mer ljus och äldre personer behöver mer ljus än yngre.
Enligt Per Nylén behöver en 60-åring tio gånger mer ljus än ett barn för att uppnå samma synskärpa. Men ögonen förstörs inte av att man sitter och läser i dålig belysning.
– Det är en modern myt. Däremot kan man kisa och få huvudvärk, eller få belastningsskador för att man får en dålig arbetsställning. Farorna för just ögonen finns bara med för starkt ljus.
Men ljuset spelar alltså även en viktig roll när det gäller dygnsrytmen, som lätt kan ruckas.
-Jag brukar rekommendera en nypa friskt ljus mitt på dagen. Det gör större nytta än en nypa frisk luft, säger Per Nylén.
Hur mycket vi påverkas av ljus eller brist på ljus är delvis individuellt och bedöms bero på både arv och miljö. Någon vetenskaplig enighet kring vilket slags ljus, vilken styrka och vilka tidsintervall som är lämpligast finns inte i dagsläget.
Det är lagkrav på tillgång till dagsljus och utblick på arbetsplatsen, med vissa undantag för exempelvis gruvarbete.
Ingen belysning kan helt efterlikna dagsljuset, men det finns lysrör som är mer dagsljus-lika. De ger ett betydligt blåare intryck än vanliga lampor.
– Det är ett komplement som kan vara bra, även om lysrör aldrig helt kan ersätta dagsljus från fönster. Det är också en kostnadsfråga. Har man råd med fullfärgsbelysning är det förstås inga nackdelar, om man trivs med det.
Är inte gulare belysning generellt mysigare?
– Det är delvis kulturellt betingat och det är bara i början du märker hur blått det är. För att ha en ordentlig verkan på dygnsrytmen krävs de blåa våglängderna.
Något Per Nylén däremot bestämt avråder ifrån är belysning han sett säljas via nätet: starka lampor att sätta runt datorskärmen, riktade mot användaren. Detta med förevändningen att det skulle fungera som någon slags konstant uppiggande ljusterapi.
– Det är ren smörja, för det är inte bra att tvingas titta in i en stark lampa.
NYLÉNS LJUSA TIPS:
- Hela synfältet ska vara ljust, små starka punktbelysningar är rent förkastliga.
- Undvik att belysningen reflekteras i dataskärmen.
- Låt gärna belysningen förändras över dygnet, med varmare ljus morgon och kväll och helst riktigt dagsljus mitt på dagen.
- Om du behöver gå på toaletten mitt i natten, tänd så lite belysning som möjligt.
LÅNGSAMMA CELLER PÅVERKAR VAKENHET
Så sent som 2002 fann amerikanska forskare att det är speciella ljuskänsliga celler i ögat som är med och styr vår kroppsklocka. De kallas retinala ganglieceller och meddelar hjärnan om det är dag eller kväll. De reagerar ganska långsamt på ljus, vilket gör att inte dygnsrytmen rubbas av tillfälliga ljusfenomen som blixtar.
Utan dagsljus har de flesta av oss ett inre dygn som är cirka 25 timmar eller till och med längre. Andra har ett inre dygn som är kortare än 24 timmar. Det gör att vi snabbt kan komma i ofas om vi inte får ljusets hjälp att anpassa sömn och vakenhet till det faktiska dygnet.
Källa: Forskning och Framsteg nummer 8 2003
