Kärleken spirar på arbetsplatserna och polisstationer är inget undantag. Men då gränserna mellan jobb och privatliv blir otydliga uppstår problem. I Östergötland utformas därför en ny policy om vad som gäller då kollegor blir kära i varandra.Kärleken spirar på arbetsplatserna och polisstationer är inget undantag. Men då gränserna mellan jobb och privatliv blir otydliga uppstår problem. I Östergötland utformas därför en ny policy om vad som gäller då kollegor blir kära i varandra.
REPORTAGE. I Skåne arbetar svensk polis kanske strävsammaste par. Ingemar och Kristina Andersson träffades under polisutbildningen 1972. Sedan 1981 jobbar de i Ystad.
– På min tid gick bara åtta kvinnor på skolan så det blev inte så många par då, säger Ingemar Andersson.
Han tycker att det bara har funnits fördelar med att dela arbetsplats med sin hustru. Då de tre, numera utflugna barnen, var små var det praktiskt att ha oregelbundna arbetstider eftersom det alltid fanns någon hemma som kunde ägna sig åt barnen.
– Det stora dilemma som kan uppstå är jävsituationer. Men vi har varit extremt uppmärksamma och förskonats, säger Ingemar Andersson.
Daniel Granström är yttre befäl på Norrmalms polisstation. På samma arbetsplats jobbar Jenny Granström som inspektör i yttre tjänst. Här har de arbetat i tio år. De senaste åtta åren har de varit ett par, numera med två barn där hemma. Båda understryker att de är generellt nöjda med arbetslivet, ändå säger Jenny Granström och skrattar:
– Men under varje planeringsfas när schemat ska läggas pratar vi om vem av oss som ska byta arbetsplats.
Till fördelarna hör att de som småbarnsföräldrar kan anpassa arbetstiderna så att barnen inte behöver vara på dagis så länge. Dessutom har de alltid någon gemensam ledig vardag varje månad, en nödvändighet eftersom det kan gå veckor utan att de ses när deras arbetstider går omlott.
– Den ena sover när den andra kommer hem som i sin tur sover nästa morgon. I värsta fall ses vi bara i dörren på jobbet. Det kan vara påfrestande, säger Daniel Granström.
Många poliser är gifta med andra poliser och har barn tillsammans, men det är ovanligt att de jobbar i samma turlag. I Daniel och Jennys fall tillkommer dessutom att Daniel är arbetsledare. Jenny konstaterar att det är möjligt att hon själv skulle ha gjort en chefkarriär om situationen utvecklats annorlunda.
– Jag har fått en del påstötningar, men tycker att det räcker med en chef i familjen, säger hon.
För Daniel Granström kan rädslan för att något ska hända hans hustru i tjänsten vara betungande:
– Om hon ropar på radio att hon är i underläge kan inget på jorden hindra mig från att åka dit, säger han.
Polismyndigheten i Östergötland är först i landet med att sätta på pränt vad som gäller för privata relationer mellan anställda. Tillsammans med Polisförbundet tittar man på rättsläget och tar fram riktlinjer. För närvarande finns ett utkast som bland annat berör professionalitet, dialog mellan chef och medarbetare samt allmänhetens förtroende.
Enligt personalansvarige Charlotte lundgren började det med att TV4-nyheterna tog kontakt angående en serie om kärlek på jobbet.
– De frågade om vi har någon policy om relationer. Svaret blev nej, men det håller vi på att ändra, säger hon.
Ossian Grahn
”Många parningstillfällen”
Jobbkärlek är bra – utom när den tar slut. Psykologen eva Rusz framhåller fördelarna men varanar för komplikationer när arbete och känslor mixas.
Psykologen Eva Rusz är expert på relationer och har arbetat med utbildning av poliser. Hon anser att det i grunden är positivt att kollegor förälskar sig i varandra.
– Det sprider ju glädje, åtminstone under förälskelsefasen. Problemet är förstås då relationen knakar.
Hon påpekar att det är vanligt med romanser på alla arbetsplatser, polisen är inte unik. Det första urvalet är redan gjort, två poliser har inte sällan likartade värderingar och erfarenheter. Chansen är stor att de också har samma intressen. Dessutom är polisyrket ofta pressande. Kollegor svetsas samman då de delar upplevelser, som det kan vara svårt att tala om med utomstående. Allt detta är en klassisk grund för kärleksförhållanden.
– Att förstå varandras behov och svagheter är alltid en bra start.
Eva Rusz som också arbetat med att utbilda poliser på väg till FN-tjänst nämner att just den situationen ofta uppstår utomlands.
– Jag brukar säga att det blir många parningstillfällen. Stressen och en ny miljö gör att människor söker sig till varandra.
Ett av de största hoten mot ett förhållande mellan två kollegor är, enligt Rusz, konkurrens. Blir livet en tävling om karriärer och personlig utveckling riskerar förhållandet att sjunka som en sten.
– Det är inte många som fixar att tävla med sin partner under arbetsdagen för att sedan gå hem och leva vardagsliv, säger Eva Rusz.
Vilken är din erfarenhet av kärleksförhållanden på jobbet?
Polis, kvinna, 56 år.
– På en liten arbetsplats kan det vara väldigt besvärande, inte minst rent administrativt. Jag tänker framförallt på situationen då chefer är gifta eller blir tillsammans med varandra. Längre ner i organisationen är det inga problem.
– Hos oss var hela den högsta myndighetsledningen sammanlänkad i olika parkombinationer. Det skämtades om det och trovärdigheten underminerades. När sådant sker är mitt tips att de inblandade är öppna. Det går inte att mörka och fortsätta i en maktposition som om inget hänt.
Polis, man, 35 år.
– Jag tycker mest att det är roligt och har för övrigt själv varit tillsammans med kollegor. Kärlek är alltid något bra!
– Men många glömmer att förhållanden har en tendens att ta slut. Om det inte varit jobbigt tidigare blir det det då. Jag känner till situationer då en stor del av planeringen först utgick från det lyckliga paret och hur deras vardag skulle bli så bra som möjligt. Sedan kretsade allt kring det olyckliga före detta paret.
Polis, man, 53 år.
– Jag har själv barn med en kvinna som också är polis och nu har jag ett förhållande med en polisanställd. Visst finns det problem, samtidigt är det så vanligt att det inte är mycket att säga om.
– Enligt min uppfattning är det viktigt att folk tar ansvar och inte låter sina förhållanden gå ut över jobb och arbetskamrater. Men de flesta som jag har mött klarar av den balansen bra.
Polis, kvinna, 28 år
– Jag har barn och är gift med en polis. Vi tillhör fotfolket och jobbar i samma område, men inte i samma näpo. Det händer att vi springer på varandra i jobbsituationer, men det är inga problem alls.
– Det är bara positivt att leva med en annan polis. Vi förstår varandra och kan prata om det hänt något besvärligt på jobbet.
HUR ÄR DET HOS ER?
Mejla polistidningen@polisforbundet.se och berätta
