Den typiska anmälan mot poliser görs ofta av ostraffade och handlar om dåligt bemötande. Det visar en ny rapport från Linnéuniversitetet.

Den typiska anmälan mot poliser görs ofta av ostraffade och handlar om dåligt bemötande. Det visar en ny rapport från Linnéuniversitetet.

I ”Anmälningar mot poliser – en kartläggning” undersöks anmälningar mot poliser i Skåne perioden 2004 till och med första kvartalet 2006.

Rapporten visar att det absolut vanligaste, 85 procent av fallen, är att privatpersoner anmäler poliser man tycker begått fel – anmälaren är oftast den som känner sig utsatt eller en anhörig till denna. En majoritet, 60 procent av de privatpersoner som anmäler, är ostraffade eller har endast fällts för brott som normalt ger böter. Få så kallade rättshaverister verkar finnas med i materialet, det vill säga personer som gång på gång anmäler, inte sällan på rätt tvivelaktiga grunder.

Det överlägset vanligaste är att poliser anmäls för tjänstefel. Oftast handlar det om olika typer av dåligt bemötande (till exempel kränkande uttalanden, provocerande beteende eller felaktigt ingripande). Vid ungefär en fjärdedel av alla anmälningar från privatpersoner klagas på obefogad våldsanvändning. Andra mindre kategorier är till exempel försvunnet eller förstört gods eller brott mot tystnadsplikten.

Ser man på antal anmälningar per polis så är typfallet att man bara anmälts en gång under den studerade perioden. En mindre grupp, nio procent, har anmälts tre gånger eller mer. 95 procent av dessa arbetar i yttre tjänst, inklusive spaningsverksamhet. De allra flesta är män med i snitt 17 års tjänstgöring bakom sig. Medelåldern ligger på 40 år.

15 procent av anmälningarna mot poliser i undersökningen gjordes av polismyndighet.
Pontus Ljunghill