Annons
Annons
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.
Illustration: Emma Hanquist

I Stockholm gör landets enda hatbrottsgrupp en nystart, med ny besättning och nya idéer.

Illustration: Emma Hanquist
Hur polisen hanterar hatbrott varierar i landet.
I Stockholm gör landets enda hatbrottsgrupp en nystart, med ny besättning och nya idéer.
I Skåne riktar länets enda hatbrottsutbildare kritik mot polisens arbete – men ledningen planerar större satsningar nästa år.
Ingen har hela bilden.

Text: Pontus Ljunghill

Utmaning att nå utsatta

Större möjligheter att anmäla via nätet. Lättillgänglig information om hatbrott på många fler olika språk. Ännu närmare samarbete med olika intresseorganisationer.
Så vill Stockholmspolisens nya hatbrottsgrupp nå fler offer.
– En av våra största utmaningar är att verkligen nå ut till utsatta och få dem att anmäla, säger gruppchefen Marcus Sverdén.

hatbrott

1994 ändrades brottsbalken och det stadgades att så kallade hatbrott ska dömas hårdare.
I brottsbalkens 29 kapitel (”Straffmätning och påföljdseftergift”), paragraf 2, punkt 7 framgår det att ”såsom försvarande omständigheter vid bestämmandet av straffvärdet” ska det beaktas om motivet bakom brottet varit att ”kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet”.

Ett hatbrott kan vara allt från klotter på någons husvägg till mord.
Enligt Brottsförebyggande rådet gjordes 5 140 anmälningar om hatbrott till polisen 2010. Mörkertalet tros vara stort.
Inom svensk polis arbetar man på flera sätt mot hatbrott, några exempel:
– Anställda på polisen kontaktcentrum (PKC) utbildas i hatbrott.
– Studenter på polisutbildningen får viss utbildning i hatbrott. På PHS finns till exempel en fem veckors kurs som bland annat handlar om hatbrott, rasism och intolerans.
– Supporterpolisen arbetar aktivt för att få idrottsklackar att arbeta fram olika uppförandekoder, som bland annat går ut på att minska rasistiska påhopp inom idrotten.
– Det finns speciella hatbrottsutredare på olika polismyndigheter runt om i Sverige. Rikspolisstyrelsen har dock ingen rikstäckande bild av hur många de är och på vilka myndigheter de finns.

Att utreda allt från lätt skadegörelse till mord med hatbrottsmotiv i Stockholms city. Att utbilda poliser runt om i länet, och ibland också på andra ställen i Sverige. Samarbeta nära med viktiga intresseorganisationer som RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter) och Centrum mot rasism. Metodutveckling. Att arbeta vid stora arrangemang som Salemmarschen och Pridefestivalen. Med mera, med mera. Det är ett stort arbetsfält Stockholmspolisens hatbrottsgrupp har.
– Det var bland annat det som lockade mig till gruppen – den stora bredden i arbetet, säger Marcus Sverdén.

Gruppen har funnits sedan 2007 (till en början under namnet Hatbrottsjouren) – ändå är det en hel del som är nytt denna höst 2011. Samtliga gruppens sex medlemmar, inklusive gruppchef och förundersökningsledare, är nya för i år. Och från och med september tillhör Hatbrottsgruppen utredningsroteln i City – tidigare var den placerad vid kriminaljouren på Norrmalm.
– Tanken är att det ska göra oss ännu bättre förberedda. Nu är vi en del av roteln och här har vi experter på en mängd olika områden – det är en oerhört bred kompetens som vi kan använda oss av, säger Marcus Sverdén.
– Vi försöker fortsätta det framgångsrika arbete som de som tidigare jobbat i Hatbrottsgruppen påbörjat. Samtidigt vill vi ju hela tiden utvecklas – man kan alltid förbättra sig, i alla avseenden.
Och det är något Hatbrottsgruppen jobbar på just nu: att utvecklas. Man har uppmärksammat Rikspolisstyrelsen (RPS) på att det finns ett behov av att kunna anmäla fler typer av brott via internet (i dag går det bara vid vissa typer av stölder och förlorat gods). Man arbetar på att utveckla samarbetet med olika intresseorganisationer, som Centrum mot rasism, för att lättare nå ut till utsatta. Och man satsar allt mer på att komma i kontakt med unga människor. Bland annat samarbetar Hatbrottsgruppen med Diskrimineringsbyrån Uppsala i projektet ”Närvaro” som handlar om ungdomar och IT-hat. Och man arbetar nära med RFSL i chatten ”aldrig okej”, för att bli mer tillgängliga på nätet för utsatta unga människor.

Dessutom pratar man med RPS om att starta någon form av nationellt forum för utbyte av idéer och goda exempel i arbetet mot hatbrott i hela polis-Sverige.
Ett uttalat mål är att få fler som utsatts att anmäla eftersom mörkertalet tros vara stort.
– Statistiken visar att ungefär 75 procent av alla hatbrott har rasistiska eller främlingsfientliga motiv. Likväl är den information som finns om hatbrott på nätet bara på svenska, och då riskerar man att missa vissa utsatta. En del kanske inte har tillräckliga kunskaper i svenska och vet dessutom kanske inte vad ett hatbrott är, säger Markus Sverdén.
– Därför har vi börjat gå igenom vilka språk som skulle kunna vara intressanta att översätta vår information till, och få ut den på Polisens hemsida.

Hatbrottsgruppen ska alltså utreda misstänkta hatbrott i Stockholms city. Man får in omkring 200 ärenden per år.
– Det som är speciellt med att utreda hatbrott är att man måste fokusera ännu mer på motivet. Förutom att kanske styrka en misshandel måste man också kunna styrka att det handlar om ett hatbrott. Det är väl egentligen det som är den stora skillnaden – och svårigheten, säger förundersökningsledaren Susanne Sommargren.

”För tungt att vara helt själv”

Jeanette Larsson är Skånes enda hatbrottsutbildare – än så länge.

I april 2010 fick hon uppdraget att jobba fram en hatbrottsutbildning för alla anställda i polisområde Malmö, poliser som civila. När Jeanette Larsson var klar lät hon Eva Tiby, professor i kriminologi vid Stockholms universitet och en av landets främsta experter på hatbrott, göra en kvalitetssäkring.
– Den handlar väldigt mycket om bemötande och attityder och den har varit mycket uppskattad måste jag säga, säger Jeanette Larsson.
Idag har hon ensam utbildat omkring en fjärdedel av alla polisanställda i Malmö.
– Det blir för tungt att vara helt själv. Så jag har bett om fler utbildare men ännu har inget hänt, säger Jeanette Larsson.

Men nu ska polisen i Skåne satsa mer på utbildning. Susanne Gosenius sitter i myndighetens taktiska ledning och är ansvarig för hatbrott.
– Tanken är att hatbrottsutbildningen ska köras i hela Skåne, det är något som står i verksamhetsplaneringen för nästa år. Och det kan inte stå och falla med en person. Det ska bli fler utbildare – det är något vårt kompetenscentrum ska se över, säger hon.

I dag samarbetar polisen i Skåne med olika intresseorganisationer för att lättare kunna hjälpa utsatta. Och det finns ett antal specialutbildade poliser som bland annat ska utreda hatbrott spridda i myndigheten. Men det finns ingen samlad grupp, som i Stockholm.
– Det fungerar inte bra här. Det finns ingen ansvarig chef, ingen riktig samordning i arbetet mot hatbrott, säger Jeanette Larsson.
Trots kritiken finns inga planer på att starta en speciell hatbrottsgrupp i Skåne.
– Vi vill sprida kompetensen i myndigheten. Vi är ganska nya i det här arbetet och förutom utbildning kommer vi satsa ännu mer på att hatbrotten utreds på rätt sätt när de kommer in, säger Susanne Gosenius.

Pontus Ljunghill

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Annons
Annons

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser