Den nya polisdatalagen har trätt i kraft. Enklare polisarbete och bättre skydd för den personliga integriteten är målsättningen. Men kritikerna menar att lagen ger för stor möjlighet att registrera privatpersoner under lång tid.

Den första mars började den nya lagen att gälla. Förhoppningen är att det ska bli lättare för poliser att fotografera i samband med spaning och förundersökningar samt registrera personuppgifter.

Enligt den tidigare polisdatalagen från 1998 krävdes brottslighet med minst två års fängelse i straffskalan för att polisen skulle ha möjlighet att behandla personuppgifter i samband med kriminalunderrättelseverksamhet.

Den nya lagen ger denna möjlighet redan då ett brott kan straffas med ett års fängelse, eller när brottsligheten sker systematiskt. Tanken är att polisen ska få större möjlighet att lagföra personer som till exempel gör sig skyldiga till olaga hot eller snatteri.
Den ska också, enligt förespråkarna, värna den enskildes integritet bättre än föregångaren. Personuppgifter ska till exempel gallras bort omedelbart då en anmälan skrivs av.

Men kritiker anser att lagen är problematisk och i själva verket innebär att personer som en gång har registrerats kan kvarstå under lång tid i polisens register. En av dem är folkrättsexperten Mark Klamberg (fp) som skriver på sin blogg:
”Det gör att en person som en gång fastnat i Säpos register riskerar att bli kvar väldigt länge. Är det verkligen önskvärt?”