2 000 timmars observationer av svenska poliser i arbete resulterade i en forskningsrapport som RPS inte vill trycka. Nu publiceras den i Norge i stället.

2 000 timmars observationer av svenska poliser i arbete resulterade i en forskningsrapport som RPS inte vill trycka. Nu publiceras den i Norge i stället.

Mellan 2006 och 2008 reste forskaren och polisen Stefan Holgersson runt på svenska polisstationer. Med tidtagaruret i hand kartlade han, tillsammans med fyra kollegor, exakt vad en svensk uniformerad polis gör under ett arbetspass. Resultatet (Vad gör egentligen polisen?) bygger på över 2 000 timmars observationer. Tillsammans med polisprofessor Johannes Knutsson publicerar han nu rönen i Norge.
– RPS ville inte ge stöd för att fullfölja arbetet och framförallt inte publicera rapporten, säger professor Johannes Knutsson.

Polistidningen har tagit del av materialet. Detaljredovisningen är lättillgänglig och samtidigt minutiös. Den ger en unik inblick i svenskt polisarbete. Här är några exempel: Kontakt med allmänheten sker vid 56 procent av passen. 0,3 procent av en uniformerad polis arbetstid inbegriper någon form av våldsanvändning. Under en tredjedel av samma arbetstid förflyttar han eller hon sig i tjänsten – mellan brotts- och olycksplats, mellan polishus och krogkö.
Det prioriterade brottsförebyggande arbetet skärskådas. Knutsson och Holgersson skriver att den definition på förebyggande åtgärder som RPS har tillämpat innebär att till exempel häst- och hundträning har bokförts som förebyggande åtgärder.

På frågan vad han tror det är som är så kontroversiellt med rapporten, att den är svår att få utgiven, svarar Holgersson:
– Den är helt enkelt besvärande för polisledningen eftersom den visar att RPS inte presenterar verksamheten på ett korrekt sätt.
Johannes Knutsson berättar om situationen som uppstod då RPS beslutade att rapporten inte skulle tryckas. Han fick beskedet men belades sedan med munkavle. Då han talade med forskarkollegor om saken, säger han sig ha blivit anklagad för illojalt agerande av överdirektör Maria Bredberg Pettersson.
– Jag fick sluta som ansvarig för RPS utvärderingsverksamhet. Att RPS vill styra utan att ge några sakargument är något oerhört för en utvärderingsfunktion som enligt regeringens önskemål ska vara fristående, säger han.

På RPS har man en annan bild av saken. Överdirektör Maria Bredberg Pettersson hävdar att man inte har beställt rapporten och att det är skälet till att den inte tryckts i myndighetens regi.
– Det beror inte alls på innehållet. Jag känner för övrigt inte till något om det, inte ens titeln.

Deltog du inte i ett möte med Stefan Holgersson och Johannes Knutsson då detta avhandlades?
– Ja, men titel och innehåll var inte klart och det känner jag inte till än i dag.

Stämmer Knutssons uppgifter att han fick sluta som ansvarig för utvärderingsfunktionen efter att ha anklagats för illojalitet?
– Jag blir alldeles förvånad och kan inte svara på det. Vi har alltid haft bra kontakt med Knutsson, som gjort mycket bra.

Karl Wallin, kanslichef vid RPS, säger sig inte heller känna till anklagelser om illojalitet.
– Johannes har sagt att han har för avsikt att sluta när hans kontrakt går ut. Vi har aldrig påstått något om illojalitet i det här fallet.

 … men Norge sa ja

I Norge är inställningen till rapporten en annan. Hans Sjøvold, expeditionschef vid Politiavdelingen vid Justitie- och Beredskapsdepartementet, har ett förflutet som polis och åklagare. Han har också varit rektor för Politihögskolan i Oslo och är en av dem som tryckt på för att ”Vad gör egentligen polisen?” ska publiceras.
– I Norge lyfter vi polisforskningen och dess bidrag tilldebatten. Forskarnas frihet värnas på myndighetsnivå, säger han.

Vilken nytta har ni har ni av forskning om svenska förhållanden?
– Rapporten visar att polisorganisationen inte alltid utför vad politikerna vill, det är huvudbudskapet. Varför det blir så är en annan fråga, säger Hans Sjøvold.